Stegfel

Vad händer? Två dagar i rad?!

Träning igår och jag trodde väl innan att det knappast kunde bli en speciellt rolig historia efter min zombieliknande dag på jobb och i tvättstuga. Men där sket jag en lök! Vi gnuggade på duktigt och det delades ut både armbågar och höftskott.

-         Måns täckte Bfalks skott med höften (med viss hjälp av försvarande Axelsson) jättebra! Dock var de i samma lag.

-         Sara Johansson täckte skott! (och trodde att handen gick av…)

-         Axelsson försökte sig på att kontra men sprang ifrån bollen. Klant!

-         Frida gjorde en spektakulär räddning efter Axelssons täck då hon kickade upp bollen ovanför mål. Skulle kunnat bli ett brutalt snyggt fotbollssjälvmål om vi höll på med en annan sport.

-         Alex ”Malmö IFIF” Tårtefternamn presenterades som ny ass. tränare och bollplank åt Mr Rask. Vi väntade alla hela träningen på hans signaturvrål; ”Fixa de tjejor, fiiixa de!” men det kom inte. Kanske gjorde vi det bra ändå?

Idag står två timmars samvaro på schemat med först allas vår Nisse och sedan boll med Mr Rask som nu har armen i gipspaket (för att slippa vara med på fler medicinbollsövningar? Nej, en liten operation) Efteråt väntar sedvanligt tisdagsmys på olika håll och uppladdning inför lillördag och långpass i det härligt bastuvarma Idrottshuset, vars temperatur verkar ändras likt Axelssons humör.

Pusspåde!

Januari går mot sitt slut samtidigt som en ny vecka tar fart. En ganska trött måndag kan tänkas på många håll i ÖSK-lägret då bussen anlände till Öret strax efter kl 1 inatt. Vi tog årets sista Skåneresa ner till Eslöv igår, söndag. Alltid en upplevelse!

Carin var hemma med feber så jag började ju bita på naglarna i tron om att jag skulle få damma av den patenterade stegisättningen från H9 – i mina drömmar! De tror helt enkelt inte på mina niometer-skills. Med all rätt kanske…

Vi tog en liten joggrunda efter bussresan och spanade in Eslövs sprudlande stadskärna, som kanske sov denna söndagslunch. Det är ju ändå söderut, har man siesta i Skåne? Isåfall flyttar jag dit PRONTO!

Nåväl, uppvärmningen gick bra och det var ett skönt lugn i laget. Peppet fanns men det fick ligga och pyra under ytan, något som vi kanske borde hålla fast vid med tanke på första halvlek och viss del av andra. I slutet tappar vi tyvärr, kastar bort våra sedvanliga bollar i anfall som Eslöv med styrka och finess tog vara på och satte i mål trots storspelande Frida i mål (och bra inhopp av Vivi i bägge halvlekar). Det är riktigt, riktigt synd att inte denna match stannar vid 50 minuter. Eller att vi inte kan, orkar, vadnivill, trampa på i de sista 10.

Mycket bra finns att ta med, och här kan man ännu tydligare se vart det går dåligt, ergo; vad vi måste göra bättre (hela tiden, varje gång, i varje situation).

Man kan inte heller sticka under stolen med att Eslöv är bra, även om jag förstår om de inte vill ha den här matchen på CVt efter att ha sett matchen mot Heid som de gjorde ruggigt bra.

Pluslistan i NA:

1.Anna Axelsson
2.Frida Granberg

3.Maria Ollinen

Värt att notera efter denna match;

-         Ollis gör sina första elitseriemål och har 75% från sin niometersposition. Riktigt kul!

-         Axelsson kan tydligen lägga ner tankarna på cirkusartist efter att ha stått på nacken i ca 0,5-1 sek i kamp med Wiberg så fick jag panik när magen fluffade fram

-         Sara Johansson är så cool att hon borde bo i Queens, Brooklyn eller i alla fall Vivalla. Riktigt ghettobrutta ibland!

-         Dojjan bör gnugga på sina färdigheter i ordkunskap efter att ha slängt ur sig något hon inte hade en aning om betydelsen på. Det straffar sig ibland att lyssna på fröken X om man inte vill vara lika grov själv.

-         Oklart hur denna situationen ser ut egentligen så nu målar jag upp efter egen fantasi; Bfalk sitter framme vid chaffisen på hemvägen när vårt första mål är någonstans där vi kan få mat. Malin säger, men nu åker vi ju åt söder. (Säger senare att hon skämtade då) och bussen vänder smidigt. Men, vem fan skämtar med en busschafför när allt vi vill ha är mat i magen och sedan komma hem snabbare än en hare hoppar? Jag har gjort klart att jag målar upp detta ur fantasin utifrån det jag hörde i trötthetens dimma och min grova hungersnöd igår? BRA!

Briljerar återigen med ett fredagsinlägg efter en veckas uppehåll. Det är helt enkelt mycket nu. Ganska ”busy” som en säljare skulle ha sagt… Men, idag mår vi bra för ”det är ju fredag”.

Vad har hänt sedan sist?

Vi gjorde INTE grovjobbet i Nacka Bollhall, inte i första halvlek åtminstone. 20-4 i första talar sitt eget tydliga språk, halvlekssiffrorna i halvlek 2 var betydligt snyggare men det hjälper ju föga efter en sådan genomklappning.

En ny vecka stundade och vi har bara att gnugga på, det finns ingenting annat att göra. Vi vet ju att vi kan betydligt bättre än så. På tisdagen annonserade Tompa (ass. Tränare Tomas Malmgren) att han kliver av omgående. Jättetråkigt och vi kommer sakna honom såklart. Dock har vi blickarna framåt mot stundande tuffa fighter, hägrande poäng och ett lockande kvalspel.

Jag känner väl inte att det finns så mycket att skriva om just för tillfället. Läget är som det är, vi är mer blodtörstiga och smällarna haglar på träningspassen. Det finns vissa sköna och mindre sköna kommentarer som också slår ner ibland.

Känn på dessa två t ex:

”Jag drömde att jag var tillsammans med Kim Andersson. Och jag var så jävla kär i honom när jag vaknade så vet du vad jag gjorde?! Jag var tvungen att GOOGLA honom!”

”Ledsen att jag inte var med på din pass, jag stod och petade näsan” (engagerad nästan jämt?)

På söndag är det återigen dags för en resa till Skåne, denna gång för match mot Eslöv. Kan det denna gång komma en live-blogg? Hoppet är det sista som överger en…

”Jotack, det är ju fredag!”, ergo – idag mår alla bra!

Fredag och en arbetsvecka ser sin ände, dock återstår ett jobb. Inte vilket jobb som helst, vi ska göra grisgörat mot Skuru i Nacka Bollhall.

Finns egentligen inte mycket att säga om läget, vi ligger där vi ligger i tabellen. Oförtjänt eller inte, det är så det ser ut. Om vi tänker ligga kvar där när serien är slutspelad? Självklart INTE!

Det blir lyxladdning på fredagskvällen för några av damerna i väloljat sällskap och sedan reser vi i samlad och fulltaggad trupp till Stockholm imorgon. Gud prisa lördagsmatcher kl 15.00!

Lite örebrobekantingar och även ”judas-08or” väntas ta plats på läktaren för att supportra de svartklädda damerna. Kan #18 ha en spelartröja på läktaren?

Säger även denna gång att det kanske blir liveblogg från bussen, men den har ni ju hört förut. Någongång ibland håller jag ju ändå ord, så håll tillgodo så länge.

Pusspåde (som PJ skulle ha sagt)

kan tänkas att det är domaren som står på andra sidan av den där blicken?

”Ingen Heid på ÖSK-förluster”, nu har vi rubriksmotståndare också! Det är väl det enda man kan tycka är lite kul med just den artikeln… Kul i alla fall NA, väntar mig sköna lines när poängen kommer också.

Vi blev bortvolleybollade i måndags och fick slicka våra sår på egen hand, genom löpning eller på gymmet. Ganska skönt, måste jag säga. Batterierna fick ladda lite till innan vi igår samlades för träning. Först ett fyspass med Nisse, ”det blir lugnt idag” säger han och vi var många (för att inte säga alla) som himlade med ögonen. Jotack, den har vi fått höra förut innan svetten har lackat mer än under bastu-VM i Finland. Men igår höll han faktiskt ord, lite tankeverksamhet fick inleda och lite reguljära medicinbollsövningar. Rasken åkte på att vara med och han tog pulsen efteråt. För hans stolthet (och min framtid i klubben) så håller jag resultatet hemligt.

En hel del handboll sen och lite härligt smågrinigt på planen. Tisdagsmyset fick stå åt sidan för ett litet sammanträde innan det blev Sverige-Tjeckien på tv. Kom hem och var tokhungrig, lite småledsen över att jag inte hade något klart utan tänkte koka ihop nån ungkarlskost som gick snabbt så jag inte missade matchen. Då uppenbarade sig en ängels verk, mamma hade varit där med en matlåda som blivit över hemma hos päronen. Inte nog med att hon kan kläcka fram fantastiskt roliga ungar, hon är en gudinna i köket. Tack Mamma!

Idag lillördag och då också veckans längsta träning, det är idag det händer! Ska plocka med mig bodenbaben Carin på hockey efteråt för att förlänga dagen ytterligare.

Sedan sist (mitt liv har stått i vägen) så har två matcher spelats. Tyvärr, tänker jag säga. För med facit i hand skulle jag mer än gärna spelat om bägge. Vi gjorde årets första match då serien vände borta mot Spåret. Första matchen med Rasken vid rodret och det var dags för någonting nytt. Vi gör det bra, riktigt bra stundtals t o m. Och ligger vid halvtid endast under med två bollar. Men i andra halvlek börjar våra misstag hagla och så mycket som 18 tekniska misstag räknades ihop, i andra halvlek. Frida blev stående själv många gånger mot kontrande Spårvägenspelare. Försvarsspelet var stundtals riktigt, riktigt bra och gjorde det svårt för Spårvägen. Det märktes direkt när timing och aggressiviteten släppte, då kunde Spårvägen stänka in bollar över banan. Mest utdelning tror jag ändock att de fick på kontringar efter våra misstag i anfall.

Pluslistan i NA:

1.Frida Granberg
2. Anna Axelsson
3. Ivana Petkovska

Sedan fick vi bryta ihop och komma igen, igen. En träningsvecka avverkades och ganska mycket kul tog plats. Men det får bli att det kommer i efterhand, en del har jag i skrivande stund glömt bort och förra veckans tid räckte helt enkelt inte till.

Igår var det ännu en match, Heid hemma i Idrottshuset. Det var bäddat för fest, sponsorer bjöd på inträdet, kiosken hade rea och vi var grymt taggade. Förlust med sju bollar borta med bud på bättre resultat och en nyfunnen spelglädje gjorde att första tvåpoängaren inte kändes omöjlig. Hemmaledning med 5-3 och enorm energi på planen gjorde att den kändes nära, till och med. Men då kom utvisningarna, de individuella misstagen, stress i anfall och inget riktigt klart spel. Vi slutade hjälpa och utnyttja varandra och trodde istället på Stålmannenprincipen. Tyvärr är vi inte riktigt där, att en enskild spelare kan avgöra allt själv.

Jag var så förbannad, frustrerad och besviken igår att jag inte finner ord. Att inte ens min mamma vågade träffa mig efter matchen utan åkte hem och ringde senare med orden ”jag tyckte att det kändes säkrast med några kilometer emellan” känns väl kanske som att det förklarar en del?

Vi förlorade alltså med 20-38 efter många tekniska misstag och felbeslut. Ilskan låg kvar i kroppen även när jag vaknade men nu med känslan att jag ska tammefan göra allt för att aldrig mer må såhär. Hoppas att resterande spelare känner samma, vi måste dra åt samma håll.

Pluslistan i NA:

1.Ivana Petkovska
2.Malin Bergfalk
3.Sara Johansson

Mina kära jobbkamrater är ju mer eller mindre insatta så jag har suttit mitt i skottelden här på morgonkvisten och försvarat den ädla sporten handboll. Lyckades dock vända uppmärksamheten på mitt nya headset. Går nu under namnet ”Brittan” här, sjunger väl ändå liiiite vassa playback än henne.

Följande samtal utspelar sig på vägen hem från onsdagsträningen (en jä-ligt hård och svettig historia f ö) då en mycket ovan cyklist har sålt sin bil och ska joina oss andra järnhingstburna damer:

Vi ser en kille som cyklar mot rött 

-Den där var inte fattig. /ÖSK1 

-Nej, där tjänade han en tuss /ÖSK2

-Hahaha, ja /ÖSK3 och hoppar upp på sin cykel och börjar trampa/ ÖSK3

-Du var också tät tydligen! /1

-Vadå? Får man inte göra såhär?/ 3

-Nej, det är ju 1000 kr i böter/2

-Fan, såhär gör ju jag alltid! Får man inte det alltså?! Då har jag tjänat över 10 000 hittills…/3

-Det är jätteviktigt med lysen också, det tar polisen för direkt. Men det vet du va?/2

-Ja ja, det har jag/3 (men inte en lampa lyser…)

-Du vet att du inte får cykla på trottoaren heller. Det är bara där det är cykelbana/1

-VA? Får man inte? /3

-Nej, och du får inte cykla mot enkelriktat heller. Och vid stoppskylt måste du stanna och sätta ner bägge fötterna, annars kostar det också 1000 kr./2

-Men vafan, det är ju värre än att köra bil! Får jag cykla såhär? (cyklar sakta bredvid på cykelbanan) /3

-Ja, fast högerregeln gäller ju faktiskt på cykel också/1

-Jag har fan tjänat 20 000 bara på den här cykelturen på en knapp km! /3

Det är inte lätt att gå från bil till cykel i cykelstaden Örebro…

Blev en snabbis så här på onsdagskvällen, det är ju ändå lillördag..

Dojjan blev idag med nya skor, och inte vilka skor som helst... Lättknutna! Kan hon och B-falk vara de enda i elitserien med kardborreband?

Först och främst vill jag erkänna mig lite irriterad (inte första gången, och säkerligen inte sista heller). Som bekant så gjorde vi ett tränarbyte såhär i årsskiftet och detta blir ju inte oväntat uppmärksammat av media. De flesta skriverier är ju bra, så bra det kan vara i ett sådant läge men jag förfasas av vissa kommentarer. Så är det ju och en smart person (inte jag alltså) skulle ge fan i att läsa dem. MEN, det har jag gjort och även om smutskastningen inte är på länga vägar nära annat skit som skrivs i kommentarfältet på andra artiklar så bränner det till lite. Speciellt som självutnämnda ”experter” uttalar sig om våra tankar och känslor.

Tacka vet jag att Stegfel är fristående!

Nu har vi haft vårt första möte med Rasken (ganska solklart smeknamn) och även vårt första bollpass. Mitt intryck har inte varit någonting annat än bra, och jag tror att han kan få ut mycket av oss. Han har höga förväntningar, med all rätt och detta är också ömsesidigt. Men jag tror att det kan bli en bra klaffning. Han hade ingenting att göra med det lilla nätta ”få igång kroppen igen” pass som Nisse höll i i måndags. Men av träningsvärken och svettmängden så kan man lugnt säga att vår guldgubbe fick igång kropparna igen. Ett liknande svar fick jag av Rasken innan träningen igår, ”det blir inte så mycket puls, lite kamp, lite spel i slutet men mest bara kolla lite på hur ni spelar och nöta”

Vi spretade lite innan uppvärmningen och jag skulle trösta Dojjan med orden som jag tog fasta på ”det är lugnt, det blir inte så mycket puls”. Fast, eftersom han hade nämnt både kamp och tävlingar så kunde jag inte riktigt ta det. Jag får ju nära maxpuls under ett Monopolspel med mormor och morfar. Efter första kampövningen med Måns då jag bokstavligt talat fick bita mig i tungan så var både pulsen hög och svettpölarna stora. Men, det klagar jag absolut inte på. Skönt att vara igång. Det jag oroade mig mest för var ju bettet i tungan, vad är jag utan att kunna prata? Jag är ju knappast någon som man bara lättsamt vilar ögonen på, det är munlädret som får leverera!

Totalt slut efter träningen och med en stor bula i bakhuvudet signerat Sara Johanssons armbåge så tog jag mig hem för alternativt tisdagsmys med en hemvändare från Skåne och en soon-to-be skåning. Varför lämnar så många sköna damer mig för det där jä-la landskapet?

Nu tar vi snart onsdag och därmed långt bollpass – lillördag i all dess glans!

Är egentligen lite sugen på att skriva en nyårskrönika, men eftersom jag står för knappandet solo här så kan jag ju bestämma mig för att låta den komma senare.

Förändringarnas vind blåser i ÖSK seglet. Igår kväll blev vi spelare inkallade på styrelsemöte och fick då reda på att det sker ett tränarbyte såhär under det nya årets jungfrudagar. Tomas Dunder slutar och Mathias Rask tar vid.

Vet ingenting om denne Rask, förutom att han har spelarmeriter från Elitserien själv med både Sävehof och Västerås, om jag inte missminner mig.

Och eftersom jag ännu ingenting vet så tänker jag inte yttra mig mer än följande; ÖSK’s styrelse värvar ju riktiga ”rubriknamn” till tränare. Dunder var ju en klockren pjäs för tidningens skriverier. ”Dunderskräll”, ”ingen blunder för Dunder” osv osv. Nu alltså Rask, kan vi kanske vänta oss rubriker som ”Rask upphämtning”, ”Raskade på damerna till vinst” eller kanske ”ingen Rask, ingen ro”? Detta ordbajseri kan man ju roa sig med till förbannelse, men nu ska jag raska på... (kunde inte låta bli)

Jag vill i alla fall ta tillfället i akt här och tacka Dunder för allt han har gjort. Han har varit med oss länge och tro mig att vi haft våra duster, dödsblickar och smågnabb. Men vilken karl det är! Han gav vårt försvarsspel en helt ny nivå och har varit ovärderlig i många sammanhang. Och jag hoppas inte ha sett det sista av honom. Stor bamsekram till dig HH från Annis (första och sista gången detta sker)

Hela laget tackar honom självklart också, med all vår kärlek och en kebabrulle från Lillån.

Då vi får in ett nytt ansikte så kommer det självklart upp på Stegfel efter mötet och träningen ikväll, blir spännande att se.

Avslutar denna årets första blogg med att censurerat återge ett vackert ögonblick för en av våra damer. Tolvslaget hade kommit och gått och hon såg sig stå öga mot öga med Örebros säkert snyggaste kille och idrottsman. Han ger henne då en komplimang som kommer att hålla henne leende hela 2012. Komplimangen i fråga vågar jag inte återge, men det var så att jag fick gåshud. Hennes svar var nog inte något som kom från charm-handboken direkt..