dagen efter
... och nu snackar vi inte baksmälla. Fast det på ett sätt känns så. För gårdagen var ingenting annat än ett bakslag.
Känslan inför matchen var riktigt bra, bra uppvärmning, skön laddning, kroppen var redo och stämningen laddad. Matchen blåstes igång och det var knappast den första pipblåsningen vi fick höra denna lördag i Lund.
Jag tänker inte påstå att domarna förlorade matchen åt oss, för vi vet inte om vi hade vunnit även om vi tillåtits spela vårt spel. För det var det de hindrade, åt bägge håll. Utvisningar som knappast skulle blivit frikast i tidigare spelade matcher drabbade bägge lagen varav ÖSK blev först ut. 3 utvisningar och någon/några varningar - när 10 minuter hade spelats. Axelsson hade kammat hem ett gult kort och två (mer eller mindre tveksamma) utvisningar och Mickis hade fått se de två fingrarna även hon. Där ändrades försvarsspelet som det har sett ut de senaste matcherna, nu kanske inte till det sämre i just denna match för den blev lite ordning efter ett tag. En tvåpunkt fick oss att få lite kontakt tillsammans med en grym uppryckning från 18-10 till 18-15 (enligt matchrapporter).
Det var det om domarna, vi skyller alltså ingen förlust på dem men vi kan säga att vårt spel blev tillräckligt påverkat för att inte kunna spela som vi kan och är vana vid. I andra halvlek verkade de däremot få en ny syn på kroppskontakt, av egen erfarenhet (och själv ha blivit utvisad för en liten tröjdragning) så blev jag nästintill avklädd utan reaktion. En (från sidan tillsynes) brutal smäll i sidan på Mickis resulterade i inget annat än en offensiv foul - och H43 fick bollen. Dunder brukar snacka om 50-50 bedömningar, men jag vet inte riktigt. Såg illa ut och inte bättre när spelaren som rusade som en brunstig tjur ställer sig och "firar" (vet inte hur man ska uttrycka det när man knyter nävarna nöjd i luften). Hockeyfeelingen kokade och handskarna skulle kastats om vi stod på is. Carro fick också en fin påspringning från deras bänk, försöker ta sig loss och förbi, vilket resulterar i en halvmara. Heta känslor igår, på planen, på bänken och också på läktaren. Har riktigt svårt för spelare som ena stunden tar sig över munnen så man tror att halva garnityret ligger i handflatan, för att i nästa när man insåg att man fick bollen - begära tre meter. Väldigt tråkigt igår var att de fick en spelare skadad, för mitt otränade och ickekunnande öga så såg det illa ut. Hoppas att hon snart är på benen igen. Hugger till i hjärtat när just knäskador kommer på tapeten.
Pluslistan, saxad från NA:
1. Sara Johansson
2. Carin Bergdahl
3. Frida Granberg
Frida åter i mål i hela 60 minuter gjorde en bra insats mellan stolparna, speciellt med tanke på hennes långa frånvaro från matchspel om man ska tänka i hela matcher. Sara gör åter en grym match och visar stort självförtroende och hög procent (100% igår om jag inte är helt fel ute). Carin krigar på, sätter 4 straffar och gjorde igår en kanonkulesatsning som resulterade i mål, fick även utmärkelsen Matchens lirare. Malin Bergfalk var inne både på vänsternio och mittnio och gjorde en klart godkänd insats. Mickis och Carro målade på lite aviga vis några gånger, viktigt! Mickis och Dojjan skötte tvåpunkten på ypperligt sätt i försvarsarbetet. PastaElin gjorde några riktigt snygga mål och slet hund som vanligt i gröten av blåa spelare.
Så, ni ser. Det fanns väl positiva saker igår också, även om jag var tokförbannad och såg allt i svart efter matchen. Var bara riktigt beviken, och arg.
Underbara Larsson-twins på plats gör en skåneresa värd ändå. Stort tack till delar av klanen Larsson i övrigt, Bodens Brad Pitt (Erik, Carins karl), mamma Johansson och makarna Jämthed samt pappa Granberg som bussade ner med oss. Plus till Sigge och Leffe som åkte ner för att kika (och imponerande restid hem) samt pärlan Mikaela Bergback som bussade ända från Oslo för att komma och kika. Det är svartvit kärlek!
Känslan inför matchen var riktigt bra, bra uppvärmning, skön laddning, kroppen var redo och stämningen laddad. Matchen blåstes igång och det var knappast den första pipblåsningen vi fick höra denna lördag i Lund.
Jag tänker inte påstå att domarna förlorade matchen åt oss, för vi vet inte om vi hade vunnit även om vi tillåtits spela vårt spel. För det var det de hindrade, åt bägge håll. Utvisningar som knappast skulle blivit frikast i tidigare spelade matcher drabbade bägge lagen varav ÖSK blev först ut. 3 utvisningar och någon/några varningar - när 10 minuter hade spelats. Axelsson hade kammat hem ett gult kort och två (mer eller mindre tveksamma) utvisningar och Mickis hade fått se de två fingrarna även hon. Där ändrades försvarsspelet som det har sett ut de senaste matcherna, nu kanske inte till det sämre i just denna match för den blev lite ordning efter ett tag. En tvåpunkt fick oss att få lite kontakt tillsammans med en grym uppryckning från 18-10 till 18-15 (enligt matchrapporter).
Det var det om domarna, vi skyller alltså ingen förlust på dem men vi kan säga att vårt spel blev tillräckligt påverkat för att inte kunna spela som vi kan och är vana vid. I andra halvlek verkade de däremot få en ny syn på kroppskontakt, av egen erfarenhet (och själv ha blivit utvisad för en liten tröjdragning) så blev jag nästintill avklädd utan reaktion. En (från sidan tillsynes) brutal smäll i sidan på Mickis resulterade i inget annat än en offensiv foul - och H43 fick bollen. Dunder brukar snacka om 50-50 bedömningar, men jag vet inte riktigt. Såg illa ut och inte bättre när spelaren som rusade som en brunstig tjur ställer sig och "firar" (vet inte hur man ska uttrycka det när man knyter nävarna nöjd i luften). Hockeyfeelingen kokade och handskarna skulle kastats om vi stod på is. Carro fick också en fin påspringning från deras bänk, försöker ta sig loss och förbi, vilket resulterar i en halvmara. Heta känslor igår, på planen, på bänken och också på läktaren. Har riktigt svårt för spelare som ena stunden tar sig över munnen så man tror att halva garnityret ligger i handflatan, för att i nästa när man insåg att man fick bollen - begära tre meter. Väldigt tråkigt igår var att de fick en spelare skadad, för mitt otränade och ickekunnande öga så såg det illa ut. Hoppas att hon snart är på benen igen. Hugger till i hjärtat när just knäskador kommer på tapeten.
Pluslistan, saxad från NA:
1. Sara Johansson
2. Carin Bergdahl
3. Frida Granberg
Frida åter i mål i hela 60 minuter gjorde en bra insats mellan stolparna, speciellt med tanke på hennes långa frånvaro från matchspel om man ska tänka i hela matcher. Sara gör åter en grym match och visar stort självförtroende och hög procent (100% igår om jag inte är helt fel ute). Carin krigar på, sätter 4 straffar och gjorde igår en kanonkulesatsning som resulterade i mål, fick även utmärkelsen Matchens lirare. Malin Bergfalk var inne både på vänsternio och mittnio och gjorde en klart godkänd insats. Mickis och Carro målade på lite aviga vis några gånger, viktigt! Mickis och Dojjan skötte tvåpunkten på ypperligt sätt i försvarsarbetet. PastaElin gjorde några riktigt snygga mål och slet hund som vanligt i gröten av blåa spelare.
Så, ni ser. Det fanns väl positiva saker igår också, även om jag var tokförbannad och såg allt i svart efter matchen. Var bara riktigt beviken, och arg.
Underbara Larsson-twins på plats gör en skåneresa värd ändå. Stort tack till delar av klanen Larsson i övrigt, Bodens Brad Pitt (Erik, Carins karl), mamma Johansson och makarna Jämthed samt pappa Granberg som bussade ner med oss. Plus till Sigge och Leffe som åkte ner för att kika (och imponerande restid hem) samt pärlan Mikaela Bergback som bussade ända från Oslo för att komma och kika. Det är svartvit kärlek!
Kommentarer
Trackback
