Hej så länge...

Tåget gick, och vi stod kvar på perrongen. Vi hade ett sista halmstrå att gripa tag i innan det var klart att det va helt kört för oss, men det rann mellan fingrarna.

 

Vi förlorade med 9 bollar mot ett Höör som för första gången fick uppleva seger i Idrottshuset. Vi var med till 8-8 när domarnas fruktade pek- och långfingrar visade ut två ÖSK-spelare i rad och där rann det iväg. Höör är riktigt bra och spelar med både hjärta och hjärna, kvickhet och lugn när det behövs. Usch, vad det svider att säga det. Men, de var ju bättre med målsiffrorna som elakt facit.

 

Nu är det alltså kört, vi kommer spela i Allsvenskan nästa år. Det är ett faktum och det är bara att ta det som en karlakarl. Självklart svider det och speciellt vetskapen att vi har haft några matcher där vi faktiskt kunde (borde) ha vunnit.

 

MEN! Serien är inte över och Skövde och Lugi har varsin match att spela mot oss. Det är inget vi ska bjuda dem på, vi har fortfarande att bevisa i handbollens finrum och den chansen ligger framför oss fortfarande. DET känns bra!

 

 

För att sätta en humoristisk skruv på det hela i detta mörker så kan vi konstatera att ghetto-Sara var igång i lördags igen. Ska man ha med henne i andra sammanhang kan kanske munkorg och strypkoppel vara på sin plats? Någon annan som vägrade tystnadsplikt var vår minsting, Vivi.

Tyvärr eller till vår lycka så har Frida gett sig på någon form av kinesisk sångskola, en remix på kinesiska av Lejonkungen-sången. Visst, det bringar asgarv, de första fyra gångerna… Men hon har gett sig fan på att naila den där sången så det verkar vara repetition på repeat.

 

 

Kommer väl mera under veckan kan jag tro. Borde egentligen återge gårdagsträningen då vissa opedagogiska inslag ägde rum, Rasken var en pajas med pipa, hårdhet mötte hårdhet, tävlingsinstinkten glödde, humor och frustration. En innehållsrik träning, med andra ord.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0