Stegfel

Att vakna upp 05.30 en morgon, inse att man faktiskt måste gå upp, temperaturen står på -17,4 grader och ändå vara ganska glad, det är ganska skönt. Är det bara för att det är fredag kanske?

Ute hängde det isbjörnpittar i luften när träningsoverallen fick tjäna som överdragsbyxor i brist på den riktig varan och järnhästen som var tungtrampad idag tog mig till jobbet. Möttes av mycket glada grabbar som ska iväg på äventyr och kammade in lite alternativa komplimanger. Det mår man ändå ganska bra av!

Träningsveckan har nått sin ände sånär som på ett pass i gymmet och det har sett bra ut. Mr Rask har t o m utbrustit; ”det där var ett halleluja-moment”. Då måtte det vara bra! Eller så var han bara uppfylld av gamla repriser av Idol-Kishti, tveksam på det dock.

Stegfel ursäktar:

Det var Carin som stod för höftskottet på Måns i måndags, detta uppmärksammades på träningen och vi böjer huvudet i ånger för denna felskrivning och skickar all omtanke till Månsis höft… Det kan behövas! (Speciellt eftersom hon igår, torsdag, åkte på ett till!)

En alternativ uppvärmning ägde igår rum och Rask häpnade över vårt beteende. Dock lyckades Axelsson göra en riktig homerun i rugbyövningen med Dojjans klingande skratt i öronen.

En kommentar, ej så sällan just denna dam levererar i den här klassen;

”Jag ska vara så jävla bra på lördag, och snygg! Så får man se hur många friend requests jag får på facebook sen”

Match imorgon, lördag, kl 15.00. Lite halvtaskig timing då ÖHK spelar kl 16.00 mot Bofors (ja, jag vet att de heter BIK Karlskoga nu) och det är ju en pubilpopulär match. Dock så avgörs ju inte vår match på läktaren utan vi tänkte smacka in allt vi har på planen. Senaste matchen mot Eslöv visade vi prov på bra spel, försvars- och målvaktssidan var bättre än på länge och ett lugn fanns genom hela gruppen. Vi tappar sista 10 men det fanns vissa omständigheter då som inte finns denna vecka. För att inte säga för mycket, man vill ju inte gynna någon annan. Vi är laddade, jävligt sugna och tror på att förändringarnas vind blåser genom Örebronx imorgon.

Fick en matchlimerick i sms-inkorgen på morgonkvisten av nära anhörig;

Det är ett lag från H43

som undrade om ni ville va me’

Men om ni anfaller i flock

Samt tar varje block

Kommer de bara skjuta breve’

Vi ses i idrottshuset gott folk, ni kan missa lite av hockeyn och värma er i vår varma hall med lite mer lättklädd, dock lika hård, underhållning.

Handboll är som hockey utan skydd – gammal ÖSK legend

Vad händer? Två dagar i rad?!

Träning igår och jag trodde väl innan att det knappast kunde bli en speciellt rolig historia efter min zombieliknande dag på jobb och i tvättstuga. Men där sket jag en lök! Vi gnuggade på duktigt och det delades ut både armbågar och höftskott.

-         Måns täckte Bfalks skott med höften (med viss hjälp av försvarande Axelsson) jättebra! Dock var de i samma lag.

-         Sara Johansson täckte skott! (och trodde att handen gick av…)

-         Axelsson försökte sig på att kontra men sprang ifrån bollen. Klant!

-         Frida gjorde en spektakulär räddning efter Axelssons täck då hon kickade upp bollen ovanför mål. Skulle kunnat bli ett brutalt snyggt fotbollssjälvmål om vi höll på med en annan sport.

-         Alex ”Malmö IFIF” Tårtefternamn presenterades som ny ass. tränare och bollplank åt Mr Rask. Vi väntade alla hela träningen på hans signaturvrål; ”Fixa de tjejor, fiiixa de!” men det kom inte. Kanske gjorde vi det bra ändå?

Idag står två timmars samvaro på schemat med först allas vår Nisse och sedan boll med Mr Rask som nu har armen i gipspaket (för att slippa vara med på fler medicinbollsövningar? Nej, en liten operation) Efteråt väntar sedvanligt tisdagsmys på olika håll och uppladdning inför lillördag och långpass i det härligt bastuvarma Idrottshuset, vars temperatur verkar ändras likt Axelssons humör.

Pusspåde!

Januari går mot sitt slut samtidigt som en ny vecka tar fart. En ganska trött måndag kan tänkas på många håll i ÖSK-lägret då bussen anlände till Öret strax efter kl 1 inatt. Vi tog årets sista Skåneresa ner till Eslöv igår, söndag. Alltid en upplevelse!

Carin var hemma med feber så jag började ju bita på naglarna i tron om att jag skulle få damma av den patenterade stegisättningen från H9 – i mina drömmar! De tror helt enkelt inte på mina niometer-skills. Med all rätt kanske…

Vi tog en liten joggrunda efter bussresan och spanade in Eslövs sprudlande stadskärna, som kanske sov denna söndagslunch. Det är ju ändå söderut, har man siesta i Skåne? Isåfall flyttar jag dit PRONTO!

Nåväl, uppvärmningen gick bra och det var ett skönt lugn i laget. Peppet fanns men det fick ligga och pyra under ytan, något som vi kanske borde hålla fast vid med tanke på första halvlek och viss del av andra. I slutet tappar vi tyvärr, kastar bort våra sedvanliga bollar i anfall som Eslöv med styrka och finess tog vara på och satte i mål trots storspelande Frida i mål (och bra inhopp av Vivi i bägge halvlekar). Det är riktigt, riktigt synd att inte denna match stannar vid 50 minuter. Eller att vi inte kan, orkar, vadnivill, trampa på i de sista 10.

Mycket bra finns att ta med, och här kan man ännu tydligare se vart det går dåligt, ergo; vad vi måste göra bättre (hela tiden, varje gång, i varje situation).

Man kan inte heller sticka under stolen med att Eslöv är bra, även om jag förstår om de inte vill ha den här matchen på CVt efter att ha sett matchen mot Heid som de gjorde ruggigt bra.

Pluslistan i NA:

1.Anna Axelsson
2.Frida Granberg

3.Maria Ollinen

Värt att notera efter denna match;

-         Ollis gör sina första elitseriemål och har 75% från sin niometersposition. Riktigt kul!

-         Axelsson kan tydligen lägga ner tankarna på cirkusartist efter att ha stått på nacken i ca 0,5-1 sek i kamp med Wiberg så fick jag panik när magen fluffade fram

-         Sara Johansson är så cool att hon borde bo i Queens, Brooklyn eller i alla fall Vivalla. Riktigt ghettobrutta ibland!

-         Dojjan bör gnugga på sina färdigheter i ordkunskap efter att ha slängt ur sig något hon inte hade en aning om betydelsen på. Det straffar sig ibland att lyssna på fröken X om man inte vill vara lika grov själv.

-         Oklart hur denna situationen ser ut egentligen så nu målar jag upp efter egen fantasi; Bfalk sitter framme vid chaffisen på hemvägen när vårt första mål är någonstans där vi kan få mat. Malin säger, men nu åker vi ju åt söder. (Säger senare att hon skämtade då) och bussen vänder smidigt. Men, vem fan skämtar med en busschafför när allt vi vill ha är mat i magen och sedan komma hem snabbare än en hare hoppar? Jag har gjort klart att jag målar upp detta ur fantasin utifrån det jag hörde i trötthetens dimma och min grova hungersnöd igår? BRA!

Briljerar återigen med ett fredagsinlägg efter en veckas uppehåll. Det är helt enkelt mycket nu. Ganska ”busy” som en säljare skulle ha sagt… Men, idag mår vi bra för ”det är ju fredag”.

Vad har hänt sedan sist?

Vi gjorde INTE grovjobbet i Nacka Bollhall, inte i första halvlek åtminstone. 20-4 i första talar sitt eget tydliga språk, halvlekssiffrorna i halvlek 2 var betydligt snyggare men det hjälper ju föga efter en sådan genomklappning.

En ny vecka stundade och vi har bara att gnugga på, det finns ingenting annat att göra. Vi vet ju att vi kan betydligt bättre än så. På tisdagen annonserade Tompa (ass. Tränare Tomas Malmgren) att han kliver av omgående. Jättetråkigt och vi kommer sakna honom såklart. Dock har vi blickarna framåt mot stundande tuffa fighter, hägrande poäng och ett lockande kvalspel.

Jag känner väl inte att det finns så mycket att skriva om just för tillfället. Läget är som det är, vi är mer blodtörstiga och smällarna haglar på träningspassen. Det finns vissa sköna och mindre sköna kommentarer som också slår ner ibland.

Känn på dessa två t ex:

”Jag drömde att jag var tillsammans med Kim Andersson. Och jag var så jävla kär i honom när jag vaknade så vet du vad jag gjorde?! Jag var tvungen att GOOGLA honom!”

”Ledsen att jag inte var med på din pass, jag stod och petade näsan” (engagerad nästan jämt?)

På söndag är det återigen dags för en resa till Skåne, denna gång för match mot Eslöv. Kan det denna gång komma en live-blogg? Hoppet är det sista som överger en…

”Jotack, det är ju fredag!”, ergo – idag mår alla bra!

Fredag och en arbetsvecka ser sin ände, dock återstår ett jobb. Inte vilket jobb som helst, vi ska göra grisgörat mot Skuru i Nacka Bollhall.

Finns egentligen inte mycket att säga om läget, vi ligger där vi ligger i tabellen. Oförtjänt eller inte, det är så det ser ut. Om vi tänker ligga kvar där när serien är slutspelad? Självklart INTE!

Det blir lyxladdning på fredagskvällen för några av damerna i väloljat sällskap och sedan reser vi i samlad och fulltaggad trupp till Stockholm imorgon. Gud prisa lördagsmatcher kl 15.00!

Lite örebrobekantingar och även ”judas-08or” väntas ta plats på läktaren för att supportra de svartklädda damerna. Kan #18 ha en spelartröja på läktaren?

Säger även denna gång att det kanske blir liveblogg från bussen, men den har ni ju hört förut. Någongång ibland håller jag ju ändå ord, så håll tillgodo så länge.

Pusspåde (som PJ skulle ha sagt)

kan tänkas att det är domaren som står på andra sidan av den där blicken?

”Ingen Heid på ÖSK-förluster”, nu har vi rubriksmotståndare också! Det är väl det enda man kan tycka är lite kul med just den artikeln… Kul i alla fall NA, väntar mig sköna lines när poängen kommer också.

Vi blev bortvolleybollade i måndags och fick slicka våra sår på egen hand, genom löpning eller på gymmet. Ganska skönt, måste jag säga. Batterierna fick ladda lite till innan vi igår samlades för träning. Först ett fyspass med Nisse, ”det blir lugnt idag” säger han och vi var många (för att inte säga alla) som himlade med ögonen. Jotack, den har vi fått höra förut innan svetten har lackat mer än under bastu-VM i Finland. Men igår höll han faktiskt ord, lite tankeverksamhet fick inleda och lite reguljära medicinbollsövningar. Rasken åkte på att vara med och han tog pulsen efteråt. För hans stolthet (och min framtid i klubben) så håller jag resultatet hemligt.

En hel del handboll sen och lite härligt smågrinigt på planen. Tisdagsmyset fick stå åt sidan för ett litet sammanträde innan det blev Sverige-Tjeckien på tv. Kom hem och var tokhungrig, lite småledsen över att jag inte hade något klart utan tänkte koka ihop nån ungkarlskost som gick snabbt så jag inte missade matchen. Då uppenbarade sig en ängels verk, mamma hade varit där med en matlåda som blivit över hemma hos päronen. Inte nog med att hon kan kläcka fram fantastiskt roliga ungar, hon är en gudinna i köket. Tack Mamma!

Idag lillördag och då också veckans längsta träning, det är idag det händer! Ska plocka med mig bodenbaben Carin på hockey efteråt för att förlänga dagen ytterligare.

Sedan sist (mitt liv har stått i vägen) så har två matcher spelats. Tyvärr, tänker jag säga. För med facit i hand skulle jag mer än gärna spelat om bägge. Vi gjorde årets första match då serien vände borta mot Spåret. Första matchen med Rasken vid rodret och det var dags för någonting nytt. Vi gör det bra, riktigt bra stundtals t o m. Och ligger vid halvtid endast under med två bollar. Men i andra halvlek börjar våra misstag hagla och så mycket som 18 tekniska misstag räknades ihop, i andra halvlek. Frida blev stående själv många gånger mot kontrande Spårvägenspelare. Försvarsspelet var stundtals riktigt, riktigt bra och gjorde det svårt för Spårvägen. Det märktes direkt när timing och aggressiviteten släppte, då kunde Spårvägen stänka in bollar över banan. Mest utdelning tror jag ändock att de fick på kontringar efter våra misstag i anfall.

Pluslistan i NA:

1.Frida Granberg
2. Anna Axelsson
3. Ivana Petkovska

Sedan fick vi bryta ihop och komma igen, igen. En träningsvecka avverkades och ganska mycket kul tog plats. Men det får bli att det kommer i efterhand, en del har jag i skrivande stund glömt bort och förra veckans tid räckte helt enkelt inte till.

Igår var det ännu en match, Heid hemma i Idrottshuset. Det var bäddat för fest, sponsorer bjöd på inträdet, kiosken hade rea och vi var grymt taggade. Förlust med sju bollar borta med bud på bättre resultat och en nyfunnen spelglädje gjorde att första tvåpoängaren inte kändes omöjlig. Hemmaledning med 5-3 och enorm energi på planen gjorde att den kändes nära, till och med. Men då kom utvisningarna, de individuella misstagen, stress i anfall och inget riktigt klart spel. Vi slutade hjälpa och utnyttja varandra och trodde istället på Stålmannenprincipen. Tyvärr är vi inte riktigt där, att en enskild spelare kan avgöra allt själv.

Jag var så förbannad, frustrerad och besviken igår att jag inte finner ord. Att inte ens min mamma vågade träffa mig efter matchen utan åkte hem och ringde senare med orden ”jag tyckte att det kändes säkrast med några kilometer emellan” känns väl kanske som att det förklarar en del?

Vi förlorade alltså med 20-38 efter många tekniska misstag och felbeslut. Ilskan låg kvar i kroppen även när jag vaknade men nu med känslan att jag ska tammefan göra allt för att aldrig mer må såhär. Hoppas att resterande spelare känner samma, vi måste dra åt samma håll.

Pluslistan i NA:

1.Ivana Petkovska
2.Malin Bergfalk
3.Sara Johansson

Mina kära jobbkamrater är ju mer eller mindre insatta så jag har suttit mitt i skottelden här på morgonkvisten och försvarat den ädla sporten handboll. Lyckades dock vända uppmärksamheten på mitt nya headset. Går nu under namnet ”Brittan” här, sjunger väl ändå liiiite vassa playback än henne.

Följande samtal utspelar sig på vägen hem från onsdagsträningen (en jä-ligt hård och svettig historia f ö) då en mycket ovan cyklist har sålt sin bil och ska joina oss andra järnhingstburna damer:

Vi ser en kille som cyklar mot rött 

-Den där var inte fattig. /ÖSK1 

-Nej, där tjänade han en tuss /ÖSK2

-Hahaha, ja /ÖSK3 och hoppar upp på sin cykel och börjar trampa/ ÖSK3

-Du var också tät tydligen! /1

-Vadå? Får man inte göra såhär?/ 3

-Nej, det är ju 1000 kr i böter/2

-Fan, såhär gör ju jag alltid! Får man inte det alltså?! Då har jag tjänat över 10 000 hittills…/3

-Det är jätteviktigt med lysen också, det tar polisen för direkt. Men det vet du va?/2

-Ja ja, det har jag/3 (men inte en lampa lyser…)

-Du vet att du inte får cykla på trottoaren heller. Det är bara där det är cykelbana/1

-VA? Får man inte? /3

-Nej, och du får inte cykla mot enkelriktat heller. Och vid stoppskylt måste du stanna och sätta ner bägge fötterna, annars kostar det också 1000 kr./2

-Men vafan, det är ju värre än att köra bil! Får jag cykla såhär? (cyklar sakta bredvid på cykelbanan) /3

-Ja, fast högerregeln gäller ju faktiskt på cykel också/1

-Jag har fan tjänat 20 000 bara på den här cykelturen på en knapp km! /3

Det är inte lätt att gå från bil till cykel i cykelstaden Örebro…

Blev en snabbis så här på onsdagskvällen, det är ju ändå lillördag..

Dojjan blev idag med nya skor, och inte vilka skor som helst... Lättknutna! Kan hon och B-falk vara de enda i elitserien med kardborreband?

Först och främst vill jag erkänna mig lite irriterad (inte första gången, och säkerligen inte sista heller). Som bekant så gjorde vi ett tränarbyte såhär i årsskiftet och detta blir ju inte oväntat uppmärksammat av media. De flesta skriverier är ju bra, så bra det kan vara i ett sådant läge men jag förfasas av vissa kommentarer. Så är det ju och en smart person (inte jag alltså) skulle ge fan i att läsa dem. MEN, det har jag gjort och även om smutskastningen inte är på länga vägar nära annat skit som skrivs i kommentarfältet på andra artiklar så bränner det till lite. Speciellt som självutnämnda ”experter” uttalar sig om våra tankar och känslor.

Tacka vet jag att Stegfel är fristående!

Nu har vi haft vårt första möte med Rasken (ganska solklart smeknamn) och även vårt första bollpass. Mitt intryck har inte varit någonting annat än bra, och jag tror att han kan få ut mycket av oss. Han har höga förväntningar, med all rätt och detta är också ömsesidigt. Men jag tror att det kan bli en bra klaffning. Han hade ingenting att göra med det lilla nätta ”få igång kroppen igen” pass som Nisse höll i i måndags. Men av träningsvärken och svettmängden så kan man lugnt säga att vår guldgubbe fick igång kropparna igen. Ett liknande svar fick jag av Rasken innan träningen igår, ”det blir inte så mycket puls, lite kamp, lite spel i slutet men mest bara kolla lite på hur ni spelar och nöta”

Vi spretade lite innan uppvärmningen och jag skulle trösta Dojjan med orden som jag tog fasta på ”det är lugnt, det blir inte så mycket puls”. Fast, eftersom han hade nämnt både kamp och tävlingar så kunde jag inte riktigt ta det. Jag får ju nära maxpuls under ett Monopolspel med mormor och morfar. Efter första kampövningen med Måns då jag bokstavligt talat fick bita mig i tungan så var både pulsen hög och svettpölarna stora. Men, det klagar jag absolut inte på. Skönt att vara igång. Det jag oroade mig mest för var ju bettet i tungan, vad är jag utan att kunna prata? Jag är ju knappast någon som man bara lättsamt vilar ögonen på, det är munlädret som får leverera!

Totalt slut efter träningen och med en stor bula i bakhuvudet signerat Sara Johanssons armbåge så tog jag mig hem för alternativt tisdagsmys med en hemvändare från Skåne och en soon-to-be skåning. Varför lämnar så många sköna damer mig för det där jä-la landskapet?

Nu tar vi snart onsdag och därmed långt bollpass – lillördag i all dess glans!

Är egentligen lite sugen på att skriva en nyårskrönika, men eftersom jag står för knappandet solo här så kan jag ju bestämma mig för att låta den komma senare.

Förändringarnas vind blåser i ÖSK seglet. Igår kväll blev vi spelare inkallade på styrelsemöte och fick då reda på att det sker ett tränarbyte såhär under det nya årets jungfrudagar. Tomas Dunder slutar och Mathias Rask tar vid.

Vet ingenting om denne Rask, förutom att han har spelarmeriter från Elitserien själv med både Sävehof och Västerås, om jag inte missminner mig.

Och eftersom jag ännu ingenting vet så tänker jag inte yttra mig mer än följande; ÖSK’s styrelse värvar ju riktiga ”rubriknamn” till tränare. Dunder var ju en klockren pjäs för tidningens skriverier. ”Dunderskräll”, ”ingen blunder för Dunder” osv osv. Nu alltså Rask, kan vi kanske vänta oss rubriker som ”Rask upphämtning”, ”Raskade på damerna till vinst” eller kanske ”ingen Rask, ingen ro”? Detta ordbajseri kan man ju roa sig med till förbannelse, men nu ska jag raska på... (kunde inte låta bli)

Jag vill i alla fall ta tillfället i akt här och tacka Dunder för allt han har gjort. Han har varit med oss länge och tro mig att vi haft våra duster, dödsblickar och smågnabb. Men vilken karl det är! Han gav vårt försvarsspel en helt ny nivå och har varit ovärderlig i många sammanhang. Och jag hoppas inte ha sett det sista av honom. Stor bamsekram till dig HH från Annis (första och sista gången detta sker)

Hela laget tackar honom självklart också, med all vår kärlek och en kebabrulle från Lillån.

Då vi får in ett nytt ansikte så kommer det självklart upp på Stegfel efter mötet och träningen ikväll, blir spännande att se.

Avslutar denna årets första blogg med att censurerat återge ett vackert ögonblick för en av våra damer. Tolvslaget hade kommit och gått och hon såg sig stå öga mot öga med Örebros säkert snyggaste kille och idrottsman. Han ger henne då en komplimang som kommer att hålla henne leende hela 2012. Komplimangen i fråga vågar jag inte återge, men det var så att jag fick gåshud. Hennes svar var nog inte något som kom från charm-handboken direkt..

Så var då julen tillända och så också första halvan av serien. Alla lag har stått som motståndare och tyvärr kan jag bara rapportera ett inspelat poäng på dessa matcher. Vi har haft bud på fler under ett par matcher, men tyvärr ljuger inte tabellen. Det som känns skönt att säga är att efter VM-uppehållet så har känslan i laget varit annorlunda – bra annorlunda. Vi har spelat bättre, mer glöd och gemensamt de två senaste matcherna än vi tidigare gjort. Tyvärr slåss vi med en inledningsspöke som ger oss uppförsbacke direkt, något som vi kanske kan lägga som nyårslöfte att fasa bort? Eller kanske ska vi be någon av grabbarna i ÖHK som går som tåget att utöva lite utdrivning av onda andar på oss? Jag vet då vem jag skulle önska att lägga händerna på mig… 18+18= önsketänkande.

Vi spelade i måndags match mot Spårvägen hemma i idrottshuset inför ca 460 pers. Återigen gjorde vi ingen strålande inledning utan gör första målet efter 6 minuter och ställningen var då 1-6. Vi gick till halvtidsvila med 11-17 och gick ut med ny råg i ryggen och spelade 12-12 i andra halvlek. Men som den kloka pappa Månsson sagt; en handbollsmatch varar i 60 minuter. Tyvärr så gjorde inte vi det, denna gång heller. Men som jag skrev efter matchen mot Heid så finns det en ny glöd hos oss. Det känns som att det är på gång, det är vår tur!

Mycket snyggt fanns att skåda denna annandag i Örebro, inte bara utseendemässigt utan även visst handbollsgodis.

Pluslistan i NA:

1.Anna Axelsson
2.Frida Granberg
3.Carin Bergdahl

Dojjans inspel till mig på linjen som borde ha avslutats med en lobb istället för försök till skott mellan benen på Spårvägens duktiga målvakt (kvinnan står i handbollsmål i shorts, uppseendeväckande – visst. Men AJ! Eller?) var ett exempel på ögongodis. Frida Granberg noterades i målprotokollet efter en ribba in över hela planen, om jag inte missminner mig. Gör man det sällan, gör man det snyggt! Frida fick också högerkinden signerad av en landslagsspelare, när Boson fick felträff. Samme Boson kom dock igen under matchens gång och gjorde en bra match, trots att den i blått som glänste mest var Spårvägens nr 17.

Spårvägen skriver såhär om matchen och ÖSK-spelarna på sin hemsida:

” Det blev en rätt underhållande match då Örebro kämpade på riktigt bra, dock var de tekniska felen från båda lagen lite väl många. Förre Bodenspelaren Carin Bergdahl tillhör de mest omtalade spelarna i Örebro och hon gjorde en okej match. Mest imponerande tycker jag att mittsexan Anna Axelsson var, 6 mål på 7 försök och väldigt stark i kroppen vilket gjorde att Spårvägenförsvararna hade fullt sjå med henne. Ett plus även till målvakten Frida Granberg.”

Dagens bästa för ÖSK och kanske mest Carin är att hon blev plockad som Årets hajp i NA-sporten. Riktigt kul, och välförtjänt om inte annat!

Ett citat som inte får glömmas bort:

-         Vem är den där jävla Dagmar som alla skriver om?

Alla börjar asgarva förutom en, som fnissar lite för att inte vara utanför men sedan säger:

-         Ja, men vem är hon då?

Tomten kanske borde kommit med en nyhetsapp till damernas smartphones?

Trodde nästan inte att den här dagen skulle komma, dan före dopparedan. Nu är jag inte bara helt julkrank utan också ganska nöjd med gårdagens match. Nöjd med modifikation, kanske jag ska säga för att jag är inte alls tillfredsställd med siffrorna. En förlust mot Heid, må så vara. Men det hade inte behövt bli 7 bollar. Vi hade tyvärr tre missade frilägen och en straff i slutskedet av matchen, bara där hade vi haft ynka tre bollar upp och vi hade bud på mer.

Nu ska jag ändå släppa den bitterheten för det var så mycket som var bra igår. Ivana gick in och levererade och mer finns att hämta från den blonda bombslungaren ändå. Försvaret agerade aggressivt och samspelt, likaså Frida i mål måtte ha haft en riktigt fin procent igår. Hon blev även vald till matchens lirare. Framåt såg det också långt bättre ut och kontringsspelet var på plats till viss del. Mycket, mycket positivt från gårdagen och inte minst stämningen som var på planen, i bussen, på bänken och i omklädningsrummet.

Topp 3 i NA:

1.Anna Axelsson
2. Frida Granberg
3. Carolina Järlstam

Sara Johansson ska även hon ha beröm för gårdagen, Dojjan krigade duktigt på kanten, Carin skapade allt åt sina lagkamrater och Camilla Månsson var nästintill prickfri i försvar. Vivi går in och räddar klockrent en straff, gåshud!

Det kändes som att vi bjöd upp till kamp och jag tror inte att Heid riktigt trodde på det innan, och speciellt inte efter starten med 5-1.

Nu tar vi jul i några få dagar innan det åter är match, på annandagen hemma i Idrottshuset. Efter vad jag har förstått på snacket på stan så kan det här bli årets bakisaktivitet för örebroarna, inte mig emot. En välfylld läktare är alltid kul, även om den osar gammal öl och dansgolvssvett.

Så nu önskar jag er alla en god jul, god mat, fina paket, glatt umgånge och allt gott som tänkas kan. Hoppas att själv få krypa upp i tomtens knä, trots min topplacering i utvisningsligan.

Julekram på er alla!

Startar denna onsdagsblogg med en stor, fet SUCK! Tyvärr måste jag än en gång blicka tillbaka på en måndagskväll jag hellre skulle glömma. Tänker inte ge mig in i någon längre utläggning mer än att det var tur att det inte gällde någonting, bra för Ivvan att få testa ÖSK-kläderna i matchspel innan det är dags för serien att dra igång igen och en väckarklocka för samtliga kanske.

Imorgon är det dock match igen, nu äntligen i serien! Heid kommer stå för motståndet, ett lag som jag (i min sköna ovissa handbollsbubbla) inte vet speciellt mycket om. En (bara en väl?) landslagsspelare finns i laget och kan väl inte tänka mig att resterande uppställning är några ”blåbär” direkt. Det är ett bra lag vi kommer att ställas mot och få kriga för varje centimeter av planen. Men det ser jag fram emot!

Bjuder på en liten gympinsamhet från igår morse. Jag skulle enligt program börja med benböj och värmde upp som sig bör. Lassade sedan på de vikter jag skulle köra på och drog igång. ”Jävlar vad lätt det är!” tänkte jag och kände mig mer än allmänt skön som kunde vara så stark tidigt på morgonen – och det efter match! Men, där sket jag en lök kan man säga. En jävla tvärpurjo, för att dra till ordentligt. Hade missräknat med 20 kg, och efter det flög jag inte lika lätt…

Kan det kanske bli lite pree-game snack med våra nya makedonnor i bussen imorgon? Lovar inget..

En vecka har gått och så också en helg. VM är tillända och nu snart också vårt VM-uppehåll i serien. Heid kommer stå som första motståndare nu på torsdag när det är dags att skjuta skarpt igen. Men, first thing first, som de brukar säga. Träningsmatch ikväll mot Hellton från soliga Karlstad, vi har haft våra tidigare bataljer, både i Allsvenskan och i tidigare träningsmatcher i år. Ikväll kommer våra nya spelare vara på planen, om jag har följt med ordentligt (det kan man dock aldrig vara säker på) så varför inte ta sig en pree-kik inför annandagen? 18.00 är det avkast i Idrottshuset ikväll, så ni hinner gott hem och ta en kvällsfika utan att få sömnproblem av kvällskoffeinet.

Vänner utanför idrottens värld förfasar sig över detta val av matchdag då juldagen är den heliga ”homecoming” den är för oss unghönor. Men, det är så det är och jag har tvingat alla att istället släpa sina bakfulla arslen ner och heja på oss när de ändå är hemma i stan. Lite ska man väl ändå ha att säga till om?

Nu ska jag på detta sätt med pennan (tangentbordet) som vapen skicka en fet känga i käften till dig idiot som kl 06.50 imorse drog ner brallorna och blottade dig för en stackars måndagsmorgon-trött flicka på cykel. Må tomten spy i din julstrumpa, om han mot förmodan skulle ha vägarna förbi dig. Ve dig, du äckel!

Jag har väl inget annat val än att kasta mig tillbaka till måndagskvällen, hur mycket jag än skulle vilja undvika den. I alla fall 40 minuter av eländet, men har man satt sig vid knapparna än en gång så får jag lov att bita i det lilla sura.

Vi startade matchen underbart bra och ledde som mest med 2-9, försvarsspelet agerade nästintill fläckfritt och Frida radade upp räddning efter räddning varpå vi fick skåda ett kontringsspel som tidigare varit nästintill helt frånvarande hittills på säsongen. Anfallsspelet visade också på variation och vilja, några virkträffar gör att siffrorna endast blev 9 under den lysande perioden. MEN, spöket kom ifatt oss. Eller vad det nu är för skit som sätter sig i maskineriet, VI fick kontra in 5 raka mål och vi mäktade endast med ynka 1 innan det blåstes för halvtid och siffrorna blev 10-10. Tyvärr fortsatte VI trycka på och deras högernia som under första halvlek hade ett antal skott i stolpen satte nu allt i maskorna istället. Slutsiffrorna skrevs till 29-17 och ja, jag vill helst inte säga mer om den matchen. Vi var inte nöjda med mer än första kvarten, och det hjälper ju föga när man snackar handboll…

En mycket mysko händelse tog rum under hemvägen, när vi har entrat Örebro och ska passera Harrys så blir vi stoppade mitt i vägen av två välklädda gossar. Frida satt som tur var vid ratten och hade snabba bromsreflexer, vi blev rätt häpna och vevade ner rutorna. Killarna visade sig vara två festsugna stockholmare som hamnat på villovägar men blev mer än nöjda då de upptäcker att den bilen de fått stopp på innehåller 4 tjejer. När vi väl lyckats, vänligt men bestämt, slå fast att vi då rakt inte tänker följa med någonstans och lotsa dem uppåt stan igen så ska vi åka iväg till deras låtsatsgråt och sista-försöksövertalningar. Frida gasar på lite och då hoppar en av killarna upp bakpå bagageluckan. En riktig dumdristig daredevil, kan man säga! Allt gick bra och ingen blev skadad mer än killarnas självförtroende som fick sig en törn, kanske.

Nu är det onsdag och då vet vi alla vad som väntar. Blod, svett och tårar, nästan alla tre känns självskrivna för undertecknad idag då måndagen tog hårt – och så även gårdagen.

Jag avslutade med att kanske annonsera min död i fredags, och det gick ju som ni märker i stöpet. Jag överlevde den livsfarliga cykelturen hem, med en tårta på pakethållaren och regnrusk i ansiktet. Denna dödstur på cykel blev dock inte det enda livsfarliga jag gjorde denna fredagsafton, jag tog mig nämligen mod och åkte bil med Sara Johansson. Nu brer jag på så smöret är tjockare än brödet, hon kör inte så fruktansvärt dåligt men lokalsinnet är under all kritik. Svårigheten med höger och vänster diskuterades också, Carro lägger: Jag måste alltid tänka vilken hand jag skjuter med. (Vad hände med ”hälsar med”? Tjejen är handbollsskadad!)

Kvällen var trevlig och munlädret lossades snabbt, som det brukar låta när damerna sammanstrålar. De karlar från styrelsen lärde sig snabbt att under bältet är okej, blygsamhet finns inte i vår vokabulär och vi äter bra mycket mer än samtliga närvarande karlar.

Passar på att tacka Café Garden, Jannie med moder, gudomlig mat!

Helgen har för egen del varit späckad med jobb, vänner och gymmet, en tripp till päronen för att inspektera att mamma inte tappat kokkonstens magiska fingrar – nej, de sitter stadigt!

Blev halvt ihjälskrämd av Dunder i lördags morse när han tutade på mig längst Engelbrektsgatan på väg till jobbet.

Vart skulle han så tidigt, kan man undra? Stegfel kollade omgående upp detta och hör och häpna, tränartrojkan skulle till gymmet! Pumpade Tompa vader måntro? Hur mycket fick Dunder upp i pattpress? Det roligaste får vara att de faktiskt tog bilen, säkert med någon lös anledning att de skulle iväg sen.

Något mycket, mycket skumt hände igår. Mitt i en sms-konversation med Dojjan blir min telefon kapad av en okänd karl som skriver som från min telefon och uppenbarligen ser allt vi skriver. Samma sak hände när jag talade med Frida över sms. Jä-ligt äckligt men problemet tros vara botat nu! Att det alltid ska vara min telefon som ska strula på något vänster…

Träningsmatch ikväll mot Västerås Irsta, het match senast och dyngdålig andra halvlek från vår sida. Kan vi råda bot på detta ikväll kanske?

Livet är fint, det är ju fredag! Ja, varför inte? Man kan ju lika gärna vända solsidan upp och vara glad.

Tänker bara bjussa på lite smått och gott som glömts bort under veckans gång.

Smygarn Jojjo kom igen med en leverens i friidrottshallen, förra gången var det den givna blivande klassikern; Där sket du en lök!

(Betyder, där fick du, ungefär på Avesta-iska)

Igår kom hon igen, Jojjo som knappast kan skryta med någon bredare kroppshydda säger till B-falk (som i och för sig inte är någon bamsing heller) ”Då var det din tur då sparris!”

Även detta blir så mycket roligare där och då… Men vi kan ju slå fast att det är i friidrottshallen det händer!

En sak som glömdes i situationen ”Dojjan dunkar basketboll” så skulle hon ta ner en tröja som låg ovanpå målet. En av de längre gossarna i ECO, mäter kanske 2,03 över havet, tar då tröjan och håller upp den. MEN, Dojjström går bet på att ta den, även fast den hänger ner från hans hand. Att inte detta filmades är inget annat än tjänstefel!

Under en glöggmyskväll hemma hos Carin i sällskap med Jess och Vess, alla stånkandes av brutala muskelsmärtor, så slänger sig Jess bakåt och säger; Jag är fan slut som artist.

Varpå Axelsson kontrar med; Kolla på mig tjejer! (fläckig i ansiktet, slimmad tofs, mjukisar, ispåsar och mätt-mage) och varför har inte jag pojkvän?!

Säkerligen finns det flertalet grejer som glöms bort i fredagsspånet i huvudet, men det lär jag bli varse ikväll då det vankas middag med lag och styrelse på Café Garden och sedan kolla när våra svenskor möter Danmark.

OM jag kommer dit vill säga… Det regnar på frusen slask, bara det är ju livsfarligt, och lägg därtill en rostig Crescent med ungefär 70 år på nacken och en stressad tjej med tävlingsinstinkt – kan bli köttfärs av den hemresan.

Skönt att vara tillbaka på banan igen, även om jag har tyckt mig stirra döden i vitögat flertalet ggr under träningarna nu måndag och tisdag. Det är ett jäkla tempo att haka på igen, vilket inte är någonting annat än bra – egentligen. Pjamasträna (hockeyterm) får man göra någon annanstans!

Det visade sig att Tx2 inte hade dragit oss vid näsan denna gång, i måndags dök det upp en landsman till Vess, fröken Ivana. (Kan hon bli kallad ms Trump?!) Bra tyngd, skön inställning, spelförståelse och grym ”bössa”. Klubben förde samtal med henne igår efter träningspasset och det var idel positivt. Återstår att se hur det utvecklar sig, men vi håller er uppdaterade så gott som går.

Mycket bra krig på träningen igår, tur att man är hårdhudad som en mindre elefant (en straffspark, jag vet) och att det är så kul att göra mål. Nisse spädde på vårt register med någon ny bålövning, jag skyller i alla fall mina svårigheter att skratta på den idag. Försökte imponera på min sommarcoach med ”jag tror att mina magrutor är så hårda nu att du inte behöver oroa dig för sommaren -12, blir de värre så knäcker jag revbenen när jag skrattar”, något han inte föll för.

ÖSK i Expressen – all media är bra media?

Lugis fixstjärna som jag tidigare skickat beröm till via Stegfel lyckades få in ÖSK i Expressen i ett uttalande som VM-expert.

"Örebro bra jämförelse"

Motståndet däremot sågades jämsmed fotknölarna.
– Det ser ut som flickhandboll, säger Robert Perlskog.
SportExpressen.se:s VM-expert Nathalie Hagman, Lugi, jämförde prestationsförmågan hos Argentina med elitseriejumbon Örebro (som endast tagit en poäng den här säsongen).
"Örebro kanske skulle kunna vara en bra jämförelse"! skrev hon till SportExpressen.se:s läsare i liverapporten.

Det vore väl ändå lite synd att påstå att vi spelar flickhandboll, även om jag vissa perioder i vissa matcher kanske är beredd att hålla med. Och då endast med tanke på stress och antalet tekniska fel. Vill dessutom understryka att 1 poäng skulle kunna ha varit 6 med lite stolpe in, lite mer jävlar anamma och lite kallare huvuden. Jag vet att nära inte skjuter någon hare – men bakom kanske det står en älg!

Annat nytt?

Tompa är nyfrippad, lite Paradise-frilla och råhet! Tack för det, frisören! Detta faktum blir ännu roligare med tanke på att Tompa, innan han kom till Örebro, hade mer än axellångt hår.

Dojjan skulle dunka när basketgrabbarna rustade upp för träning (med korgen nedhissad) men blir blockad precis vid ringen – straff!

Ny citatmakare: ”Min rygg får fan åderbråck av den här övningen” / CB