Stegfel

Så var då julen tillända och så också första halvan av serien. Alla lag har stått som motståndare och tyvärr kan jag bara rapportera ett inspelat poäng på dessa matcher. Vi har haft bud på fler under ett par matcher, men tyvärr ljuger inte tabellen. Det som känns skönt att säga är att efter VM-uppehållet så har känslan i laget varit annorlunda – bra annorlunda. Vi har spelat bättre, mer glöd och gemensamt de två senaste matcherna än vi tidigare gjort. Tyvärr slåss vi med en inledningsspöke som ger oss uppförsbacke direkt, något som vi kanske kan lägga som nyårslöfte att fasa bort? Eller kanske ska vi be någon av grabbarna i ÖHK som går som tåget att utöva lite utdrivning av onda andar på oss? Jag vet då vem jag skulle önska att lägga händerna på mig… 18+18= önsketänkande.

Vi spelade i måndags match mot Spårvägen hemma i idrottshuset inför ca 460 pers. Återigen gjorde vi ingen strålande inledning utan gör första målet efter 6 minuter och ställningen var då 1-6. Vi gick till halvtidsvila med 11-17 och gick ut med ny råg i ryggen och spelade 12-12 i andra halvlek. Men som den kloka pappa Månsson sagt; en handbollsmatch varar i 60 minuter. Tyvärr så gjorde inte vi det, denna gång heller. Men som jag skrev efter matchen mot Heid så finns det en ny glöd hos oss. Det känns som att det är på gång, det är vår tur!

Mycket snyggt fanns att skåda denna annandag i Örebro, inte bara utseendemässigt utan även visst handbollsgodis.

Pluslistan i NA:

1.Anna Axelsson
2.Frida Granberg
3.Carin Bergdahl

Dojjans inspel till mig på linjen som borde ha avslutats med en lobb istället för försök till skott mellan benen på Spårvägens duktiga målvakt (kvinnan står i handbollsmål i shorts, uppseendeväckande – visst. Men AJ! Eller?) var ett exempel på ögongodis. Frida Granberg noterades i målprotokollet efter en ribba in över hela planen, om jag inte missminner mig. Gör man det sällan, gör man det snyggt! Frida fick också högerkinden signerad av en landslagsspelare, när Boson fick felträff. Samme Boson kom dock igen under matchens gång och gjorde en bra match, trots att den i blått som glänste mest var Spårvägens nr 17.

Spårvägen skriver såhär om matchen och ÖSK-spelarna på sin hemsida:

” Det blev en rätt underhållande match då Örebro kämpade på riktigt bra, dock var de tekniska felen från båda lagen lite väl många. Förre Bodenspelaren Carin Bergdahl tillhör de mest omtalade spelarna i Örebro och hon gjorde en okej match. Mest imponerande tycker jag att mittsexan Anna Axelsson var, 6 mål på 7 försök och väldigt stark i kroppen vilket gjorde att Spårvägenförsvararna hade fullt sjå med henne. Ett plus även till målvakten Frida Granberg.”

Dagens bästa för ÖSK och kanske mest Carin är att hon blev plockad som Årets hajp i NA-sporten. Riktigt kul, och välförtjänt om inte annat!

Ett citat som inte får glömmas bort:

-         Vem är den där jävla Dagmar som alla skriver om?

Alla börjar asgarva förutom en, som fnissar lite för att inte vara utanför men sedan säger:

-         Ja, men vem är hon då?

Tomten kanske borde kommit med en nyhetsapp till damernas smartphones?

Trodde nästan inte att den här dagen skulle komma, dan före dopparedan. Nu är jag inte bara helt julkrank utan också ganska nöjd med gårdagens match. Nöjd med modifikation, kanske jag ska säga för att jag är inte alls tillfredsställd med siffrorna. En förlust mot Heid, må så vara. Men det hade inte behövt bli 7 bollar. Vi hade tyvärr tre missade frilägen och en straff i slutskedet av matchen, bara där hade vi haft ynka tre bollar upp och vi hade bud på mer.

Nu ska jag ändå släppa den bitterheten för det var så mycket som var bra igår. Ivana gick in och levererade och mer finns att hämta från den blonda bombslungaren ändå. Försvaret agerade aggressivt och samspelt, likaså Frida i mål måtte ha haft en riktigt fin procent igår. Hon blev även vald till matchens lirare. Framåt såg det också långt bättre ut och kontringsspelet var på plats till viss del. Mycket, mycket positivt från gårdagen och inte minst stämningen som var på planen, i bussen, på bänken och i omklädningsrummet.

Topp 3 i NA:

1.Anna Axelsson
2. Frida Granberg
3. Carolina Järlstam

Sara Johansson ska även hon ha beröm för gårdagen, Dojjan krigade duktigt på kanten, Carin skapade allt åt sina lagkamrater och Camilla Månsson var nästintill prickfri i försvar. Vivi går in och räddar klockrent en straff, gåshud!

Det kändes som att vi bjöd upp till kamp och jag tror inte att Heid riktigt trodde på det innan, och speciellt inte efter starten med 5-1.

Nu tar vi jul i några få dagar innan det åter är match, på annandagen hemma i Idrottshuset. Efter vad jag har förstått på snacket på stan så kan det här bli årets bakisaktivitet för örebroarna, inte mig emot. En välfylld läktare är alltid kul, även om den osar gammal öl och dansgolvssvett.

Så nu önskar jag er alla en god jul, god mat, fina paket, glatt umgånge och allt gott som tänkas kan. Hoppas att själv få krypa upp i tomtens knä, trots min topplacering i utvisningsligan.

Julekram på er alla!

Startar denna onsdagsblogg med en stor, fet SUCK! Tyvärr måste jag än en gång blicka tillbaka på en måndagskväll jag hellre skulle glömma. Tänker inte ge mig in i någon längre utläggning mer än att det var tur att det inte gällde någonting, bra för Ivvan att få testa ÖSK-kläderna i matchspel innan det är dags för serien att dra igång igen och en väckarklocka för samtliga kanske.

Imorgon är det dock match igen, nu äntligen i serien! Heid kommer stå för motståndet, ett lag som jag (i min sköna ovissa handbollsbubbla) inte vet speciellt mycket om. En (bara en väl?) landslagsspelare finns i laget och kan väl inte tänka mig att resterande uppställning är några ”blåbär” direkt. Det är ett bra lag vi kommer att ställas mot och få kriga för varje centimeter av planen. Men det ser jag fram emot!

Bjuder på en liten gympinsamhet från igår morse. Jag skulle enligt program börja med benböj och värmde upp som sig bör. Lassade sedan på de vikter jag skulle köra på och drog igång. ”Jävlar vad lätt det är!” tänkte jag och kände mig mer än allmänt skön som kunde vara så stark tidigt på morgonen – och det efter match! Men, där sket jag en lök kan man säga. En jävla tvärpurjo, för att dra till ordentligt. Hade missräknat med 20 kg, och efter det flög jag inte lika lätt…

Kan det kanske bli lite pree-game snack med våra nya makedonnor i bussen imorgon? Lovar inget..

En vecka har gått och så också en helg. VM är tillända och nu snart också vårt VM-uppehåll i serien. Heid kommer stå som första motståndare nu på torsdag när det är dags att skjuta skarpt igen. Men, first thing first, som de brukar säga. Träningsmatch ikväll mot Hellton från soliga Karlstad, vi har haft våra tidigare bataljer, både i Allsvenskan och i tidigare träningsmatcher i år. Ikväll kommer våra nya spelare vara på planen, om jag har följt med ordentligt (det kan man dock aldrig vara säker på) så varför inte ta sig en pree-kik inför annandagen? 18.00 är det avkast i Idrottshuset ikväll, så ni hinner gott hem och ta en kvällsfika utan att få sömnproblem av kvällskoffeinet.

Vänner utanför idrottens värld förfasar sig över detta val av matchdag då juldagen är den heliga ”homecoming” den är för oss unghönor. Men, det är så det är och jag har tvingat alla att istället släpa sina bakfulla arslen ner och heja på oss när de ändå är hemma i stan. Lite ska man väl ändå ha att säga till om?

Nu ska jag på detta sätt med pennan (tangentbordet) som vapen skicka en fet känga i käften till dig idiot som kl 06.50 imorse drog ner brallorna och blottade dig för en stackars måndagsmorgon-trött flicka på cykel. Må tomten spy i din julstrumpa, om han mot förmodan skulle ha vägarna förbi dig. Ve dig, du äckel!

Jag har väl inget annat val än att kasta mig tillbaka till måndagskvällen, hur mycket jag än skulle vilja undvika den. I alla fall 40 minuter av eländet, men har man satt sig vid knapparna än en gång så får jag lov att bita i det lilla sura.

Vi startade matchen underbart bra och ledde som mest med 2-9, försvarsspelet agerade nästintill fläckfritt och Frida radade upp räddning efter räddning varpå vi fick skåda ett kontringsspel som tidigare varit nästintill helt frånvarande hittills på säsongen. Anfallsspelet visade också på variation och vilja, några virkträffar gör att siffrorna endast blev 9 under den lysande perioden. MEN, spöket kom ifatt oss. Eller vad det nu är för skit som sätter sig i maskineriet, VI fick kontra in 5 raka mål och vi mäktade endast med ynka 1 innan det blåstes för halvtid och siffrorna blev 10-10. Tyvärr fortsatte VI trycka på och deras högernia som under första halvlek hade ett antal skott i stolpen satte nu allt i maskorna istället. Slutsiffrorna skrevs till 29-17 och ja, jag vill helst inte säga mer om den matchen. Vi var inte nöjda med mer än första kvarten, och det hjälper ju föga när man snackar handboll…

En mycket mysko händelse tog rum under hemvägen, när vi har entrat Örebro och ska passera Harrys så blir vi stoppade mitt i vägen av två välklädda gossar. Frida satt som tur var vid ratten och hade snabba bromsreflexer, vi blev rätt häpna och vevade ner rutorna. Killarna visade sig vara två festsugna stockholmare som hamnat på villovägar men blev mer än nöjda då de upptäcker att den bilen de fått stopp på innehåller 4 tjejer. När vi väl lyckats, vänligt men bestämt, slå fast att vi då rakt inte tänker följa med någonstans och lotsa dem uppåt stan igen så ska vi åka iväg till deras låtsatsgråt och sista-försöksövertalningar. Frida gasar på lite och då hoppar en av killarna upp bakpå bagageluckan. En riktig dumdristig daredevil, kan man säga! Allt gick bra och ingen blev skadad mer än killarnas självförtroende som fick sig en törn, kanske.

Nu är det onsdag och då vet vi alla vad som väntar. Blod, svett och tårar, nästan alla tre känns självskrivna för undertecknad idag då måndagen tog hårt – och så även gårdagen.

Jag avslutade med att kanske annonsera min död i fredags, och det gick ju som ni märker i stöpet. Jag överlevde den livsfarliga cykelturen hem, med en tårta på pakethållaren och regnrusk i ansiktet. Denna dödstur på cykel blev dock inte det enda livsfarliga jag gjorde denna fredagsafton, jag tog mig nämligen mod och åkte bil med Sara Johansson. Nu brer jag på så smöret är tjockare än brödet, hon kör inte så fruktansvärt dåligt men lokalsinnet är under all kritik. Svårigheten med höger och vänster diskuterades också, Carro lägger: Jag måste alltid tänka vilken hand jag skjuter med. (Vad hände med ”hälsar med”? Tjejen är handbollsskadad!)

Kvällen var trevlig och munlädret lossades snabbt, som det brukar låta när damerna sammanstrålar. De karlar från styrelsen lärde sig snabbt att under bältet är okej, blygsamhet finns inte i vår vokabulär och vi äter bra mycket mer än samtliga närvarande karlar.

Passar på att tacka Café Garden, Jannie med moder, gudomlig mat!

Helgen har för egen del varit späckad med jobb, vänner och gymmet, en tripp till päronen för att inspektera att mamma inte tappat kokkonstens magiska fingrar – nej, de sitter stadigt!

Blev halvt ihjälskrämd av Dunder i lördags morse när han tutade på mig längst Engelbrektsgatan på väg till jobbet.

Vart skulle han så tidigt, kan man undra? Stegfel kollade omgående upp detta och hör och häpna, tränartrojkan skulle till gymmet! Pumpade Tompa vader måntro? Hur mycket fick Dunder upp i pattpress? Det roligaste får vara att de faktiskt tog bilen, säkert med någon lös anledning att de skulle iväg sen.

Något mycket, mycket skumt hände igår. Mitt i en sms-konversation med Dojjan blir min telefon kapad av en okänd karl som skriver som från min telefon och uppenbarligen ser allt vi skriver. Samma sak hände när jag talade med Frida över sms. Jä-ligt äckligt men problemet tros vara botat nu! Att det alltid ska vara min telefon som ska strula på något vänster…

Träningsmatch ikväll mot Västerås Irsta, het match senast och dyngdålig andra halvlek från vår sida. Kan vi råda bot på detta ikväll kanske?

Livet är fint, det är ju fredag! Ja, varför inte? Man kan ju lika gärna vända solsidan upp och vara glad.

Tänker bara bjussa på lite smått och gott som glömts bort under veckans gång.

Smygarn Jojjo kom igen med en leverens i friidrottshallen, förra gången var det den givna blivande klassikern; Där sket du en lök!

(Betyder, där fick du, ungefär på Avesta-iska)

Igår kom hon igen, Jojjo som knappast kan skryta med någon bredare kroppshydda säger till B-falk (som i och för sig inte är någon bamsing heller) ”Då var det din tur då sparris!”

Även detta blir så mycket roligare där och då… Men vi kan ju slå fast att det är i friidrottshallen det händer!

En sak som glömdes i situationen ”Dojjan dunkar basketboll” så skulle hon ta ner en tröja som låg ovanpå målet. En av de längre gossarna i ECO, mäter kanske 2,03 över havet, tar då tröjan och håller upp den. MEN, Dojjström går bet på att ta den, även fast den hänger ner från hans hand. Att inte detta filmades är inget annat än tjänstefel!

Under en glöggmyskväll hemma hos Carin i sällskap med Jess och Vess, alla stånkandes av brutala muskelsmärtor, så slänger sig Jess bakåt och säger; Jag är fan slut som artist.

Varpå Axelsson kontrar med; Kolla på mig tjejer! (fläckig i ansiktet, slimmad tofs, mjukisar, ispåsar och mätt-mage) och varför har inte jag pojkvän?!

Säkerligen finns det flertalet grejer som glöms bort i fredagsspånet i huvudet, men det lär jag bli varse ikväll då det vankas middag med lag och styrelse på Café Garden och sedan kolla när våra svenskor möter Danmark.

OM jag kommer dit vill säga… Det regnar på frusen slask, bara det är ju livsfarligt, och lägg därtill en rostig Crescent med ungefär 70 år på nacken och en stressad tjej med tävlingsinstinkt – kan bli köttfärs av den hemresan.

Skönt att vara tillbaka på banan igen, även om jag har tyckt mig stirra döden i vitögat flertalet ggr under träningarna nu måndag och tisdag. Det är ett jäkla tempo att haka på igen, vilket inte är någonting annat än bra – egentligen. Pjamasträna (hockeyterm) får man göra någon annanstans!

Det visade sig att Tx2 inte hade dragit oss vid näsan denna gång, i måndags dök det upp en landsman till Vess, fröken Ivana. (Kan hon bli kallad ms Trump?!) Bra tyngd, skön inställning, spelförståelse och grym ”bössa”. Klubben förde samtal med henne igår efter träningspasset och det var idel positivt. Återstår att se hur det utvecklar sig, men vi håller er uppdaterade så gott som går.

Mycket bra krig på träningen igår, tur att man är hårdhudad som en mindre elefant (en straffspark, jag vet) och att det är så kul att göra mål. Nisse spädde på vårt register med någon ny bålövning, jag skyller i alla fall mina svårigheter att skratta på den idag. Försökte imponera på min sommarcoach med ”jag tror att mina magrutor är så hårda nu att du inte behöver oroa dig för sommaren -12, blir de värre så knäcker jag revbenen när jag skrattar”, något han inte föll för.

ÖSK i Expressen – all media är bra media?

Lugis fixstjärna som jag tidigare skickat beröm till via Stegfel lyckades få in ÖSK i Expressen i ett uttalande som VM-expert.

"Örebro bra jämförelse"

Motståndet däremot sågades jämsmed fotknölarna.
– Det ser ut som flickhandboll, säger Robert Perlskog.
SportExpressen.se:s VM-expert Nathalie Hagman, Lugi, jämförde prestationsförmågan hos Argentina med elitseriejumbon Örebro (som endast tagit en poäng den här säsongen).
"Örebro kanske skulle kunna vara en bra jämförelse"! skrev hon till SportExpressen.se:s läsare i liverapporten.

Det vore väl ändå lite synd att påstå att vi spelar flickhandboll, även om jag vissa perioder i vissa matcher kanske är beredd att hålla med. Och då endast med tanke på stress och antalet tekniska fel. Vill dessutom understryka att 1 poäng skulle kunna ha varit 6 med lite stolpe in, lite mer jävlar anamma och lite kallare huvuden. Jag vet att nära inte skjuter någon hare – men bakom kanske det står en älg!

Annat nytt?

Tompa är nyfrippad, lite Paradise-frilla och råhet! Tack för det, frisören! Detta faktum blir ännu roligare med tanke på att Tompa, innan han kom till Örebro, hade mer än axellångt hår.

Dojjan skulle dunka när basketgrabbarna rustade upp för träning (med korgen nedhissad) men blir blockad precis vid ringen – straff!

Ny citatmakare: ”Min rygg får fan åderbråck av den här övningen” / CB

Bloggpaus eller en paus i livet skulle jag snarare säga. Om jag hade varit man hade jag legat för döden i en vecka, jag har närmare bestämt varit sjuk…

Om den veckan finns bara fåtalet smått och gott, ingen av dem till min fördel – som vanligt med andra ord.

-  Både min mor och far betraktade sin avkomma och kunde nog inte komma överrens om vem som skulle ta ansvaret för liket som låg i soffan.

-  Min läkare tog en titt i min hals och sa: Jahadu, din hals ser ut som ett slagfält!

Med detta sagt så kan jag väl ärligt erkänna att mitt vardags-jag inte är så illa pinkat ändå, jag kan se fan så mycket värre ut och känna mig betydligt värre.

Handbollsmässigt har alltså allt legat på is i en knapp vecka för min del, fåtalet rapporter från lägret har varit följande:

Ännu en provspelare i veckan. Hade klarat sig riktigt bra enligt spelarkollegorna och rapporter lär följa om händelseförloppet där.

Rykten flyger om ännu en nykomling denna vecka, men jag vet inte om det är komikerparet Tx2 som bara luras. Har ju hänt förut…

Sedan sist så har vi varit iväg på BootCamp Rikkenstorp, alla vi mobilbesatta damer blir alltid lika förtvivlade över bristen på täckning. Och man kan ju undra vilka man ska prata med när hela vårt vardagliga ”häng-gäng” är på samma plats, men det lurar pojkvänner, ragg och bara alternativa kontakter på andra sidan linjen.

Jag ger mig inte in i någon speciellt detaljerad beskrivning, blir lite lösryckta punkter och citat som nog bara inblandade kan förstå sig på.

Mörker-kurragömma då vi var indelade i 4 grupper och skulle leta upp varsin person på ett kolsvart fält utan att använda oss av lampor, mobiltelefoner eller dyl. Då vi har flertalet hariga spelare i laget var det ett riktigt skrikande i mörkret. Jag var i lag med Dojjan och B-falk, vi lockade med godis och tuttar innan B-falk tröttnar och ryter ut i mörkret: JOEL, nu kommeru HIT!  Jag behöver kanske inte säga att vi hittade vår man först?

Pepparkaksbak, mass-tillagning av grillkorv i ugn och lite snack var ungefär fredagskvällen i stort. På lördagen stod 2 träningspass, matchanalys, och en överraskning i Grängesberg på schemat. Överraskningen var tänkt att vara en 3- eller 5-kamp men blev istället en blodig volleybollmatch och in-ut-rulla-skjut. Nisses lag hade det inte lätt med honom som ”coach”, passare hit och dit, B-falk levererade på eget manér och dunkade över bollen utan plotter. Vinnande lag? Team Kecke (vill jag minnas, jag blir nog lynchad på träningen om sjukdomen har vänt mitt minne till min fördel)

In-ut-rulla-skjut blev kvinnornas kamp då både Tompa och Kecke fick se sig utskjutna, svetten lackade och sist kvar stod Axelsson och Carro.

Ett träningspass på söndagen i regnet, matchanalys och städning blev det innan vi tog oss tillbaka till civilisationen och mobilerna fick liv.

Stort cred till kökschef Malin med assistans av främst Carro och Måns som skötte utfodringen ypperligt denna helg!

More to come…