Stegfel

Början på vår alternativa träningsvecka började med – bowling! Ett djävulens påfund om ni frågar mig och jag var duktigt nervös för att tappa humöret totalt. Det vore inte första gången det hände på en bowlingbana. Om jag ska bjuda er på en liten anekdot så hade jag fått en liten ”set-up” via en viss #1 Frida Granberg. En slags blinddate i ett lite större sällskap och de kommer då på idiotidén att vi ska bowla. Det gick sämre och sämre för mig, bättre och bättre för de andra och pikarna haglade likt regn i Washington. Det hjälpte också föga att min date var asgrym på att få ner käglorna. Så, jag blev förbannad och när frågan kom ”vad ska vi göra efter?” så svarade jag buttert ”jag ska åka hem!” och jag kanske inte behöver klargöra ytterligare att det inte blev någonting med den där dejten.

Men igår verkade förändringarnas vind ha farit igenom Strike & CO, förutom vissa dippar, när t ex jag säger till Carin (vi var i samma lag) ”Fan det går ju bra Cirran” varpå hon svarar mig ”bara jag vinner över dig!”. Det är lagtänk det! (Hade ju exakt samma tanke i huvudet, men jag lyckades hålla den inom mig)

Vi tog varsin serie så vi kan väl vara nöjda antar jag, dessvärre tror jag inte att lag Axelsson/Bergdahl/Månsson/Rask kommer på topplacering trots Månsans magiska spel. Ska faktiskt credda Raskens spel med vänster hand då hans höger är i gipsvagga. Han blandade och gav, kanske man kan säga. Starkaste laget måtte vara Frida, Carro och Kenta. Carro briljerade sista serien och landade på 198 poäng. Man såg hur pensionärerna flockades bakom och var djupt imponerade. Rasken krävde att hon skulle slå i rännan för att de inte skulle värva henne till kommande bowlingsäsong.

Vem tappade klotet bakom sig? SJ!

Vem ramlade omkull? CB!

Vem hade snyggaste Strike-gesten? TJ!

Efter bowlingen tog vi oss några stycken ner till gymmet för att pumpa lite Nissestyrka och för att inte glömma vad det är för sport vi egentligen håller på med. Inte för att jag någonsin skulle kunna inbilla mig att bowling vore något att satsa på.