Twinsen i final och lite annat

Så tyst att man kan höra en knappnål falla.

Ja, jag kan väl inte annat än ursäkta mig mina tidigare löften att hålla lite låda trots att vår säsong sedan två månader är över. Nu är officiellt också årets säsong över i och med SM-finalerna som spelades i lördags, med Sävehof som guldsuveräner på både dam- och herrsidan. Siffrorna till trots så var det mäktigt att se ”våra” twins på planen i en SM-final. Mycket snygga att se på!

 

Annars är läget som följer;

Sara och Frida har skrivit på för Skövde och kommer alltså inte att synas i Idrottshuset kommande säsong. Två otroligt tunga tapp, såklart. Både på planen och i omklädningsrummet kommer dessa pärlor självklart att saknas. Stegfel får passa på att tacka för allt de gjort i ÖSK och ger ett svävande löfte om något avskedsinlägg till deras ära.

Vem ska axla ghetto-Saras tunga kommentarer? Vem ska nu pricka Sverigeflaggan i målkåta ögonblick från eget mål?

 

Therese ”Dojjan” Jämthed fyllde i onsdags 25 barre, Stegfel önskar stort grattis i efterskott och ber om ursäkt för de uppblåsta kondomerna som fick tjäna som ballonger.

Även Anna Axelsson har blivit ett år klokare (?) och tjänar nu samhället som 23 årig självutnämnd komiker och underhållare.

 

Mer kommer, väl..


ailoi och silly season



De gemensamma träningarna ligger nere, damerna möts istället i löpspår och på gymmet. En och annan har väl setts över en fika, middag eller bara lite sedvanligt skitsnack såhär på vårkanten. Det viskas om tränare, spelare och revanschlusten efter den här säsongen i elitserien smyger sig på allt tydligare då såren blivit slickade både en och två gånger. För det är min tro och mitt hopp att ingen lägger sig ner och dör, med den nya arenan på plats så skulle varken Sävehof, Skövde eller för den delen Höör rynka på näsan. I stor saknad har vi i år lidit brist på ”Segertåget”, men då är det nu istället dags för återtåget. Något klokt lokalt band som kanske tänker ta tag i det?

 

Ikväll är det dock lagsamling igen. Inte i idrottshusets välkända lokaler, utan (gratisreklam) på Efesos eminenta restaurang. Underbart grillat kött och gärna hinkvis av deras gudomliga aioli. Den skulle kunna ätas med sked!

 

 

Silly season-rykten:

 

PÖBS (Pensionärer i Örebros Bowlingsällskap) sägs rycka hårt i Carolina Järlstam efter hennes stora uppvisning på Strike. Hur ska vi kunna kontra mot fri bridgeblandning och liktornsplåster? Därom tvista de lärde…


Topp-3 och lite Kecks



Bara för att hålla lite liv i detta och invänta lite inspiration och nyheter så gjorde jag en sammanfattning på säsongens topp-3 listor i NA. Av 22 matcher så har 16 listor publicerats och detta är en lätt sammandragning.

(Läs: Namn, placering: antal ggr / totalt antal placeringar)

 

Frida              1a: 4, 2a: 4, 3a: 1  /9

Anna              1a: 4, 2a: 3, 3a: 1  /8

Carro             1a: 1, 2a: 1, 3a: 4  /6

Carin             1a: 1, 2a: 2, 3a: 2  /5

Maria           1a: 2, 2a: 0, 3a: 1  /3

Elin               1a: 0, 2a: 1, 3a: 2  /3

Sara              1a: 1, 2a: 0, 3a: 2  /3

Ivana            1a: 1, 2a: 1, 3a:1   /3

Vivi               1a: 2, 2a: 0, 3a: 1  /3

Malin            1a:0, 2a: 2, 3a: 0  /2

Therese        1a: 0, 2a: 1, 3a:0  /1

Michaela      1a: 0, 2a:0, 3a: 1  /1

 

I måndags var sista träningen för säsongen och Kecke som gör sorti tackade för sig i två heta matcher i mjukhandboll på helplan på ovana positioner och en fotbollsmatch. Lag: ”gamla” mot lag: unga med gubbar, solklar vinst för ”gamla” skulle jag vilja säga.

 

Ett hyllningsinlägg till allas vår favorit Kecke kommer självklart komma upp, med lite bilder och lite citat och händelser som denna magnifika karl varit inblandad i. En så liten man med så stort hjärta vet jag inte om det finns någon annanstans. Jag vet vad jag tänkte första gången han åkte med i bussen, då för att kolla på en bortamatch. ”Vad gör den där lilla rakade, tatuerade och piercade karln? Han lyssnar på dansbandsmusik och äter kokta ägg så det luktar mök i hela bussen” Och nu fyller den lille, store mannen en del av mitt hjärta. Han är helt enkelt underbar, och alla som jag kan dela min sjuka humor med tar jag gärna till min närhet. Kecke flyttar nu till Karlskoga men den som tvekar på vilket lag hans hjärta bankar för kan ta en titt på hans ena skicka eller ena sidan av revbenen. Det är ett ÖSK-hjärta som klappar innanför skinnet på Kecke Karlsson, mannen, myten, legenden.

 

All kärlek till dig Kecke och Sveriges handbollsarenor kommer att sakna dina bara vader och överraskande pussar i pannan.


På återseende

Nu är det slut, i elitserien, för den här gången. Och vi gjorde ingen snygg sorti överhuvudtaget. Gamnackar? Gummiben? Utpyrd glöd? Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill helst överge det hela med en stor suck.

Tvillingarna tillbaka i idrottshuset var föga glädjande för örebroarna denna lördag, Linn gick mållös men Lina tryckte in 5 mål i comebacken efter sin bråkande stortå. Att få krama om dem värmer dock alltid ett vänhjärta.

 

I ÖSK fanns som sagt få glädjeämnen, Maria Ollinen som avslutat elitserien på ett riktigt bra sätt gjorde det riktigt bra även denna match. Hilda avlossade stora bössan och ett av hennes sista skott (bom, men det är oväsentligt nu) var så hårt att nackhåren stod på mig på linjen med tanken att jag faktiskt kunde ha stått i vägen.

 

Pluslistan i NA:

1.Maria Ollinen

2.Madelene Hildén

3.Carolina Järlstam

 

Det är med tungt hjärta och tunga steg som man klev upp imorse (inte bara för att klockan stod på okristliga 05.30 och jag trodde att det var sommartid och muttrade om att klockan egentligen bara var halv fem) utan för att framtiden nu står oviss. En samling idag med lite träning och sedan får vi väl se hur framtiden utspelar sig.

 

Jag är oerhört besviken efter matchen och detta citat säger väl allt om mina tankar kring min insats, ”Jag är så jävla rutten idag att jag inte skulle bli värvad av FCZ handboll”

 

Det är fruktansvärt tungt att avsluta såhär, och med en skottprocent som är skrattretande för min del så satt det sista målet fint som en isglass en varm sommardag.

Mer kommer väl när inte den här känslan är lika tryckande längre…


Säsongens sista match-limerick


Lugi,laget från Lund,
där får ni slita hund, ge dom vad de tål, genom att göra 30 mål, då kan det bli en trevlig stund,

Kanske sämst i år? All cred till initiativmakaren och ständiga ordbajsaren dock. Vi kallar honom "Stekarn"

Blandade känslor idag när sista elitseriematchen på iaf ett år ska spelas. Ett kärt återseende i idrottshuset då våra älskade supertvillingar kommer "hem". Dock ska vi göra allt för att de inte ska trivas ett dugg. Ses 17.00!


nära skjuter ingen hare, och ger inte heller 2 poäng


Mången klagomål (sorgsna kommentarer egentligen) har kommit för att stegfel har blivit så krasst uppdaterad under den senaste veckan, och väldigt sporadiskt innan det. Hur vill jag ta detta? Peka på andra som uppdaterar långt mer sällan (den transatlanta hockeybloggen på NA), skylla ifrån mig (har inte tid) eller bara säga att jag inte haft någon lust?

Tänker välja alternativ nummer 4, jag har faktiskt knappt haft mål i mun efter att elitserien föll oss ur näven, haft ännu en sjukvecka och därmed inte många anekdoter från träning eller sammankomster med damerna. Så var det med det!

 

Nu har vi spelat vår näst sista match i elitserien för denna gång, ännu en återstår. Vi åkte i lördags till Skövde för att revanschera oss för de 20 bollar vi förlorade med mot dem på hemmaplan i serieinledningen i höstas. Ingen räknade väl med oss, ingen utom vi själva. Och till stor del var det vi som hade rätt, ledning med en boll i halvtid som såg ut att kunna hållas relativt. Vi bytte lite mål och hade som mest en 3-målsledning, ledde med 2 bollar med ungefär 3-4 minuter kvar att spela. Då kom spöket, vi kastade bollar, tog dumma beslut både framåt och bakåt samtidigt som Skövde kunde använda bägge hjärnhalvorna och vann med 23-24 efter en straff med 1,5 minut kvar att spela.

 

Så fruktansvärt tung förlust, och jag kan inte se nyttan med att vara nöjd efter att ”bara ha förlorat med en boll”. Det är fortfarande en förlust, som borde ha varit en vinst. Självklart är jag inte så förlorad i mörkret att jag inte kan se att det var ett fall framåt, men ändå. Det borde ha varit 2 poäng.

 

Maria Ollinen blev matchens lirare, och det med all rätt. Även Carro hade en bra dag överlag, Frida gör sällan en dålig match och det var väl egentligen många som gjorde bra insatser i lördags. I längre perioder än vi brukar, och det var ju som synes ett vinnande koncept ganska länge.

 

Nu tar vi tag i en ny vecka och förbereder oss inför matchen mot Lugi på lördag.


Hej så länge...

Tåget gick, och vi stod kvar på perrongen. Vi hade ett sista halmstrå att gripa tag i innan det var klart att det va helt kört för oss, men det rann mellan fingrarna.

 

Vi förlorade med 9 bollar mot ett Höör som för första gången fick uppleva seger i Idrottshuset. Vi var med till 8-8 när domarnas fruktade pek- och långfingrar visade ut två ÖSK-spelare i rad och där rann det iväg. Höör är riktigt bra och spelar med både hjärta och hjärna, kvickhet och lugn när det behövs. Usch, vad det svider att säga det. Men, de var ju bättre med målsiffrorna som elakt facit.

 

Nu är det alltså kört, vi kommer spela i Allsvenskan nästa år. Det är ett faktum och det är bara att ta det som en karlakarl. Självklart svider det och speciellt vetskapen att vi har haft några matcher där vi faktiskt kunde (borde) ha vunnit.

 

MEN! Serien är inte över och Skövde och Lugi har varsin match att spela mot oss. Det är inget vi ska bjuda dem på, vi har fortfarande att bevisa i handbollens finrum och den chansen ligger framför oss fortfarande. DET känns bra!

 

 

För att sätta en humoristisk skruv på det hela i detta mörker så kan vi konstatera att ghetto-Sara var igång i lördags igen. Ska man ha med henne i andra sammanhang kan kanske munkorg och strypkoppel vara på sin plats? Någon annan som vägrade tystnadsplikt var vår minsting, Vivi.

Tyvärr eller till vår lycka så har Frida gett sig på någon form av kinesisk sångskola, en remix på kinesiska av Lejonkungen-sången. Visst, det bringar asgarv, de första fyra gångerna… Men hon har gett sig fan på att naila den där sången så det verkar vara repetition på repeat.

 

 

Kommer väl mera under veckan kan jag tro. Borde egentligen återge gårdagsträningen då vissa opedagogiska inslag ägde rum, Rasken var en pajas med pipa, hårdhet mötte hårdhet, tävlingsinstinkten glödde, humor och frustration. En innehållsrik träning, med andra ord.


Levererar limerick

Match mot skåne laget Höör,
Då tänker ni som alla lagen gör, ni tar det sista strå, så vi alla gott kan må,
Då är det som sig bör.


Ja, ni ser ju...


Lite småplock



Kniven på strupen. Men ska man skrälla ska man väl skrälla i slutet?

Nu ser jag dock inte längre än till matchstart imorgon kl 15.00 i idrottshuset, då vi återigen tar emot Höör. Återigen säger jag eftersom det är inte första gången vi drabbar samman. Kan vi ha mötts i ett kval? Förra året i Allsvenskan vet jag i alla fall att vi möttes, och vi bytte då segrar med varandra. Idel hemmaplansvinster oss emellan, och så får det förbli. Om ni frågar mig!

 

Veckans träningar har varit riktigt bra, bra tempo och bra stämning. Bara det bådar ju gott! Sedan har vi nästan en hel säsong att revanschera oss för, och det ger ju lite extra glöd under fossingarna när de nära-på-danska damerna kommer på visit.

 

Min kära limerick-makare har halkat efter så jag kan inte bjuda på några ljuva rader därifrån och min handbollspoesi som har varit ett tidigare nöje känns lite overkill såhär på fredagslunchen.

Lite skämtsamt igår när vi samlades inför bollpasset så frågade jag Rasken (som blivit av med gipspaketet) om han hade klippt sig, och att han inte behövde göra sig till så för min skull. Frågade då därpå en spelare som jag låter vara anonym om hon gjort sig till och hade fintrosorna på, asgarvet var ett faktum då hon faktiskt spatserade runt i lila spetstrosor.

 

Jag har lite små-Ågren efter alla roliga inslag jag planerade här i bloggen, det är inte många som blivit av. Men serien är ännu inte slut och jag lägger in de sista krafterna (det som blir över efter handbollandet) och ser om jag inte kan bjussa på lite godsaker såhär i sluttampen av serien.

 

 

Om jag någonsin oroat mig för att jag är för kvinnlig (och nej, det har jag inte legat sömnlös över) så satte min käre killkompis punkt för det igår. Vi körde lite torsdagshäng med sushi och Dazed and Comfused (kanonrulle!) varpå jag får ett sms vid sänggående:

”Kan dina fisar också döda efter sushin?”

Så mycket för att vara en kvinnlig hägrig för mina manliga vänner, men det är ju därför jag älskar dem!

 

Mansgriscitat men helt underbar filmreplik från D&C:

”I just love them highschoolgirls, I get older and they stay the same age”


fyndiga rubriker

Fyndiga NA var igång igår igen ”ÖSK läckte lika mycket som taket” eller något liknande, kul att vi kan bringa rubriker som sticker ut. Det blev åter en storförlust mot mästarlaget från Partille, 30-12 talar sitt tydliga språk. Dock var halvtidssiffrorna 13-8 mer smickrande i ÖSK-ögon sett. Men i andra halvlek mäktar vi inte med mer än 4 mål, och då är man föga hotande mot ett så komplett lag som Sävehof. Må så vara att ribba och stolpe inte var vår vän i onsdags, och så heller inte mållinjen som hade två bollar som precis på gränsen. En av dessa så hårt ditsatt att den kilats fast mellan stolpe och golv. Försvaret var återigen bra, när vi står uppställda. I kontring lämnades Frida ensam alltför många gånger för att det ska vara okej, Frida som förövrigt återigen stod för en riktigt bra insats mellan stolparna. Hon var en ynka procent från en dubbeldaim (internskämt)

 

Carro gjorde en riktigt bra match, men var tyvärr för ensam om att vara hänsynslös i anfallsspelet många gånger. PastaElin Pettersson gjorde 3 viktiga mål i upphämtningen i första halvlek.

 

Pluslistan i NA:

 

1.Carolina Järlstam

2.Frida Granberg

3.Anna Axelsson

 

Som rubriken också sa så läckte taket in och matchen fick avbrytas i ca 20 minuter med 3,5 minuter kvar att spela av första halvlek. En spännande sekvens för publiken när en ytterst orädd vaktmästare stegade upp på en ställning för att fästa hinkar i taket. Han var värd alla applåder han fick för den insatsen.

 

 

Träning igår blev en något lekfullare variant, för de flesta i alla fall. Jag är ju tyvärr för mycket utav en tävlingsmänniska för att kunna njuta av sånt där. Jag blir ju så förbannad när det inte går min väg. Häst och ryttare gav framförallt SaraJ huvudbry, 4-kampen mellan 4 lag var egentligen en tävling mellan 3, då lag 2 blev förnedrade ordentligt. Dopphandboll med nick-avslut blev vinst för svarta med LillKamelen som främsta poängmakare när hon hänsynslöst kastade sig fram för en 3-poängsnick i kryssribban. Stafetterna lät vi sluta 2-2 för att behålla viss sämja i laget, var nog riktigt klokt. Passet avslutades med massage, något vi borde göra till en vana. Svetten låg i pölar på golvet så vi får väl hoppas att herrarna inte sträckte ljumskarna efter oss.


Ultimate och limerick



Gårdagens träning i Pettersberg genomsyrades inte av några större utsvävningar, förutom att ”äldre” vann mot ”yngre” i ultimate (efter att ”sista poäng vinner”, då ställningen var 3-1 till de yngre) och Carro, Axelsson, Månsan och Dojjan har spelat en bländande fotbollsmatch mot Rynninges P-02or. Rasken klagade i vanlig ordning på vår klisterkonsumtion och Alex talade mer begriplig engelska än svenska. Allt var i vanlig ordning, förutom att temperaturen är något kyligare på norr. Kanske känns logiskt egentligen?

 

Vi tar plats i Pettersberg även idag, först fys med vår spänstguru Nisse och sedan handboll. Vi får ner finfrämmande idag som nog kommer ångra att han satte sin fot i hallen tillsammans med oss när Nisse är klar med honom. För att inte tala om efter att han provat på att stå i mål. Redogörelse för detta spektakel kommer…

 

Nu levereras limerickar i strid ström, inför Sävehofmatchen så kom detta in i inkorgen;

 

Nästa match mot Sävehof från Götet,

Där många fiskar och är således bakom flötet,

Ett sätt att ta de två poängen,

Kan vara att spela tufft och ta dem på sängen,

Annars vi ser fram emot detta mötet

 

Han var inte överdrivet nöjd med denna, men det ger i alla fall en lätt tänjning på smilbanden. Och i förebyggande syfte så försvarar jag honom för vissa ilskna göteborgare (om det skulle finnas någon sådan) att han vet att de inte är bakom flötet. De goa, glada människorna från Sveriges framsida.


Sen limerick och depp-referat


Såg nu att förra veckans match-limerick inte hade kommit ut, trots mina ansträngningar på fredagsmorgonen. Låter den öppna denna måndagsskrivning för ett eventuellt leende på läpparna.

 

Nästa match mot Kroppskultur,

Så kommer ni ha en kompakt försvarsmur,

Låt dem kasta gris och springa,

Men de kommer inte era kontringar hinna,

För där snabba Tessan ligger på lur.

 

 

Så ljöd förra veckans toner av nära manlig anhörig, och tyvärr så hade han rätt länge – men inte hela vägen.

Vi började matchen halvknackigt men krigade oss tillbaka och kom i ledning, med 4 bollar som mest om jag inte missminner mig. Försvaret spelade bestämt och öppningarna kom framåt, fortfarande en del slarv men mycket mer vilja på vissa håll.

Med sju minuter kvar leder vi med 18-17, anfallet efter gör de 18-18 och följer upp med 18-19, då får vi en utvisning och sedan skrivs slutsiffrorna till 18-21. Kropps gör en taktisk ändring i andra halvlek som till en början nästan ger full utdelning innan vi börjar lösa det, en liten stund. Sedan så går vårt anfallsspel åter i lås, och man kan där bara titta på statistiken…

 

Det var smärtsamt att höra slutsignalen ljuda i idrottshuset i lördags, för den matchen var vår match. Har varit en hel del snack om domarinsatsen efteråt, mycket från läktarplats, och ja. Det var två domare där, och de gjorde en insats. Vad man vill säga om den får stå för var och en. Var det 8-2 i utvisningar? Vet inte hur straffstatistiken ser ut, men jag tror på övertag för Kropps även där.

 

Pluslistan i NA:

 

1.Frida Granberg

2.Carolina Järlstam

3.Elin Pettersson

 

 

Nu har vi ny vecka, med match onsdag borta mot Sävehof. Vi står åt sidan för pingisturnering i Idrottshuset och förärar därmed den norra stadsdelen med att träna där denna vecka. Det har varit ett gammalt ridhus där så det är väl bara att damma av alla hästskämt och trava på.

Ryktas om ny spektakulär frisyr på en av våra mesta blondiner i laget, bara just denna vecka eller kommer de vara en fortsättning?


God torsdag!



God torsdag kära läsare!

Man trodde att våren var på gång här ordentligt i söndags då solen sken över ett lite lagom söndagssömnigt Örebro, en fantastisk dag att vara ute på myspromenad, åka skridskor eller bara hänga i de värmande strålarna. MEN, där sket vi en lök! (Återigen, tack Jojjo för detta underbara uttryck!) Idag var det bra mycket kallare än det varit på i alla fall en vecka, och så snabbt man glömmer! Höll på att göra slut på handbollssäsongen imorse när min järnhingst studsade till av en läskig isfläck och smällde bröstkorgen i ett järnrör. Men, järnröret fick nog ondare än jag idag!

 

Gårdagsträningen var ännu ett inslag av extern karaktär då målvakterna fick den uppmärksamhet de förtjänar i form av lite målvaktsträning (utan en uppslagen lärobok på sidan av planen…) och vi fick därmed öva prickskytte. Blev ”lite puls” i sann Rask-anda efter det med bra tempo och lite highlights i handbollsform. Ett moment var så bra att Rasken rusade in på planen likt en brunstig tjur, med glödande ögon för att highfiva (tror jag, t o m) Elin som var den skyldiga.

En passning till Rasken i den situationen; Så bra går det när mittsexorna får lattja i kontring! Wooopwoooop!

 

Reflektioner från omklädningsrummet;

Ollis gick omkring med ett glatt småleende och tror att det bara är en tidsfråga innan ÖSK handboll tar efter Ludvikas ”fredagsmys”. Vi får väl se i den frågan…

Ivana hade lyckats hitta ett solarium och stoltserade med en bringa rödare än det mognaste smultron. Skadeglada leenden från de damer som inte helt sällan själva lyckas bränna sig.

Måns fick present av Axelsson, blev glad men låter den mogna någon dag till.

Underklädesvalet efter träningarna är alltid grund till spekulation om efterföljande aktiviteter, spets eller Bridget Jones? Inte helt sällan pikarna kommer därefter heller…


Dr feelgood och alla hjärtans

 

 

Måndagens överraskning som inte innefattade träningskläder var ett mysterium för alla när vi blivit kallade till Engelska skolan på måndagskvällen. Har våra Mackedonnor klagat på vår förfärliga engelska? Ska Rasken slå oss på knogarna över katedern? Ska vi bli straffmatade med skolmatsalens moussaka?

Det var dock allt annat än ett straff vi fick, utan en föreläsning av Dr Feelgood (Micke) som var riktigt, riktigt bra!

Jag väntade mig nästan ett litet intro med låten ”I’m dr feelgood, makes you feel good”, ni vet kanske vilka toner jag har i skallen?

Det blev en del diskussioner, lite verktyg att använda oss av, lite cred, lite förmaningar och x antal skratt. Som vanligt när vi har dessa sammankomster, pikarna måste ju flikas in lite då och då.

 

”har ni någon gång varit intresserade av en kille och det inte har gått så bra?”

Ett stort asgarv gick igenom lokalen och #18 och #10 fick knocka knogarna mot varann. Jo, det har väl hänt. Någon gång. Eller några. Ganska ofta? Då smuttar vi på sanningen kanske.

 

Träning igår med fys med Nisse, ligger rätt bra till allihop överlag verkade det som eftersom vi inte fick bakläxa. Nisses nya magmarodör är en övning för sig, gör man den rätt ligger man i fosterställning efteråt. Helt rätt, tycker Nisse! Handbollspass efteråt och tränarna såg ljuset tror jag. Det lät lite så, är ju kul när karlarna är nöjda.

 

Igår var det ju också Alla hjärtans dag. Undertecknad blev grovt överraskad när ett blomsterbud kom in med en ros på jobbet, Tess fick hemleverens, Månsan fick en stor röd ros,  Frida fick en snabbpuss och ett flåsigt ”jag älskar dig” av sin käre VM-back när de lyckades stöta ihop under dagen, Mallan fick ”jajusst jävlar” när hon sa att hon skulle laga en finare middag med tanke på vad det var för dag. Några damer gjorde en egen sammankomst med sina hjärtevänner i laget men mest spektakulärt var väl ändå Axelssons P&P-kväll med killkompisarna. Jag köper ju också trisslotter i tron om talesättet ”Otur i spel, tur i kärlek” och vice versa, ska göra sin rätt. Men ICKE! 5 trisslotter och inte så mycket som en krona… Därmed väntar alltså kärleken runt hörnet nu närsom? Alla hjärtans dag-presenten från mamma och pappa var en 5 timmar lång dvd med Robert Gustavsson, tyckte de kanske att jag behövde få skratta lite en dag som igår?

 

 

Idag är det lillördag och då också långträning, vi trummar på!

 


ny vecka, nya ögon


Roligare vecka har man väl haft…

 

Förra veckan stod det klart att Carin flyttar hem till Boden av personliga skäl, hon kommer också att spela med Boden i Allsvenskan. Jag kan inte uttrycka i ord hur detta känns, för känslorna är otroligt delade. Carin är ingen man bara vänder bort och glömmer, utan hon sätter avtryck hos de hon träffar. Jag trodde väl inte att jag skulle bli så såld på henne när vi första gången träffades i Universitetets lokaler, nog för att hon var supertrevlig. Men lite för snygg för att vara en genomgod människa, men ack så fel jag hade!

Frånsett sina oräkneliga goda egenskaper som människa så är hon ju också en formidabel handbollsspelare, så självklart kommer hon att saknas på planen också.

Via Stegfel så vill jag önska Carin all lycka och välgång. Hoppas att du inte fryser fast i Boden för dig tänker jag inte sakna någon längre tid!

 

En match spelades också i helgen, Västerås Irsta på bortaplan. Vill prata så lite som möjligt om den. Vi förlorade, Frida var grym. Vi krigade (nästan) hela matchen, men vi räckte inte till. Återigen så är det i vårt anfallsspel vi inte riktigt får till det, sprider lite bollar över långsidorna eller i händerna på Västeråsarna. För att inte tala om på deras duktiga målvakt. Vi spelade med en punkt hela matchen, vilket gjorde vårt försvar ganska glest men vi löste det relativt bra ändå. Deras kanter fick kanske lite väl mycket utrymme, 11 mål slår nog punkt för det.

 

I ett försök att bagatellisera vår förlust (ingen som tror att jag kan det om de träffade mig efter matchen) så vill jag spotta skit på bilden som fanns i tidningen igår. Det är ju riktig kvalité att få synas med putmagen framme OCH se vindögd ut. Det enda positiva som kan sägas är väl att jag fick några grabbar avundsjuka eftersom jag håller fröken Bernesund-Johnsson i ett duktigt pattgrepp, och hon är ju ganska populär på vissa håll häromkring. Nu lastar jag ju ingen skit på vare sig fotograf eller reporter, utan mer på det faktum att jag gör mig så ofantligt dåligt på bild. /All media är bra media?

 

Pluslistan i NA:

1.Frida Granberg

2.Ivana Petkovska

3.Sara Johansson

 

 

Nu blickar vi dock framåt med någon överraskning ikväll som start på handbollsveckan och sedan bär det av i rasande tempo mot nästa helg och match mot Kroppskultur hemma i idrottshuset.


Match-limerick

Limerick från nära anhörig ramlade in idag, han var inte jättenöjd men det är ändå så kul att jag måste lägga upp den...


Imorgon match mot Västerås, med de har ni en oplockad gås, krossa, mosa o hacka gurka spelar ingen roll om de har mössa eller burkha,
bättre att förekomma än att föregås.


Som sagt, inte felfri men väldigt kul!


Spelartapp?

Rykten flyger, trots silly season inte är i process. Och så även i ÖSK.. Nu handlar det inte om någon ny klubb utan en helt ny sport för en av damerna. Det är inte Carro som låg nära en draft till Örebros bowlare, utan ingen annan än #18.
Men allvarligt, vad tror ni?


Ö(a)skungen

Vad är väl en bal på slottet? Eller en gala på Conventum, för den delen…

Nej, jag ska inte vara bitter. Om ni undrar över inledningen så var det ju Örebrogalan igår, men ÖSK handbolls spelare lös med sin frånvaro (har hört från säkra källor att vi faktiskt var saknade) eftersom vi hade träning. Man måste prioritera rätt!

Fick ett väldigt vackert mms på en hockeyspelare i representationskavajen och han var SÅ stilig. Det var ju synd att missa liveshowen.

 

Nu är det dock fredag igen, man måste bara älska det! Trots en arbetsdag som håller mig från hemmets sköna värme och välfyllda kylskåp mellan 06.30 och 17.20 så vet man ändå att en skön kväll väntar och även en ovanlig sovmorgon imorgon. Det är värt att härda för!

 

Imorgon skall också ratten styras mot Västerås för match mot IV, ett riktigt arrangemang har slagits på där med lite sköna happenings och fritt inträde till matchen som huvudattraktion. Vi mötte IV hemma innan uppehållet och gjorde en lysande halvlek, följt av en långt sämre. Så vi hade väl tänkt kopiera prestation och känsla från första halvleken och styra skutan mot rätt destination i hela 60m minuter denna gång. Vi vet ju att vi kan det!

Västerås-Örebro, kan inte låta bli mina hockeykopplingar då dessa derbyn alltid är mer än heta mellan Gurkor och Kex. Våra derbyn mot Västerås brukar också genomlysas av viss hetta, mycket kamp och vilja. Dock har vi inga handskar att kasta, men eftersom vi är hårda damer så gömmer vi oss inte bakom massa skydd som de älskade liven kallade hockeyspelare gör. Skämt åsido, vi hade inte kastat några handskar i alla fall.

 

Önskar att jag kunde bjuda på lite härligt skvaller såhär i februarikylan, men jag blir nog lynchad om det saftigaste kommer ut.

Det ryktas dock att en av ÖSK-damerna funderar på att lägga skorna på hyllan och byta sport, eller rentav karriär? En bild kommer på detta…

Vad hände på träningen igår? Linjen växte, eller försvann benen på TJ? Plötsligt låg hon bara där…

 

 

Väl mött i Bombardier Arena (big ups för det coola namnet) kl 17.00 imorgon, lördag.

 

 


strike, spärr och ränna. ÖSK-bowlar




Början på vår alternativa träningsvecka började med – bowling! Ett djävulens påfund om ni frågar mig och jag var duktigt nervös för att tappa humöret totalt. Det vore inte första gången det hände på en bowlingbana. Om jag ska bjuda er på en liten anekdot så hade jag fått en liten ”set-up” via en viss #1 Frida Granberg. En slags blinddate i ett lite större sällskap och de kommer då på idiotidén att vi ska bowla. Det gick sämre och sämre för mig, bättre och bättre för de andra och pikarna haglade likt regn i Washington. Det hjälpte också föga att min date var asgrym på att få ner käglorna. Så, jag blev förbannad och när frågan kom ”vad ska vi göra efter?” så svarade jag buttert ”jag ska åka hem!” och jag kanske inte behöver klargöra ytterligare att det inte blev någonting med den där dejten.

 

Men igår verkade förändringarnas vind ha farit igenom Strike & CO, förutom vissa dippar, när t ex jag säger till Carin (vi var i samma lag) ”Fan det går ju bra Cirran” varpå hon svarar mig ”bara jag vinner över dig!”. Det är lagtänk det! (Hade ju exakt samma tanke i huvudet, men jag lyckades hålla den inom mig)

Vi tog varsin serie så vi kan väl vara nöjda antar jag, dessvärre tror jag inte att lag Axelsson/Bergdahl/Månsson/Rask kommer på topplacering trots Månsans magiska spel. Ska faktiskt credda Raskens spel med vänster hand då hans höger är i gipsvagga. Han blandade och gav, kanske man kan säga. Starkaste laget måtte vara Frida, Carro och Kenta. Carro briljerade sista serien och landade på 198 poäng. Man såg hur pensionärerna flockades bakom och var djupt imponerade. Rasken krävde att hon skulle slå i rännan för att de inte skulle värva henne till kommande bowlingsäsong.

 

Vem tappade klotet bakom sig? SJ!

Vem ramlade omkull? CB!

Vem hade snyggaste Strike-gesten? TJ!

 

Efter bowlingen tog vi oss några stycken ner till gymmet för att pumpa lite Nissestyrka och för att inte glömma vad det är för sport vi egentligen håller på med. Inte för att jag någonsin skulle kunna inbilla mig att bowling vore något att satsa på.



..inget att göra något åt nu utan bara bita i...



”Hur är läget?”

”Ja, vafan det är ju måndag. Men man kan ju inte göra något åt det så det är ju bara att bita i..”

¨

Ungefär så kan jag väl känna efter lördagens nederlag i Idrottshuset. Känslan innan var bra, riktigt bra. Vi kände att vi hade någonting bra i ryggen efter dryga 40 minuters bra spel i Eslöv och en bra träningsvecka med många steg i rätt riktning.

Istället föll vi platt på nästan mot ett H43 som vi på bortaplan inte låg många bollar efter i en konstig match. I detta fall kan vi tyvärr inte skylla på en konstig match utan ett ofantligt antal tekniska fel, sega skallar och felbeslut.

Jag vill helst inte tala om matchen, är fruktansvärt besviken på vår insats och hade gärna dragit täcket över huvudet i ett par veckor kändes det som. Men, vi får åter resa oss. Borsta av dammet, tvätta skrubbsåren och försöka trampa igen. Vi vet ju att det går, och det är dags nu!

 

Vad kan man skratta åt efter matchen? Egentligen ingenting…

Kanske det faktum att Dojjan utbrister till mig; Vafan Axelsson, två utvisningar. TVÅ!? Vad är det som händer?

Mitt svar var väl i klass med; Kom på något eget…

 

En stark ljusglimt är Maria Ollinen som verkligen tagit chansen och visat vad hon kan. Jag har själv blivit bortstegad mer än en gång av hennes milslånga ben och rappa kroppsfinter, så det känns skönt att se folk i andra tröjfärger köpa korv ibland.

 

Pluslistan i NA;

1.Maria Ollinen
2.Malin Bergfalk

3.Carolina Järlstam

 

En alternativ träningsvecka står för dörren och sedan lördagsmatch i Västerås. Kex vs Gurka, som hockeyfolk skulle säga.

Om den matchen ryktas att vi får en supporter som rest långväga för att se oss in action, även en skvätt från de lokalare delarna kan tänkas ta en timmes bilfärd mot Bombardier Arena.

 

Söndagsskvaller:

Vi har träning ofta skarv i skarv med ECO Basket så det är ju inte helt otippat att det fnittras lite lagen emellan. Och de har ju en hel del engelsktalande i laget, följande samtal kunde höras på söndagsförmiddagen;

-         I’m hangin’ out with Anna

-         Who is Anna?

-         She’s the big one (TACK för den) blonde hair, tall, number 18

-         Oh, she’s the scary one!

 

Nu har jag ju fått försäkrat att ”the big one” inte betyder att jag är tjock, utan stor och lång. Så det ligger inget skit kvar där, men historien kryddas ändå lite extra av det faktum att det är det första som sägs.


Tidigare inlägg
RSS 2.0