Stegfel

I en försvarsövning tillsammans med Emelie tog sig plötsligt Axelsson om högerpatten och skrek, ”Vafaan! Va ont!”

Vad hände där? Emelie är som bekant ganska så lång, och Axelsson ovanligt spänstig vid just detta hopp, så hennes tänder slår ihop precis över… Ja, ni med fantasi (och utan också för den delen) kan ju lista ut resten.

Tack till Jonas för svar om Färs & Frosta. Det var dock lite tråkigt för spekulationerna om en väldigt rik slaktare, en iskall ko eller en inflytelserik bonde dör väl ut så smått nu. Eller så fortsätter vi troligtvis, vi är ju rätt lättroade.

Dunder håller ett hett, inspirerande taktiksnack med det gula laget på träningen innan tvåmåls-spelet ska börja. Alla sammanbitna och lyssnar fokuserat. Spänningen släpper när han får responsen; ”aaaight sunshine!” men fokus kvarstår tillsammans med spridda leenden.



Ett gäng förbannade tjejer kommer in till handbollspasset efter färden på cykel från friidrottshallen. Varför?  Farbror blå kollade cykellysen på vägen... Om någon blev lite fattigare låter jag vara osagt, men jag tror ingen cyklar utan hädanefter.

Underbara fredag! Eller? Personligen, njaa. Dubbeljobb idag plus förlängt på sista stället så jag fick avboka misshandelsmassagen och kör en gammal hederlig 10-timmarsfredag. Men, klirr i kassan!

Annars då? Vid första anblicken av Nisse igår på fysträningen så kom jag på att jag glömde ett STORT tisdagsskratt. Nisse och Dojjan skulle kampera ihop vid en medicinbollsövning. Nisse pressar Dojjan duktigt och när det sedan är hennes tur att kasta så tänker hon jävlas lite. Hon tar en lättare boll för att kunna kasta på hårt som f-n. Skickar iväg bollen och träffar Nisse mitt i pannan! Bollen studsar iväg, jag och B-falk böjer oss i skrattattacker och Dojjans samvete mår som en deltagare i Paradise Hotel dagen efter togafesten. På torsdagen ståtade Nisse alltså med en lite lätt svullen blånäsa.

På facebook fanns igår kväll en bild på ett par sargade smalben. Varför, kan man undra? Jo, plinthopp stod på programmet igår igen och vissa vill inte inse sina begränsningar. En bild kommer självklart på Stegfel när vi får lite ordning på det hela. Tackar Nisse för ännu ett par nyfunna muskler och krampkänning i ryggfiléerna.

Tycker att fredagen ter sig ganska bra här ändå, en verkstadshunk serverar en iskall cola zero, mamma kom in med lite medkänsla och en fredagskram, en av märkescheferna bjöd på bulle och jag får med mig en överraskning till damerna i bussen imorgon. Fredagskvällen blir filbunke deluxe, vankas sushi GRANDE och soffhäng. Matchladdning i världsklass!

”Jag har aldrig haft träningsvärk i rumpan, men sen jag kom till Örebro är det fan allt jag har” – vår bodenbabe Carin jobbar sig mot en putrumpa á la Nisse. Välkommen till rumpsällskapet!

Träningen igår var en mixad upplevelse, i alla fall för undertecknad. Känslan av att ha två betongklossar till ben och en högerskinka som kändes som att det bestod endast av ett stort fett blåmärke var inte alls välkommen då veckans långpass stod för dörren. Efter uppvärmningar stod en del lekar (jobbiga sådana) på schemat och tävlingsdjävulen brann som aldrig förr. De som tyckte att lekarna var roligast var Dunder, Tompa, Kecke och Frida som fick stå och bomba oss med bollar. Nu ska jag inte skriva ut det som konstaterat fakta, men det andra laget fuskade nog lite. Och ja, mitt lag förlorade alla utom en… Då släpper vi det!

Läste inför matchen mot H43 på damhandboll.nu precis och började skratta för mig själv. Radarparet på bänken, Dunder och Kecke som ständigt har ett leende på läpparna. De, och jag räknar med Tompa där, har uppenbarligen ett charmigt rykte. Det är ju jättebra och för att inte såga av våra kära karlar vid fotknölarna så är de ju faktiskt glada ibland. Kecke är väl vår största solstråle men även Tx2 töjer på smilbanden ibland. Jag brukar ju i och för sig alltid reta Dunder för hans ”kroniska ilsk-rynka” i pannan och brinner för uppgiften att få Tompa att skratta åt min strida ström av skämt. Några småfniss har jag fått hittills, men skam den som ger sig! Det var annars bra läsning i det stora hela, känns som att de fått grepp om oss på samma sätt som vi ser oss själva. Vägrar se oss som slagpåse, vår poängtorka till trots.

Idag hägrar ett fyspass i friidrottshallen med allas vår Nissegosse och sedan ett bollpass i det numer uppvärmda Idrottshuset. Bara två dagar till det är dags att dansa igen, återigen nere i Skåne. Vi börjar kunna den vägen nu! Hade fått upp hoppet om en skön publikskara som tidigt aviserade sin närvaro, men i princip samtliga har nu andra planer. MEN, en säker åskådare vet jag kommer vara på plats. Och hon kommer ha åkt långväga för att heja på oss mot den första tvåpoängaren. Från ett annat land, till och med. 7 timmar på tåg, där snackar vi hängivenhet mina damer och herrar! Samtliga är självklart välkomna till Färs & Frosta (ständig undran, namnet?!) i Lund på lördag, 16.00

Tisdags, som är en dag som är lite svartmålad av många damer. Framförallt kanske Dojjan som alltid hatat tisdagar, varför är väl för mig lite oklart men sanningen att säga så går det sällan bra på tisdagar. Denna tisdag stod vi dessutom utan tid för handbollsträning utan blickade fram emot 1,5 timme i friidrottshallen under Nisses regi. Tur är det väl att han underhåller oss med roliga och varierande övningar.

Denna tisdag bar förövrigt på en hel del asgarv, jag fick börja med ett småfniss angående Stegfel. Sara Johansson säger; ”Min syster tycker mest att bloggen handlar om när jag gör bort mig”. Sara, som inte sällan bjuder på uttalanden och händelsen som gör att man skrattar hejdlöst, känns ganska självskriven på bloggen därför.

Tisdagens värsta asgarv signerades dock Bergfalk. Hon skulle studsa upp på en plint som hon annars gör helt utan problem, men denna gång brakar hon rakt in i plinten och blir hängande över som en blöt trasa. ”AAAAJ som fan, min TÅÅÅÅ!” hördes från plinten och undertecknad och Dojjan skakade av tyst skratt. Märket på Malins smalben antog snabbt färgen mörklila och hon lägger då nästa grund till asgarv; Det här kan jag använda krämen jag fick av er till va?! (Malin fick en hirudoidsalva, användes för åderbråck och blåmärken, som skämtpresent när hon fyllde 25). Sedan upptäcker vi ett litet hål på plintens mjuka överdel som Malin på något sätt lyckats riva upp, och skrattet fortsätter. En ny grupp anländer till stationen och Malin visar sitt smalben och hålet på plinten för Måns, som lyser upp och så fick även hon sig ett gott skratt.

Tisdagens överraskning måste undertecknad Axelsson ha stått för. Nisse säger att man ska ställa sig i utfallsstegsposition och lägga bröstet i backen bredvid. Alla börjar försöka och det är decimeter till golvet. Totalt osmidig som jag är tänkte jag knappt försöka förrän min reguljära stretching var avklarad, och jag trodde att det var en solklar källa till nöje för mina skadeglada lagkamrater. Nisse säger då, ganska självsäkert, att den som klarar det först får 50 kr. Döm om min förvåning när jag ser att jag sakta men säkert närmar mig backen, trycker till det sista och skriker: ”Patten var i!!!” följt av ett litet segervarv. 50 kr till Axelsson och då hjälpte det föga för Jojo att hon följer upp med att nästan doppa hela överkroppen i backen. Först är först!

Grabbarna (gubbarna) fortsätter leverera handflator i ansiktet, två på tjänsteresa idag till Barcelona. Saknar man sommaren lite?

Så, hur gott hade det gjort damerna att vara ifrån varandra en helg? – Det märktes faktiskt ingen större skillnad. Det var kanske några fler skratt efter helgens uppdateringar, singelsällskapets ständiga frågor om grabbnyheter och lite större uppslutning efter att några näsor hade torkats. Spel på schemat och krigarinställningen fanns  i alla fall på plats. Axelsson kastar sig, föga graciöst, efter en boll och införskaffar sig en såkallad höftkaka. Helt på egen hand, smidig som man är! Dojjan ville inte vara sämre, men hon gjorde det med lite mer mjukhet, kan man väl säga.

Sistnämna Dojjan och vår österkumpan Frida har förövrigt ett yrke de kan stryka ur framtiden. De kommer aldrig bli agenter, eller någonting annat där man använder kodnamn heller för den delen. De outar vårt mest använda kodnamn, på facebook av alla ställen. Skrynklar nu ihop hjärncellerna för att komma på ett nytt till vår ganska ofta omtalade karl. Frågan är om jag inte ska göra det så internt att bara jag själv vet om det, säkerheten framför allt.

En annan bloggare, om jag nu ska titulera mig som det, Fanny (innebandybloggen på NA) skrev om hockeypojkar på gymmet, hur de vill imponera och lassa på för mycket i vikt. Igår när jag, Carin, Mickis, Jess och vår forna lagkamrat Dannie landade på gymmet så hade de invaderat likt myror på en sockerbit. Det var pojkar högt och lågt, och de hade tagit beslag på alla skivstänger i hela gymmet. Här vill det till att markera, så vi ställde oss mitt i smeten till grabbarnas stora glädje (?) och var mest i vägen för de runt om.

Kvinnor, ta plats!

Ikväll har basketen match och vi får stå tillbaka, tyvärr. Men då får istället Nisse sätta tänderna i oss och bränna våra kroppar ytterligare, återstår att se vad han hittar på för helvetesövningar ikväll.

   Det kan tyckas att jag ständigt är negativ gällande fysträning och hårda handbollspass. Men jag gillar det ju, annars skulle jag/ vi vara dumma om vi fortsatte. Men vi lever ibland efter devisen; vi är bäst när vi gnäller, som Bengan Johansson sa i dokumentären Bengans Boys. Och det gick ju bra för dem, då kan det gå bra oss!

  Ska försöka göra en insats gällande ÖSK Inc idag, och hoppas på lite framgång.

På återseende!

Då har vi nu avklarat vår spellediga helg och det återstår att se exakt hur gott det har gjort oss på träningen ikväll.

Fick precis frågan på jobbet; Vad har du gjort i helgen? Har ni lirat?

Svaret blev då; Nej, vi hade tyvärr ingen match. Har träffat lite vänner, kollat hockey, firat svägerskan, varit på ikea, städat och hängt med päronen. Själv då? (Då tycker jag ändå att jag har gjort mycket och haft en riktigt bra helg)

Nu kommer kontrasten, hur olika kan en helg vara egentligen?

Svar: Jag har varit på Ibiza. Vi chartrade ett plan och åkte ner i lördags morse och kom hem inatt. Underbart med 25 grader varmt, men nu är jag allt lite trött.

SMACK! Och tack för den handflatan i ansiktet.

Men vi hade ju ändå 12 grader och sol igår, den lilla tid jag lyckades vara utomhus. Nu väntar ny träningsvecka och kanske kommer det första inslaget av ÖSK Inc i veckan.

Nyhet Pasta-Elin Pettersson har blivit sambo

Det kommer ju som tidigare nämnt ett inslag i NA-tv med en välkänd profil i ÖSK Handboll och man trodde att hon var självskriven som denna fredags starkast lysande stjärna på mediahimlen. Men då slår högerkanten tillbaka, Sara Johansson dyker upp som ensam kvinnlig deltagare i NA:s sportpanelstrio. Hon tillsammans med Oskar ”säger vad jag tycker” Gustafsson och Dalle, Indianernas tränare ska tycka till om sport och dess utövare, såvitt jag kan förstå.

Längtar efter sköna kommentarer från Sara, något som inte händer speciellt sällan vid träningar och andra sammankomster. Att få läsa Oskars åsikter brukar vara ett riktigt vardagsnöje annars, tror inte att detta kommer komma att bli något undantag.

En av frågorna som panelen svarade på idag var vilka som var heta respektive kalla i Örebros sportvärld just nu. Sara svarar troget och säger elitserien i handboll på damsidan. Och jag försöker se lite objektivt på det hela. Är vi heta?

Rent sportsligt, nja. Vi har spelat 6 matcher, har 5 förluster varav 3 solklara och en oavgjord. 3 av dessa matcher ska vi, enligt mig, ha spelat hem två poäng i vardera. Nu har så inte blivit fallet, men vi kommer allt närmare. Styrkebesked i 40 minuter senast mot Västerås visar att vi kan, vi ska bara kunna i 60 minuter nästa gång.

Estetiskt då? Ja, där är vi heta! Jag säger inte detta som självsäker Slitz-modell utan som reflektion av publikåsikter vi fått hittills. Publikfrieri är enligt mig, förutom att leverera sportsligt, att kriga. Svettas och slåss om varenda boll, visa glädje och vilja, samt våga bjuda på sig då tillfälle bjuds. Manliga delar av vår publik är stora fan av våra matchdräkter, så även där finns en poäng om man inte kommer för att se oss ”kasta boll”.

En av våra största styrkor förra året (där många skulle säga Larsson-twins) var vår publik som ofta låg högre än många lag i elitserien. Jag vill absolut inte förringa Linn och Linas insatser i den svarta tröjan, de är grymma och något av idoler för mig. Men publiken var starkt bidragande till vårt avancemang och kommer vara det för vår överlevnad också. Siffran sjönk ordentligt efter premiären, vilket kanske inte är så konstigt, men jag hoppas att den stiger snart igen. De som är där gör det fantastiskt bra, och ju fler dess bättre.

Vi älskar er och vill göra allt för att ni ska få gå hem lika nöjda som vi.

Bloggstopp, när livet kommer emellan och Internet vägrar samarbeta.

Redan fredag! Och veckan har flugit förbi i lättaste lek, eller? Efter förra helgen nederlag mot Västerås och en stundande matchfri helg fruktade vi det värsta. Gristräningarnas gristräningar och stora svårigheter att ta sig ur sängen och få på sig kläder. Vi hade både rätt och fel, på gott och ont.

Måndagsträningen var en gristräning, men kanske inte i träningsvärvens tecken. Vi startade med fotboll, gamla mot unga. Tack Tx2 för att ni strödde ytterligare salt i såren. Bollkänslan i fötterna går att jämföra med Gunvald Larssons medkänsla – närapå obefintlig alltså. Att sedan gamlingarna sätter in Malin ”tar allt med händerna” Bergfalk i mål men skriker duktigt när en av oss ynglingar tar bollen med händerna för att freda målet. Att vi har en spelare bakom vår goalie handlar ju mer om en väldigt uppoffrande back.

Sedan har träningarna mer gått i träningsvärkens tecken, Nisse har bränt oss duktigt i axlar, bål, ben och rumpa. Löpfysen gjorde sitt till och nu är man mer än nöjd att veckan går mot sitt slut med bara ett gympass kvar att svettas igenom. Mitt gympass kommer nog ge mig stor behållning då jag ska få med mig en karl från jobbet. Vi kommer väl då rakt inte att köra samma övningar, men ett skratt emellan gör mycket!

Fredag idag som sagt och lite happenings gällande damerna idag;

Det ryktas att något kommer upp på NA-tv med en kändis ur ÖSK Handboll, förväntningarna är skyhöga!

#1, #10 och #18 finns på läktaren idag när Örebro Hockey möter TAIF. Applåderna går självklart till Örebro men även till en (två egentligen) kändisar i Tingsryd. Den omtalade TAIF-Olsson kommer till Örebro och damerna kuttrar förtjust.

Poängtapp igår, igen. Tredje matchen den här säsongen som vi "skulle ha vunnit", enligt min mening. Och som vi rent objektivt haft klas chans att kunna vinna. Igår var väl den matchen då chansen har lyst som klarast. En riktigt riktigt bra första halvlek av ÖSK som ledde med 3-4 bollar och visade upp fint anfallsspel och en i den närmast perfekt målvaktsspel av Kamelen. Vi kom ut till andra halvlek med höga huvuden och intentioner att bara fortsätta trumma, vilket vi också gjorde, i 10-15 minuter. Sedan låste sig anfallsspelet med ett stort fett hänglås, försvarsspelet släppte bollar som gjorde Vivi mänsklig och Västerås minskade sakta men säkert ÖSKs ledning.

En oerhört tung förlust. Jag kan inte säga hur besviken jag är, det suger verkligen - i brist på bättre ord. Vi förlorar inte på att domarna gör en tveksam insats (väldigt bra pipblåsare igår f ö), vi förlorar inte heller på att Västerås plötsligt blir bättre, vi förlorar helt själva. Frustrerade och lagom uppretade, samt direkt förbannade över inte bara ett utan två (eller var det tre) skott klockrent i ansiktet på Vivi så pyrde röken ur både näsa och öron. Hockeyspelande supportrar kastade mentalt handskarna på läktaren för att freda vår målis - med all rätt.


Men, för att inte rumla runt i mörker får vi åter resa oss - starkare igen. Och ta med oss vår första halvlek och det som var bra i andra.

Pluslistan, saxad från NA

1. Vivi Kamel
2. Elin Pettersson
3. Caroline Järlstam

Nämnas bör också Sara Johansson som jag tycker gör en riktigt bra match både i anfall och försvar, Therese nämns blygsamt i målprotokollet (1 mål), men har också lätträknade bollar att arbeta med. Däremot gör hon åter en stormatch i försvaret. Vivi är värd att nämnas igen då hon gör en brutalt bra första halvlek och flertalet storräddningar i andra. Frida Granberg går in och räddar två straffar - oerhört viktigt. Mikaela, Carin och Saras samspel i första halvlek var ibland riktigt ögongodis. Cindy gör ett hästjobb i försvar och fällde västeråsarna ett antal gånger, totalt orädd.


Bäst igår: Mikaela Bergback vid micken. Spelarna och folk på läktaren har saknat henne, hennes humor och numer lysande blonda huvud. Hoppas på snart återseende!

Nu får vi slicka såren ikväll öckså och från imorgon ta nya krafter för att ge oss fan på att bärga den första tvåpoängaren i nästa match.

Stormatch i Skövde och en strömlös träningshall – vad gör man då? Vi packade in oss i bilar och åkte motsols (bokstavligt talat) likt en disneyfilmshorisont, till mötet mellan Skövde – Lugi. Det finns många favoriter (på det personliga planet, på planen gillar vi ingen med annan tröjfärg nämnvärt) som stod på planen igår. Supertvillingarna, Linn och Lina Larsson – storfavoriter i Lugi. Vårt älskade ”two-face” från forna säsonger spelade iofs i vitt bortaställ från Puma, men klubbmärket smakar lite fel. Som marsansås till fiskbullar, ungefär. Drog även till med en high-five med fröken Adler som fick lyssna till ”småplock från Axelsson/Dojjan-anekdoter”. Hon skrattade gott, så hon är klart godkänd – skön tjej!

I Skövde duggar kändisarna tätt, det blev ett kärt återseende med Evelina, Malin stod i bakgrunden och fick en tankekram, Lake var bland annat framme och berömde Stegfel (bra smak!) och Lisa Karlsson skrattade gott åt de avundsjuka blickarna mot varmkorvsbrickan som bars ut av en änglaliknande kvinna.

Själva matchen då? Jag tänker inte ge mig in i någon större idrottslig analys, dels för att jag inte känner för det och dels för att jag nog inte riktigt har befogenhet (läs: kunskap) till det heller. Lite småsynpunkter dock;

Man kan tycka vad man vill, men vilken stjärna hon är. Jag själv är ju så totalt omedveten om spelare och glömmer ansikten snabbare än en kladdkaka tar slut och säger innan matchstart till Dojjan som flankerar mig till vänster; ”Vad är det för lita tösasnutt de har på högerkanten?” på påhittad västgötska. Varpå Dojjan kollar lite konstigt på mig och säger: ”det där är Nathalie Hagman”. Opps! Självklart vet jag ju vem hon är och igår kunde jag inte hjälpa att bli imponerad. Hon ser ibland lite loj ut och visade upp en imponerande hockeyhållning ibland, men sen bara gör hon det. Och som hon gör det! Skövdespelarna stod lite halvskrajt avvaktande i väntan på vad som komma skall och då blixtrar hon till. Nu har jag läst på lite (så jag kan nämna namn) och Jakobsen, Wallter och Adler var sköna att se i Lugi. De första två främst i försvar men också skönt samspel framåt, där har PastaElin en kompis i att suga åt sig bollar och i att vara lång och blond också. Anna-Maria i Skövde är väl den sista jag skulle kalla biff, men stark som en mindre björn och läskiga skott som gör att man är landslagsspelare och det med rang – varför ska man då ha x antal kilon på kroppen? Fröken Hanold gjorde ett riktigt krigarjobb på linjen. Kul att se Evelina och Malin på planen när matchen var i ett spännande slutskede, Evve svarade för två mål med sin mastodontlånga arm och Malin pytsade ett.

Världens vackraste twins!
 

Gårdagens absolut bästa? Kvinnan med korvbrickan. ”Alltid hungrig” Axelsson fick sig en varm med bröd och den smakade himmelskt!

Gårdagens bästa fotarbete? Det måste ha varit herr Frisk på Skövdes bänk, det var ett ruggigt studsande på honom.

Gårdagens såpopera? Utspelades på respektive lags bänk samt på läktarplats där smarrigt Arbrå-skvaller lossades.

Gårdagens varmaste kram? Hela klanen Larsson!

Gårdagens svettigaste puss? Den levererade snyggingen Danielsson.

Stort tack till pappa Jämthed som inte bara stod för en säker bilresa tillsammans med tre gamnackade gomsegel, utan också en smarrig ceasar på O’learys innan matchen till mig och Fröken Jämthed.

Satt precis och läste igenom referatet från matchen i söndags (på Damhandboll.nu) och förundras över hur spegelvänd vissa åsikter kan vara. Men, så sant som det är sagt – vem har inte varit på andra sidan någon gång?

Vi får väl tacka och bocka för gratulationerna till vår första poäng och önska lycka till kommande matcher för Kroppskultur.

Släpper det nu!

Idag är det tisdag, en dag som började bra mycket bättre än förra tisdagen (inte så svårt) men det är fortfarande tisdag. En konstig dag i veckan, nästan tröttare än måndagen, långt till nästa helg och bara ofta lite allmänt konstig. Idag vankas fysträning med Nisseponken, precis när värken i rumpan från förra tisdagen börjar släppa. Det var något helt otroligt vad det brann i skinkorna för en vecka sen!

Det är inte sällan det kommer kommentarer från Axelsson och förra veckan var inget undantag, på facebook stod att läsa: ”det är ju synd att man har så jävla mycket rumpa att ha träningsvärk i” och kommentarerna haglade in, vissa snällare än andra. Fröken Bergdahl kontrade med ”tur att man har dubbelt så liten rumpa, och bara hälften så mycket träningsvärk”. Vänta du bara, söta Carin. Vänta du bara!

Ännu ett rumpcitat från fröken X: ”Nu är mitt arsle så stort att när jag har gått förbi ett skyltfönster så är det fortfarande kvar i spegelbilden”

Vi fick i söndags inviga våra nya matchtröjor efter lite småstrul med första uppsättningen, en bild kommer på den rena, fina tröjan innan invigningsmatchen då den fick utstå mycket ruff och slit.

Lite happenings på Stegfel, preliminära i alla fall:

ÖSK inc – spana in spelarnas tatueringar och gissa vilken som sitter på vem

Matchtrosor – vad har egentligen våra sköna damer under de där små svarta shortsen

Omklädningsrumsplacering – vem sitter var. Och varför?

ÖSK cribs – hur bor damerna i ÖSK? Vi tar oss innanför dörrarna och tar reda på det!

ÖSKs singelsällskap – vi får ta alla tillfällen som finns att leka matchmaking

ÖSKs lovebirds – vi kollar in damerna med civilstatus Upptagen och ser efter vad de har för karlar.

Vad tror ni om det?

Besökarrekord igår, stiligt kära läsare!

Efter femte omgången i elitserien så tänkte jag att diverse statistik skulle kunna vara på sin plats. Både rolig och mindre rolig läsning för er (och mig…)

I skytteligan ser vi Carin Bergdahl på 5e plats (28), en liga som toppas av Lugis Nathalie Hagman på 36 mål.

Den interna skytteligan ser ut som följande:

Matchens lirareligan toppas av ÖSKs Carin Bergdahl med 3/5 utnämningar. Stort! Vivianne Kamel kommer tätt efter med 2/5.

 
Carin Bergdahl

I utvisningsligan ser vi ÖSKs Anna Axelsson på en delad andraplats med 10 utvisningsminuter.

 
Anna Axelsson (blond)

Utvisningsligan för alla lag visar att ÖSK även där ligger på en andraplats med 38 utvisningsminuter, efter Skuru på 40.

Publikligan

I assistligan efter 4 omgångar ligger Carin Bergdahl på sjätteplats med 13 ass, och ett snitt på 3,3 ass/match.

I målvaktsligan ser vi ÖSKs målvakter på 15e respektive 22a plats enligt poängsättningen. Vivian Kamel har hittills en räddningsprocent på 32 % i spel och 29 % på straffar. Frida Granberg (som fortfarande matchas mycket försiktigt) har hittills en procent på 26 % i spel och 50 % på straffar.

 
Viviane Kamel


Frida Granberg

Sägas bör att detta är efter de 4 första omgångarna och att motståndet då varit tippade topp 3 och krigande Höör.

Oskulden är tagen! Nollan är spräckt! Poängen är hämtad! Nu blev det dock bara en pinne som fick bli premiärpoäng och det svider lite (läs: överjä-ligt mycket) att det bara blev en. Vi hade ledningen med en boll med 1 minut kvar att spela, vi släpper oturligt in ett mål och bränner anfallet efter. Kropps får chansen att avgöra matchen men Frida täpper igen och det oavgjorda resultatet var ett faktum.

Det är vår första elitseriepoäng och den är vi glada över, stolta och nöjda. Över att ha tagit poäng alltså. Däremot så är vi inte nöjda med att inte ha med oss två, för det borde vi ha haft igår. Kroppskultur spelade ett avigt anfallsspel och fick ÖSK försvaret ur balans i första halvlek, det blev senare en form av 5-1 spel som gjorde att vi fick ordning på den svarta muren. Framåt såg det långt bättre ut många gånger än vad det har gjort på senare tid, stavas den nya framgången Mikaela Johansson? Kanske, till en viss del och hon tillsammans med matchens lirare och gigant Carin Bergdahl (11 mål igår!) gjorde ÖSKs offensiv såg många ljusa stunder igår. Framhållas bör även kant-terriern Therese ”Dojjan” Jämthed (2) som gjorde en grym match och höll Kropps högerkant under sträng uppsikt. På andra kanten hade vi Sara Johansson som gör en stark insats i försvar och sätter ett mål framåt. En lobb månntro eller en spikrak i bortre kryllan?

 
Carin, i flygande fläng

Pluslistan, saxat från NA:

1. Carin Bergdahl
2. Anna Axelsson
3. Mikaela Johansson

Mikaela är förövrigt hos oss på oviss tid, som lån från Skövde. Ett mycket välkommet tillskott, på och utanför planen. Hon kanske kan (utöver sina handbollstalanger) lära oss att dutta lite fotboll? Men, vi kan inte begära underverk.

Det sades i tv att ÖSK skrällde och tog en poäng av Kroppskultur som borde ha vunnit. Okej, de som sa det såg uppenbarligen inte matchen. Vi är på G och ser fram emot en lördagsfest mot Västerås nu till helgen.

Dagens absolut bästa?

Mikaela ”står på tå för att nå golvet” Bergback (vår stjärnspeaker från förra säsongen) som nu bor i Oslo, tog sig den nätta lilla vägen till Uddevalla för att heja på oss. Vi älskar’t!

Omklädningsrumsfloskler:

Axelsson spottar ur sig sin frustration över att från oväntat håll fått skit för sin stora matlust (ganska välkänt faktum i ÖSK och ofta en källa till asgarv från Dojjan och ibland Frida) och ska snabbt säga ”kladdkakekul”, ni kanske ser vart det bär hän med ett ord med så många K:n? Skrattet och eftersnacket sinade efter många långa om och men.

Busskuriosa:

Axelsson håller låda så till den milda grad att Dunder lugnar henne genom att låta henne lyssna på Gangsta rap för att tysta hennes mundiarré.

Chaffis Lars-Åke tog oss på bussäventyr med två snygga u-svängar, varav en var över ett svindlade dike.

Stegfel lovar fler bilder från gårdagens modellande, och kanske även en film från catwalken om vi lyckas få till någon sådan. Nu finns varken bilder eller filmer till förfogande så ni får hålla tillgodo med det skrivna ordet.

Ang. gårdagen så var det salong Nikita på Marieberg som använde ÖSK-damerna som hårmodeller under uppekvällen ute på det gigantiska köpcentret. Temat i alla butiker var olika kontinenter och damerna delades tillsammans med de andra modellerna i Asien, Europa och Antarktis.

Snacken var många, hur skulle man gå? Hur skulle man poosa? Hur mycket folk skulle vara där? Vem skulle snubbla? Hur mycket skulle man svettas? Listan kan göras lång!

Gårdagens största snackis måste nog ändå ha varit tröjorna som vi skulle gå i, size L. TVEK! Trots att vi är vältränade så skär det i både hjärta och öga när ett rosa korvskinn träs på kroppen, men vi fick det att fungera. Jessica och Axelsson får mest cred för uppfinningsrikedomen.

Gårdagens snackis nr 2: Sara Johanssons biceps! Sara snackade upp den själv, och blev sedan övertalad av övriga att gå längst fram på podiet och spänna musklerna. Sagt och gjort! Applådåskorna mullrade i Marieberg.

Gårdagens stora hjältinnor:

Carin och Jess som trollade med smink på nästan alla. Vi hade tur som hade dem på plats!

När torsdagsträningen fick stå tillbaka för vårt vackra yttre (hrrrm) så ska man inte tro att vi ”slapp undan”. Vi tar fredagsmys tillsammans ikväll istället och putsar vapnen till söndagens batalj mot Kroppskultur.

 Lite personlig kuriosa från Uddevalla:

Spelade vid 12 års ålder en fotbollsturnering där som heter Oddebollen. En av matcherna spelades på en plan som lutade så fruktansvärt att halvleken då man sprang i uppförsbacke sög ordentligt och bollen rullade lätt utan att någon rörde den. Avsparken den matchen var riktigt komisk. Kommer också väl ihåg poolen de hade som var fylld med saltvatten, något som inte uppskattades av lagkamraten som startade med en kallsup i vad hon trodde var härligt, friskt och gammalt hederligt klorerat vatten. Turneringen? Ja, den vann vi såklart! Vill minnas att jag fick en cupkärlek som hette Calle och var ”det snyggaste jag någonsin hade sett”. Man var väl en världsvan 12 åring! Tror att sången ”Dagboken” spelades ihjäl och att vi försökte sminka oss till discot utan större succe.

Stegfel har stigit i popularitet och påtryckningarna utifrån har varit många; blogga för NA! Mer bilder! Mer svaller! Mer skandaler!

Svar på det; NA? Mja, kansche. Jag tror dock inte att jag är tillräckligt grammatiskt intresserad för att de tycker att jag platsar i stallet. Bilder? Ja, jag gör så gott jag kan med min ibland medhavda kamera och min sketna Vivaz. Sponsra mig med en Iphone så kan vi snacka! Skvaller? Jag försöker inte öppna gottpåsen för mycket, men jag ska nog kunna vara lite mer givmild vad det lider. Det kanske kommer att resultera i att jag blir utfryst och doppad i tjära och rullad i fjädrar. Men vad gör jag inte för er?! Skandaler? Ja, det kan vi väl kanske bjuda på i den mån de dyker upp. Ett försök till bättring kan jag lova er!

Tisdagsträning i idrottshuset innebär träningsvärksmakande med allas vår fysguru Nisse en timme innan handboll, och imorgon kommer rumpan brinna duktigt efter dagens hopp och utfall. Det gillas!

I idrottshuset huserar även basketen och Stegfel fick ett kort på Dojjan och Pierre "Long Leg" Hampton.



Här ser ni, Pierres ben slutar vid Dojjans armhåla, typ.
Stegfel ber om överseende för en kass bildkvalitet, det är Vivaz som jobbar så. HD kamera - my ass!

Tjusningen med att vara elitspelare i handboll i Örebro är många, men få av dem gjorde sig påminda denna tisdagsmorgon.

Jag började morgonen med att rikta ett dödande, men ack så felriktat slag mot väckarklockan (som förövrigt är min mobiltelefon, så vad slaget hade gjort för nytta är ju frågan) och drog min vinande knytnäve i väggen. En strid ström av barnförbjudna och säkert ett par nykomponerade ord följde på detta. Staplade upp för att tända lampan och inspektera skadan, tyvärr såg jag mig då också i spegeln och tänkte: ”Gud är inte god, nu skulle inte ens mamma tycka att jag är söt”. Frukost framför Pantertanter, den gamla klassikern, och tankarna fortsatte i samma spår; ”fan, det där kommer vara jag. Gråhårig och går i kyrkan för att ragga”

Mörkret var fortfarande rätt kompakt när jag hoppade på järnhingsten och flög mot jobbet med träningsväskan irriterat på sniskan, motvind och eftersvettningar som påföljd, likt en gammal brottare i klimakteriet. Den här tisdagen har alla förutsättningar att bli bra! (läs:bättre!)

För att återkoppla till handbollen och tjusningen med denna så samlades truppen igår för måndagsträning, vi presenterades för ett bekant ansikte som ska vara hos oss på oviss tid. Ett mycket glatt återseende och hon kommer självfallet att presenteras hos Stegfel inom kort. Annars stod till stor del matchspel på schemat när träningen i hall drog igång och vi tycktes ha tagit Sävehofs lektion i att kontra på allvar. Dojjan nämnde att hon och Carin var svettigast, igår skulle samtliga kunnat ta upp kampen. Själv kändes det som att halva Stilla Havet rann ner och sved i ögonen. ÄLSKAR’T!

Att spela match är ju det man tränar för, men efter en träning som igår så är man ganska nöjd över att få sätta en bröstvärmare på en av de egna också. Mycket bra start på handbollsveckan!

Vi höll Sävehof i schack – i 15 minuter. Sedan lärde de oss konsten att ta vara på misstag i vårt anfallsspel och kontra, som att springa på glödande kol.

356 personer på läktaren (alltså inte bara närmast sörjande) kom för att se oss möta regerande mästarinnorna Sävehof på lördagseftermiddagen. Det var alltså 356 par händer som klappade, 356 munnar öppna i glad förvåning när de fick se ÖSK ta ledningen och hålla mästarinnorna i koppel, men det var som sagt i 15 minuter. Sedan kom misstagen i anfall och därpå följde kontringar främst av Sävehofs kant Louise Sand, som sprang likt en skållad iller. ÖSK stod upp starkt bakåt i uppställt försvar och försökte gång på gång forcera Sävehofs försvarsmur. 18 mål blev det mot mästarinnorna, inte så illa pinkat egentligen. Dock släpper vi in 41 mål, hur många av dem som är kontringar vet jag inte men det är x antal. Tyvärr räknas de målen lika mycket, tyvärr för vår del alltså.

Plus i ÖSK, saxat från NA:

1. Vivi Kamel

2. Anna Axelsson

3. Carin Bergdahl

Vivi gör återigen en grym match mellan stolparna och visar prov på moget agerande, sina 18 år till trots. Hon räddar även en straff, briljant! Therese Jämthed stångas duktigt på vänsterkanten, och får vara mer än nöjd med sitt försvarsspel. Pasta-Elin och Carin gör båda 5 mål vardera och är vårt främsta anfallsvapen, inte minst tillsammans. Granbergskan (Frida) studsade in och knep en straff, det är klass!

Nu har vi krigat mot 3 av de absolut bästa lagen i serien, samt haft en osande jämn batalj mot vår förra allsvenska konkurrent Höör. Ja, vi ligger sist och har fått 4 förluster i ryggsäcken. Men, med tungt bagage blir man starkare. Eller? Det borde vara så, att ju tyngre man lyfter ju starkare blir man. Nu står vi inför en ny träningsvecka och söndagsmatch mot Kroppskultur, väl mött kära lagkamrater säger jag!

Citat från en misslyckad medlem i SingelSällskapet:

Trevlig kille säger: Kan jag få ditt nummer och bjuda dig på lunch imorgon?

SS-medlem: Nej, imorgon ska jag inte äta någonting!

Trevlig tjej, och hon är singel för att…?