tung söndag
Poängtapp igår, igen. Tredje matchen den här säsongen som vi "skulle ha vunnit", enligt min mening. Och som vi rent objektivt haft klas chans att kunna vinna. Igår var väl den matchen då chansen har lyst som klarast. En riktigt riktigt bra första halvlek av ÖSK som ledde med 3-4 bollar och visade upp fint anfallsspel och en i den närmast perfekt målvaktsspel av Kamelen. Vi kom ut till andra halvlek med höga huvuden och intentioner att bara fortsätta trumma, vilket vi också gjorde, i 10-15 minuter. Sedan låste sig anfallsspelet med ett stort fett hänglås, försvarsspelet släppte bollar som gjorde Vivi mänsklig och Västerås minskade sakta men säkert ÖSKs ledning.
En oerhört tung förlust. Jag kan inte säga hur besviken jag är, det suger verkligen - i brist på bättre ord. Vi förlorar inte på att domarna gör en tveksam insats (väldigt bra pipblåsare igår f ö), vi förlorar inte heller på att Västerås plötsligt blir bättre, vi förlorar helt själva. Frustrerade och lagom uppretade, samt direkt förbannade över inte bara ett utan två (eller var det tre) skott klockrent i ansiktet på Vivi så pyrde röken ur både näsa och öron. Hockeyspelande supportrar kastade mentalt handskarna på läktaren för att freda vår målis - med all rätt.
Men, för att inte rumla runt i mörker får vi åter resa oss - starkare igen. Och ta med oss vår första halvlek och det som var bra i andra.
Pluslistan, saxad från NA
1. Vivi Kamel
2. Elin Pettersson
3. Caroline Järlstam
Nämnas bör också Sara Johansson som jag tycker gör en riktigt bra match både i anfall och försvar, Therese nämns blygsamt i målprotokollet (1 mål), men har också lätträknade bollar att arbeta med. Däremot gör hon åter en stormatch i försvaret. Vivi är värd att nämnas igen då hon gör en brutalt bra första halvlek och flertalet storräddningar i andra. Frida Granberg går in och räddar två straffar - oerhört viktigt. Mikaela, Carin och Saras samspel i första halvlek var ibland riktigt ögongodis. Cindy gör ett hästjobb i försvar och fällde västeråsarna ett antal gånger, totalt orädd.
Bäst igår: Mikaela Bergback vid micken. Spelarna och folk på läktaren har saknat henne, hennes humor och numer lysande blonda huvud. Hoppas på snart återseende!
Nu får vi slicka såren ikväll öckså och från imorgon ta nya krafter för att ge oss fan på att bärga den första tvåpoängaren i nästa match.
