Stegfel

De gemensamma träningarna ligger nere, damerna möts istället i löpspår och på gymmet. En och annan har väl setts över en fika, middag eller bara lite sedvanligt skitsnack såhär på vårkanten. Det viskas om tränare, spelare och revanschlusten efter den här säsongen i elitserien smyger sig på allt tydligare då såren blivit slickade både en och två gånger. För det är min tro och mitt hopp att ingen lägger sig ner och dör, med den nya arenan på plats så skulle varken Sävehof, Skövde eller för den delen Höör rynka på näsan. I stor saknad har vi i år lidit brist på ”Segertåget”, men då är det nu istället dags för återtåget. Något klokt lokalt band som kanske tänker ta tag i det?

Ikväll är det dock lagsamling igen. Inte i idrottshusets välkända lokaler, utan (gratisreklam) på Efesos eminenta restaurang. Underbart grillat kött och gärna hinkvis av deras gudomliga aioli. Den skulle kunna ätas med sked!

Silly season-rykten:

PÖBS (Pensionärer i Örebros Bowlingsällskap) sägs rycka hårt i Carolina Järlstam efter hennes stora uppvisning på Strike. Hur ska vi kunna kontra mot fri bridgeblandning och liktornsplåster? Därom tvista de lärde…

Bara för att hålla lite liv i detta och invänta lite inspiration och nyheter så gjorde jag en sammanfattning på säsongens topp-3 listor i NA. Av 22 matcher så har 16 listor publicerats och detta är en lätt sammandragning.

(Läs: Namn, placering: antal ggr / totalt antal placeringar)

Frida              1a: 4, 2a: 4, 3a: 1  /9

Anna              1a: 4, 2a: 3, 3a: 1  /8

Carro             1a: 1, 2a: 1, 3a: 4  /6

Carin             1a: 1, 2a: 2, 3a: 2  /5

Maria           1a: 2, 2a: 0, 3a: 1  /3

Elin               1a: 0, 2a: 1, 3a: 2  /3

Sara              1a: 1, 2a: 0, 3a: 2  /3

Ivana            1a: 1, 2a: 1, 3a:1   /3

Vivi               1a: 2, 2a: 0, 3a: 1  /3

Malin            1a:0, 2a: 2, 3a: 0  /2

Therese        1a: 0, 2a: 1, 3a:0  /1

Michaela      1a: 0, 2a:0, 3a: 1  /1

I måndags var sista träningen för säsongen och Kecke som gör sorti tackade för sig i två heta matcher i mjukhandboll på helplan på ovana positioner och en fotbollsmatch. Lag: ”gamla” mot lag: unga med gubbar, solklar vinst för ”gamla” skulle jag vilja säga.

Ett hyllningsinlägg till allas vår favorit Kecke kommer självklart komma upp, med lite bilder och lite citat och händelser som denna magnifika karl varit inblandad i. En så liten man med så stort hjärta vet jag inte om det finns någon annanstans. Jag vet vad jag tänkte första gången han åkte med i bussen, då för att kolla på en bortamatch. ”Vad gör den där lilla rakade, tatuerade och piercade karln? Han lyssnar på dansbandsmusik och äter kokta ägg så det luktar mök i hela bussen” Och nu fyller den lille, store mannen en del av mitt hjärta. Han är helt enkelt underbar, och alla som jag kan dela min sjuka humor med tar jag gärna till min närhet. Kecke flyttar nu till Karlskoga men den som tvekar på vilket lag hans hjärta bankar för kan ta en titt på hans ena skicka eller ena sidan av revbenen. Det är ett ÖSK-hjärta som klappar innanför skinnet på Kecke Karlsson, mannen, myten, legenden.

All kärlek till dig Kecke och Sveriges handbollsarenor kommer att sakna dina bara vader och överraskande pussar i pannan.

Nu är det slut, i elitserien, för den här gången. Och vi gjorde ingen snygg sorti överhuvudtaget. Gamnackar? Gummiben? Utpyrd glöd? Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill helst överge det hela med en stor suck.

Tvillingarna tillbaka i idrottshuset var föga glädjande för örebroarna denna lördag, Linn gick mållös men Lina tryckte in 5 mål i comebacken efter sin bråkande stortå. Att få krama om dem värmer dock alltid ett vänhjärta.

I ÖSK fanns som sagt få glädjeämnen, Maria Ollinen som avslutat elitserien på ett riktigt bra sätt gjorde det riktigt bra även denna match. Hilda avlossade stora bössan och ett av hennes sista skott (bom, men det är oväsentligt nu) var så hårt att nackhåren stod på mig på linjen med tanken att jag faktiskt kunde ha stått i vägen.

Pluslistan i NA:

1.Maria Ollinen

2.Madelene Hildén

3.Carolina Järlstam

Det är med tungt hjärta och tunga steg som man klev upp imorse (inte bara för att klockan stod på okristliga 05.30 och jag trodde att det var sommartid och muttrade om att klockan egentligen bara var halv fem) utan för att framtiden nu står oviss. En samling idag med lite träning och sedan får vi väl se hur framtiden utspelar sig.

Jag är oerhört besviken efter matchen och detta citat säger väl allt om mina tankar kring min insats, ”Jag är så jävla rutten idag att jag inte skulle bli värvad av FCZ handboll”

Det är fruktansvärt tungt att avsluta såhär, och med en skottprocent som är skrattretande för min del så satt det sista målet fint som en isglass en varm sommardag.

Mer kommer väl när inte den här känslan är lika tryckande längre…

Lugi,laget från Lund,
där får ni slita hund, ge dom vad de tål, genom att göra 30 mål, då kan det bli en trevlig stund,

Kanske sämst i år? All cred till initiativmakaren och ständiga ordbajsaren dock. Vi kallar honom "Stekarn"

Blandade känslor idag när sista elitseriematchen på iaf ett år ska spelas. Ett kärt återseende i idrottshuset då våra älskade supertvillingar kommer "hem". Dock ska vi göra allt för att de inte ska trivas ett dugg. Ses 17.00!

Mången klagomål (sorgsna kommentarer egentligen) har kommit för att stegfel har blivit så krasst uppdaterad under den senaste veckan, och väldigt sporadiskt innan det. Hur vill jag ta detta? Peka på andra som uppdaterar långt mer sällan (den transatlanta hockeybloggen på NA), skylla ifrån mig (har inte tid) eller bara säga att jag inte haft någon lust?

Tänker välja alternativ nummer 4, jag har faktiskt knappt haft mål i mun efter att elitserien föll oss ur näven, haft ännu en sjukvecka och därmed inte många anekdoter från träning eller sammankomster med damerna. Så var det med det!

Nu har vi spelat vår näst sista match i elitserien för denna gång, ännu en återstår. Vi åkte i lördags till Skövde för att revanschera oss för de 20 bollar vi förlorade med mot dem på hemmaplan i serieinledningen i höstas. Ingen räknade väl med oss, ingen utom vi själva. Och till stor del var det vi som hade rätt, ledning med en boll i halvtid som såg ut att kunna hållas relativt. Vi bytte lite mål och hade som mest en 3-målsledning, ledde med 2 bollar med ungefär 3-4 minuter kvar att spela. Då kom spöket, vi kastade bollar, tog dumma beslut både framåt och bakåt samtidigt som Skövde kunde använda bägge hjärnhalvorna och vann med 23-24 efter en straff med 1,5 minut kvar att spela.

Så fruktansvärt tung förlust, och jag kan inte se nyttan med att vara nöjd efter att ”bara ha förlorat med en boll”. Det är fortfarande en förlust, som borde ha varit en vinst. Självklart är jag inte så förlorad i mörkret att jag inte kan se att det var ett fall framåt, men ändå. Det borde ha varit 2 poäng.

Maria Ollinen blev matchens lirare, och det med all rätt. Även Carro hade en bra dag överlag, Frida gör sällan en dålig match och det var väl egentligen många som gjorde bra insatser i lördags. I längre perioder än vi brukar, och det var ju som synes ett vinnande koncept ganska länge.

Nu tar vi tag i en ny vecka och förbereder oss inför matchen mot Lugi på lördag.

Tåget gick, och vi stod kvar på perrongen. Vi hade ett sista halmstrå att gripa tag i innan det var klart att det va helt kört för oss, men det rann mellan fingrarna.

Vi förlorade med 9 bollar mot ett Höör som för första gången fick uppleva seger i Idrottshuset. Vi var med till 8-8 när domarnas fruktade pek- och långfingrar visade ut två ÖSK-spelare i rad och där rann det iväg. Höör är riktigt bra och spelar med både hjärta och hjärna, kvickhet och lugn när det behövs. Usch, vad det svider att säga det. Men, de var ju bättre med målsiffrorna som elakt facit.

Nu är det alltså kört, vi kommer spela i Allsvenskan nästa år. Det är ett faktum och det är bara att ta det som en karlakarl. Självklart svider det och speciellt vetskapen att vi har haft några matcher där vi faktiskt kunde (borde) ha vunnit.

MEN! Serien är inte över och Skövde och Lugi har varsin match att spela mot oss. Det är inget vi ska bjuda dem på, vi har fortfarande att bevisa i handbollens finrum och den chansen ligger framför oss fortfarande. DET känns bra!

För att sätta en humoristisk skruv på det hela i detta mörker så kan vi konstatera att ghetto-Sara var igång i lördags igen. Ska man ha med henne i andra sammanhang kan kanske munkorg och strypkoppel vara på sin plats? Någon annan som vägrade tystnadsplikt var vår minsting, Vivi.

Tyvärr eller till vår lycka så har Frida gett sig på någon form av kinesisk sångskola, en remix på kinesiska av Lejonkungen-sången. Visst, det bringar asgarv, de första fyra gångerna… Men hon har gett sig fan på att naila den där sången så det verkar vara repetition på repeat.

Kommer väl mera under veckan kan jag tro. Borde egentligen återge gårdagsträningen då vissa opedagogiska inslag ägde rum, Rasken var en pajas med pipa, hårdhet mötte hårdhet, tävlingsinstinkten glödde, humor och frustration. En innehållsrik träning, med andra ord.

Match mot skåne laget Höör,
Då tänker ni som alla lagen gör, ni tar det sista strå, så vi alla gott kan må,
Då är det som sig bör.


Ja, ni ser ju...

Kniven på strupen. Men ska man skrälla ska man väl skrälla i slutet?

Nu ser jag dock inte längre än till matchstart imorgon kl 15.00 i idrottshuset, då vi återigen tar emot Höör. Återigen säger jag eftersom det är inte första gången vi drabbar samman. Kan vi ha mötts i ett kval? Förra året i Allsvenskan vet jag i alla fall att vi möttes, och vi bytte då segrar med varandra. Idel hemmaplansvinster oss emellan, och så får det förbli. Om ni frågar mig!

Veckans träningar har varit riktigt bra, bra tempo och bra stämning. Bara det bådar ju gott! Sedan har vi nästan en hel säsong att revanschera oss för, och det ger ju lite extra glöd under fossingarna när de nära-på-danska damerna kommer på visit.

Min kära limerick-makare har halkat efter så jag kan inte bjuda på några ljuva rader därifrån och min handbollspoesi som har varit ett tidigare nöje känns lite overkill såhär på fredagslunchen.

Lite skämtsamt igår när vi samlades inför bollpasset så frågade jag Rasken (som blivit av med gipspaketet) om han hade klippt sig, och att han inte behövde göra sig till så för min skull. Frågade då därpå en spelare som jag låter vara anonym om hon gjort sig till och hade fintrosorna på, asgarvet var ett faktum då hon faktiskt spatserade runt i lila spetstrosor.

Jag har lite små-Ågren efter alla roliga inslag jag planerade här i bloggen, det är inte många som blivit av. Men serien är ännu inte slut och jag lägger in de sista krafterna (det som blir över efter handbollandet) och ser om jag inte kan bjussa på lite godsaker såhär i sluttampen av serien.

Om jag någonsin oroat mig för att jag är för kvinnlig (och nej, det har jag inte legat sömnlös över) så satte min käre killkompis punkt för det igår. Vi körde lite torsdagshäng med sushi och Dazed and Comfused (kanonrulle!) varpå jag får ett sms vid sänggående:

”Kan dina fisar också döda efter sushin?”

Så mycket för att vara en kvinnlig hägrig för mina manliga vänner, men det är ju därför jag älskar dem!

Mansgriscitat men helt underbar filmreplik från D&C:

”I just love them highschoolgirls, I get older and they stay the same age”