..inget att göra något åt nu utan bara bita i...



”Hur är läget?”

”Ja, vafan det är ju måndag. Men man kan ju inte göra något åt det så det är ju bara att bita i..”

¨

Ungefär så kan jag väl känna efter lördagens nederlag i Idrottshuset. Känslan innan var bra, riktigt bra. Vi kände att vi hade någonting bra i ryggen efter dryga 40 minuters bra spel i Eslöv och en bra träningsvecka med många steg i rätt riktning.

Istället föll vi platt på nästan mot ett H43 som vi på bortaplan inte låg många bollar efter i en konstig match. I detta fall kan vi tyvärr inte skylla på en konstig match utan ett ofantligt antal tekniska fel, sega skallar och felbeslut.

Jag vill helst inte tala om matchen, är fruktansvärt besviken på vår insats och hade gärna dragit täcket över huvudet i ett par veckor kändes det som. Men, vi får åter resa oss. Borsta av dammet, tvätta skrubbsåren och försöka trampa igen. Vi vet ju att det går, och det är dags nu!

 

Vad kan man skratta åt efter matchen? Egentligen ingenting…

Kanske det faktum att Dojjan utbrister till mig; Vafan Axelsson, två utvisningar. TVÅ!? Vad är det som händer?

Mitt svar var väl i klass med; Kom på något eget…

 

En stark ljusglimt är Maria Ollinen som verkligen tagit chansen och visat vad hon kan. Jag har själv blivit bortstegad mer än en gång av hennes milslånga ben och rappa kroppsfinter, så det känns skönt att se folk i andra tröjfärger köpa korv ibland.

 

Pluslistan i NA;

1.Maria Ollinen
2.Malin Bergfalk

3.Carolina Järlstam

 

En alternativ träningsvecka står för dörren och sedan lördagsmatch i Västerås. Kex vs Gurka, som hockeyfolk skulle säga.

Om den matchen ryktas att vi får en supporter som rest långväga för att se oss in action, även en skvätt från de lokalare delarna kan tänkas ta en timmes bilfärd mot Bombardier Arena.

 

Söndagsskvaller:

Vi har träning ofta skarv i skarv med ECO Basket så det är ju inte helt otippat att det fnittras lite lagen emellan. Och de har ju en hel del engelsktalande i laget, följande samtal kunde höras på söndagsförmiddagen;

-         I’m hangin’ out with Anna

-         Who is Anna?

-         She’s the big one (TACK för den) blonde hair, tall, number 18

-         Oh, she’s the scary one!

 

Nu har jag ju fått försäkrat att ”the big one” inte betyder att jag är tjock, utan stor och lång. Så det ligger inget skit kvar där, men historien kryddas ändå lite extra av det faktum att det är det första som sägs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0