Vid liv!

Bloggpaus eller en paus i livet skulle jag snarare säga. Om jag hade varit man hade jag legat för döden i en vecka, jag har närmare bestämt varit sjuk…

 

Om den veckan finns bara fåtalet smått och gott, ingen av dem till min fördel – som vanligt med andra ord.

 

-  Både min mor och far betraktade sin avkomma och kunde nog inte komma överrens om vem som skulle ta ansvaret för liket som låg i soffan.

-  Min läkare tog en titt i min hals och sa: Jahadu, din hals ser ut som ett slagfält!

 

Med detta sagt så kan jag väl ärligt erkänna att mitt vardags-jag inte är så illa pinkat ändå, jag kan se fan så mycket värre ut och känna mig betydligt värre.

 

 

Handbollsmässigt har alltså allt legat på is i en knapp vecka för min del, fåtalet rapporter från lägret har varit följande:

 

Ännu en provspelare i veckan. Hade klarat sig riktigt bra enligt spelarkollegorna och rapporter lär följa om händelseförloppet där.

Rykten flyger om ännu en nykomling denna vecka, men jag vet inte om det är komikerparet Tx2 som bara luras. Har ju hänt förut…

 

 

Sedan sist så har vi varit iväg på BootCamp Rikkenstorp, alla vi mobilbesatta damer blir alltid lika förtvivlade över bristen på täckning. Och man kan ju undra vilka man ska prata med när hela vårt vardagliga ”häng-gäng” är på samma plats, men det lurar pojkvänner, ragg och bara alternativa kontakter på andra sidan linjen.

Jag ger mig inte in i någon speciellt detaljerad beskrivning, blir lite lösryckta punkter och citat som nog bara inblandade kan förstå sig på.

 

Mörker-kurragömma då vi var indelade i 4 grupper och skulle leta upp varsin person på ett kolsvart fält utan att använda oss av lampor, mobiltelefoner eller dyl. Då vi har flertalet hariga spelare i laget var det ett riktigt skrikande i mörkret. Jag var i lag med Dojjan och B-falk, vi lockade med godis och tuttar innan B-falk tröttnar och ryter ut i mörkret: JOEL, nu kommeru HIT!  Jag behöver kanske inte säga att vi hittade vår man först?

Pepparkaksbak, mass-tillagning av grillkorv i ugn och lite snack var ungefär fredagskvällen i stort. På lördagen stod 2 träningspass, matchanalys, och en överraskning i Grängesberg på schemat. Överraskningen var tänkt att vara en 3- eller 5-kamp men blev istället en blodig volleybollmatch och in-ut-rulla-skjut. Nisses lag hade det inte lätt med honom som ”coach”, passare hit och dit, B-falk levererade på eget manér och dunkade över bollen utan plotter. Vinnande lag? Team Kecke (vill jag minnas, jag blir nog lynchad på träningen om sjukdomen har vänt mitt minne till min fördel)

In-ut-rulla-skjut blev kvinnornas kamp då både Tompa och Kecke fick se sig utskjutna, svetten lackade och sist kvar stod Axelsson och Carro.

Ett träningspass på söndagen i regnet, matchanalys och städning blev det innan vi tog oss tillbaka till civilisationen och mobilerna fick liv.

 

Stort cred till kökschef Malin med assistans av främst Carro och Måns som skötte utfodringen ypperligt denna helg!

 

 

More to come…


"Jotack, det är ju fredag" ellerrr?!

”Hur är läget?” –Jotack, det är ju fredag!

Klassiskt svar på jobbet, men idag känns det inte riktigt som fredag, det ska ju jobbas hela helgen. Det vankas boot-camp för ÖSK damerna i skogarna uppåt Ludvika. Hos Nisse, närmare bestämt.

 

En liten nätt skara damer som åker upp för trevlig samvaro och bastumys, eller dynglöpning i 8 km uppförsbacke och total uttömning i Nisses lilla gym – lutar mest åt nummer 2, fast vi hoppas på lite av 1an också. Får se om täckningen kommer komma att hålla för uppdateringar på plats, om tid finns. Såg vårt schema för helgen och det är totalt späckat.

Nu har Vesna landat och var med på gårdagens fyspass i friidrottshallen, rätt svårt att förklara Nisses alla småpet på engelska men jag tror att det gick hyfsat. Hon följer självklart med i helgen, så vi kommer slipa hårt på engelskan. Första svenska ordet som jag hörde henne säga var: sås. Känns som att vi kommer klaffa bra med varandra!

 

Träningen i det gamla ridhuset i onsdags var en träning för sig, skott stod på schemat och när man får klisterblåsor såhär långt in på säsongen så säger det både ett och annat. Jag hävdade starkt att jag får alldeles för lite boll i det här laget och inte härdar mina fingertoppar annars – såklart, jag är ju främst försvarsspelare. Tyckte annars att mina stegisättningar imponerade rätt ordentligt. Vi fick finfrämmande när Lina Larsson kom ner och hälsade på, fantastiskt kul att se henne igen! Axelsson hade gjort marknadsnougat och bjöd runt, lär nog bli fler ggr eftersom de blev farligt goda, därmed farliga att ha hemma, och det vore inte bra om matchvikten ökade med 5 kg under uppehållet.

 

 

Finns så mycket mer men skrivkrampen slog mig som en krocketklubba på skenbenet, fortsättning lär följa…


mitt i veckan

Mitt i veckan och en riktigt mörk onsdag. Oerhört tungt att gå upp imorse, kan ha varit vädret eller så var det den där lilla detaljen att jag inte alls gick och la mig kl. 22 igår som planerat. Jag har ju lyckats med Skype (välkommen till 2011) och roade mig med detta tillsammans med Dojjan och TAIF, tills klockan slog alltför mycket och sömntimmarna hade krympt med två. Kroppen jobbade inte riktigt heller min väg efter kvällens fyspass så det blir en krigardag idag, som så många andra.

 

I veckan (idag t o m) landar Vesna, a k a Mackan, i Sverige och Örebro. Vi får hoppas att det gamla ridhuset inte skrämmer slag på henne, då vi tränar i en annan hall ikväll till förmån för futsal-VM för hörselskadade som går hett i Idrottshuset. Läste idag i NA att de är tveksamma till om finalerna ska spelas där eftersom det är så varmt, för någon månad sen kunde man knappt träna där utan mössa och vantar och nu luktar det brända mandlar och man svettas av att bara gå in i hallen. Svart eller vitt, antingen eller – det är inte lätt!

 

Frida dömde ut Nisses övningar totalt igår, hon ville ha mer och värre. Det får dock stå för henne känner jag, jag fick mig en ordentlig genomkörare. Låt oss se vad Nisse kokar ihop till vår sköna målis till helgen och hoppas att vi andra slipper ”lida” för att hon är så stark.

 

Vi har ju en blandad kompott av upptagna damer, oklara statusar och tvärsinglar i ÖSK. Inte desto mindre populära som lag dock, det dras från höger och vänster från karlar som vill ha lite gemensamma mingel. Hett eftertraktade, eller helt enkelt bara jä-ligt roliga?

 

 

”Undrar om du har citroner i kallingarna, för du är en sån surpitt!” – finns många citatmakare i ÖSK.

 

 

Undran från tisdagen: Varför såg B-falk så chockad ut, nästintill bedrövad när hon hörde ett meningsutbyte mellan Kecke och Axelsson? Vi tenderar ju att alltid hålla oss rumsrena, ellerrrr?!


helg på vift

Ännu en matchfri helg till ända och låren har fått fortsatt brinna efter ”mjukstarten” i onsdags. Kollegorna är ständigt förundrade över att jag går som en kråka dag efter dag, frågar om det inte borde ge sig när man är vältränad. I tron att jag faktiskt är vältränad, något sånär i alla fall, så svarar jag ständigt ”det är nya muskler” eller ”nya övningar” eller den nya ”det är faktiskt jäää-ligt tunga vikter nu”. Och det är det, Nisse har verkligen satt våra kroppar på prov nu. Men hittills ser de ut att passera med godkänt, även fast de nattliga turerna till vattenkranen inte håller med.

 

Hur helgen har sett ut för damerna? Det är lite spridda skurar, och jag var dålig på att hänga i under uppdateringen igår. Kan dock redogöra för #1, #10 och #18s helgäventyr. Vi tog oss per bil de nätta 35 milen (på pissvägar, i regn och dimma kan tilläggas) till metropolen Tingsryd. Vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta, våra två solklara mål var multivaruhuset Börjes som har erkänt gott (och tokbilligt) kaffe samt räkmackor till vrakpriset 25:- och Dackehallen, som de av någon pengarelaterad anledning nu har döpt till Nelson Garden Arena.

 

De som någonsin har hört tugget när småländskan drar igång (vilket är dagligen nuförtiden) så är det ”kaffe på Börjes och korv i Dackehallen” som upprepas otaliga gånger. Nu var ju detta två självklara göromål när vi på fredagskvällen blev bjudna att se TAIF-Bofors, tyvärr var vi för mätta för en korv i periodpaus men Axelsson är ju aldrig omöjlig när det gäller mat så jag tänkte satsa på en korv efter matchen. Men, hör och häpna, korven glömdes bort till förmån för lite trevliga hockeyhunkspolare. Det är de värda, men en korv i Dackehallen ska jag ha någon gång! Det efterlängtade besöket på Börjes får också bli nästa gång, då vi bara var inne för lite reguljär matshopping. Dojjan missade t o m helt då hon hade andra uppdrag i hemmet. Därmed slår vi fast – Tingsryd får sig ännu ett besök! Bara för att helgen spenderades på annan ort så skulle träningen skötas, vi fick beslagta TAIFs ryssgym och gjorde detta med bravur. Anonym hockeyhunk säger: Vad ska ni med frivändningar och knäböj till? Ni är ju tjejer?!

Svaret blev ju självklart: Vadå tjejer?! Vi spelar i elitserien, vart hålls ni? Nån jä-la gärdsgårdsserie under eliten.

Tur att man kan lägga band på temperamentet…

 

Vi passade även på att scouta TAIF lite inför mötet med Örebro Hockey på onsdag, det återstår väl att se om coach Andersson kan få ut något användbart av våra iakttagelser. Damerna var smidiga när de smög fram till dörren i vilket fall…


 

En annan som varit på utflykt från stan i helgen är vår bodenbabe, Carin. Iklädd långklänning/balklänning och karlarna i sina pilotkostymer var hon på gåsmiddag nedåt Grästorp (Trollhättan, om det säger er mer). Vi väntar på en eventuell bild så ni kan få se denna sköna dam i annat än den lilla svarta (matchdressen). Fick lite lösa uppdateringar, och matfreak som jag är, så var det en mening som fastnade; Vi fick svartsoppa till förrätt.

Låter läskigt!

 

 

Flitigare uppdatering lär väl följa nu när man är på hemmaplan igen, så lugn i bussen nu!


sexchock eller frivändning

Lurig rubrik, men kul att se hur många extra läsare det lockar. Den är dock sann, inte bildligt sett tyvärr (för er). Nu går jag dock händelserna i förväg, jag lämnade er i onsdags och saker har ju skett efter det. Axelsson (undertecknad f ö) skaffade sig tatuering nr 2 med öm support från #86 Wessman. ”Det DÄR gör inte ont. Prova att sparka av dig själv handleden så får du se på smärta” – det var en av kommentarerna som kom när jag knep ihop ansiktet på tappraste sätt. Fröken JW lyckades ju med det på försäsongen, i en träningsmatch mot Hellton så ”X:ade” hon och sparkade av båtbenet och en spricka i handleden. Hon får ändå titeln Handbolls-Rambo av mig, hon spelade nämligen 40 minuter till efter det i tron att hon hade stukat sig. Hård – på gränsen till dum, men vilken hjälte! Det var ändå guld värt att ha henne med mig, det avdramatiserade det hela en aning.


 
Lite suddig #86 




Tatueringen kom på plats och jag är mer än nöjd! Blev ännu lite mer nöjd (till en början, skall tilläggas) att det inte stod kroppskontakt på schemat, eftersom att revbenen ömmade lite mer än vad som kan sägas vara skönt. Löpfys i friidrottshallen var på tapeten och – jävlar i mig vad vi sprang! Benen blev tillslut som betongklumpar och vi såg ut som halvslagna väderkvarnar när vi med armarnas hjälp vevade oss in de sista metrarna mot mål. Men det var riktigt gött när det var över!

 


Nu är det också klart att ”Mackan”, vår makedonska Vesna, är klar för spel i ÖSK. Hon flyttar hit om en dryg vecka och vi ser fram emot vidare användning av knagglig engelska och kanske ett par nya ord på bosniska, som jag tror var hennes hemspråk.

 


Nu till ”sexchocken”…

Vi hade uttagning av RM – maxvikt, i knäböj och frivändning. Jag och Dojjan stod och lassade på vikter på stången för att köra benböj, när följande hörs bakom ryggen:

”Det krävs ingen teknik för att få upp den, man måste bara vara sugen”

Detta följs av ett asgarv, kanske främst från Kecke men också Vivi. Citatmakaren var ingen annan än Sara Johansson, föga förvånande.

 


Nu vankas ännu en matchfri helg, såsom det kommer se ut nu ett tag framöver. 2 besök på gymmet och allehanda roligheter kommer väl finnas på schemat för samtliga damer. Viss uppdatering kanske kommer ske.


"Vess" och textilmord

Idag stod det att läsa i NA att klubben är muntligt överrens med ”Vess” och hoppas få en kråka på kontraktet innan hon flyger hem. För att flyttpacka, måntro? Intrycket hittills är en väldigt seriös handbollsspelare med grym speluppfattning och lite sköna passningar i oväntade lägen. Vass försvarsspelare och lite smålurigt skott – mitt ”expertutlåtande” alltså.

 

Annars fick vi igår ett litet bakslag gällande handbollspass denna vecka, Idrottshuset är tydligen hijackat av diverse annat löst folk. Skämt åsido, men faktum kvarstår. Herrarna har match och volleybollen har match, då får vi förpassa oss till friidrottshallen och köra fys- och konditionsträning. Det är väl välbehövligt även det, men det är ju SÅ mycket lättare att springa när man har en boll att jaga efter.

 

Som tur är har det varit mycket matchspel på schemat måndag och tisdag, så man har fått känna på vad det är vi sysslar med ordentligt denna vecka. Kan vara så att undertecknad var lite, lite sur efter att ännu en t-shirt fick möta döden i Måns, PastaElin och Carros händer. Är snart nere och gräver i botten på träningströj-lådan och tänker därmed inte ta skit om jag svettas runt i Körslagets gula tröja eller Örebro Läns Fotbollsförbunds gamla ställ.

 

 

Såhär såg min tröja ut efter brutal misshandel och, ja jag tänker kalla det mord – textilmord!

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=JXvUZktXzoQ  

 

 

 

Liten avstickare:

Ryktas att #1 kastade ut sina två tisdagskompisar ganska direkt efter DH, lite halvskämtsamt muttrande gick de hem i den kalla natten.


Finfrämmande

En helg har gått, och så också en måndag. Lite småspänd måndag eftersom vi väntade främmande på träningen. En makedonsk landslagsspelare, 9 meter skulle komma på besök. Eftersom ÖSK sitter på spridd begåvning gällande engelska så kunde det inte bli annat än spännande. Vesna Ackovska dök upp i full ÖSK-mundering och där hade hon första testet avklarat – riktigt snygg i den svarta puma-stassen. Hon visade sig vara både en duktig handbollspelare och en väldigt trevlig tjej. Hon tränar med oss igen idag, tisdag, och sedan får vi se vad hon, styrelse och tränare kommer fram till. Hon var ingen jätte, men riktigt bra spelförståelse (fattas bara annat när man till stor del fick kommunicera via kroppsspråk, handbollstermer på engelska är ingen speciellt tummad glosbok) och en aggressiv försvarsspelare.




 

Det första hon sa till mig, förutom hennes namn, var att jag har en dubbelgångare i Turkiet. Hon spelar också linje och jag ser med spänning fram emot att få se min look-a-like. Kommer kanske en ”lika som bär” här på stegfel då vid tillfälle.


höga tankar - högre plintar

Fredag nu och VM-uppehållet har börjat. Känns väldigt långt till 22 december då vi ska åka till Götet och möta Heid, är många, många träningspass innan dess. Men det kanske kommer mer än lägligt, en nytändning och lite starkare och snabbare - låter inte helt fel?

Tänker inte bli långrandig idag, låter denna fredag avrundas med att vara lite lätt skadeglad. Vissa i laget har höga tankar om sig själva, vilket kan vara bra - tyvärr var plintarna högre!



Vivi och PastaElins mörbultade smalben




Min nya citatdrottning levererade imorse efter en frukostbuffé och veckogenomgång på Java
"flytta tillbaka så du kan komma framåt"


suck, igen!

”Bryt ihop och kom igen”, jag tror att jag har fått den kommentaren minst 9 ggr den här säsongen. Varför? Vi har spelat nio matcher och fått en poäng. Jag, och min griniga vinnarskalle, har såklart inte alls varit nöjd. Oavsett om förlusten har varit 20 bollar mot ett starkt Skövde, eller 3 bollar i en svajig match mot Höör så svider det bra länge efteråt. Har aldrig varit bra på att förlora, och även om det tar mycket energi så tänker jag nog aldrig bli det heller. Är starkt inbiten i att om man inte hatar att förlora så vill man inte vinna tillräckligt mycket.

 

Igår var det åter match, känslan inför matchen var riktigt bra och jag kände att ”idag är det dags”. Det kan tyckas vara lite väl naivt efter vår inledning och att Skuru som bekant låg tvåa i serien inför matchen mot oss. Men sådana petitesser var inget jag la för stor vikt på, vet att vi kan och jag kände att det var dags. Vi fick direkt motvind igår, hade väldigt svårt att sätta bollen i nät, spred bollar över sidlinjen eller rätt i händerna på Skuruförsvaret, sköt i virket eller mitt på målvakten. Det resulterade i kontringar från deras sida och ett annars jämt Skuru som fördelade målskyttet på samtliga spelare. Vi gör väldigt mycket bra igår, men avslutar många situationer sämre. Antalet felpassar och mindre väl avvägda avslut torde vara en skrämmande siffra jag knappt vill veta av.

 

En fin siffra är dock publiksiffran som igår låg på drygt 450 personer, det är ett nöje att se läktaren så tätt befolkad ändå och att ständigt höra ert stöd.

 

Matchens lirare Carin Bergdahl, ständigt trummande.

Ingen topp-3 lista i NA, kan kanske få ett utlåtande av Tx2 angående det ikväll då vi slickar våra sår med ett fyspass i friidrottshallen.


gameday (igen!)

Sista matchen innan VM-uppehållet och jag kan nog inte understryka följande tillräckligt:

 

Riktigt skönt att vi får revanschera oss så snabbt efter bottennappet i söndags

Riktigt skönt att få den här sista matchen innan uppehållet på hemmaplan

Riktigt kul att få spela match

och sist men inte minst

Riktigt RIKTIGT jä-la laddad!

 

Herr Larholm tar med sitt Skuru till Örebro för den sista omgången innan ett längre uppehåll i damernas elitserie, och ställs mot ett Örebro de mötte på försäsongen senast. Vinst för Skuru då med 3-4 bollar tror jag mig minnas. Blir inget sånt idag, om jag får bestämma.

Är översugen på en vinst, på gränsen till blodtörstig känns det som. Jag VET att vi kan och att det finns där, och nu är det tammefan på tiden att plocka fram det.

 

Nu startar vi på max, sen ökar vi!

 

Har ni möjlighet tycker jag verkligen att ni ska ta er ner till Idrottshuset i Örebro idag, avkast 19.00.

Jag tänker personligen springa tills benen inte bär mig längre, skrika tills rösten inte håller, svettas tills uttorkningen är ett faktum och kriga på ett sätt som skulle göra de grekiska gudarna stolta. Och det är inte bara jag… Vi är 14 hungriga spelare som vill ha de här poängen och äntligen visa vad vi kan, gärna för vår högt skattade hemmapublik och inte minst för oss själva.

 

Vi går för vinst och guldpokal.

 

 

En gammal klassiker gör comeback

 

Matchens första-lista:

 

Matchens första mål: Sara Johansson

Matchens första block: Carin Bergdahl

Matchens första gula: Anna Axelsson

Matchens första utvisning: Carolina Järlstam

 

 

Måste här också passa på att hylla våra Behrn-grannar på is, hockeyfrälst som jag är. Örebro hockey går som tåget, ännu en anledning att limma på lite hockeyhunkar så de kan smitta oss med poängsjukan.

 

Kaffe kaka – tio raka! (ÖHK är historiska med sin vinstsvit på 10 raka matcher i hockeyallsvenskan, stort gossar!)

Kanske sitter några av dem på läktaren ikväll så seger-oset kan kvarstå? Absolut inte omöjligt..


ÖSK-Tv (egentligen Wiberg)

Här fångas delar av spektaklet på film...


http://svtplay.se/v/2592410/handboll/orebro-eslov_18-40

skam, svett och skratt

Man trodde att skammen skulle ha lagt sig vid det här laget, och ja. Det har den gjort, till viss del. Vi blev utskåpade och det med 18-40 (inte 18-42 som jag tydligen fick för mig, varför göra skadan större än den redan är?) Tycker inte att vi kan släppa det heller, utan ge oss fan på att aldrig mer må som vi gjorde efter slutsignal och resten av söndagskvällen. För personligen var jag helt trasig, jag tål helt enkelt inte sånt där.

 

Pluslistan från i söndags, saxad från NA:

 

1.Frida Granberg
2. Carin bergdahl
3. Vivian Kamel

 

Igår stod svett och skratt på schemat, välbehövligt måntro? Det är ganska kul att se Frida Granberg, som annars totalt orädd ställer sig framför spelare som skjuter över 100 km/h med en hård handboll, springa som ett skållat ollon och vara livrädd för de vinande mjukhandbollarna som försöker träffa henne. Sämst på den leken? Vi måste säga PastaElin Pettersson. Jag och fröken Wessman hade stor skrattfest åt vår gängliga lagkapten som försökte väja för bollarna som flög runt omkring. Vår mest omedvetna fuskare? Mallan Bergfalk som ständigt sprang en meter framför angiven linje, trots att hennes medspelare höll sig lydigt bakom. Då Dunder och jag påpekade detta sa hon det oskyldigaste ”Jahaaa”:et någonsin och parkerade lydigt bakom linjen.

 

Under träningens sista kamp stod försvaret och målvakterna som starka vinnare, mest spektakulära försvarsstil går till Sara Johansson. Om än inte mindre effektiv, måste tilläggas. Hon och fröken Jämthed nollade sina motståndare, tillsammans med målvakterna.

 

 

Idag ser träningsupplägget säkerligen annorlunda ut, fokus på morgondagens match och laddning till tusen. Sedan regelrätt tisdagsmys för att hålla på traditionerna.


tomhetskänsla

Förlust mot Eslöv. Fetingtorsk, skulle man också kunna säga. 18-42 talar sitt tydliga språk och ÖSK var inte att känna igen om hemmapubliken såg vår förra sura förlust mot VI då vi i alla fall spelade bra handboll i 40 minuter. Idag var det inte bra!

Är nu så besviken, frustrerad och förbannad. Kan inte (och tänker absolut inte) vänja mig vid att förlora. Och även om jag någon gång kan ha erkänt en förlust som godkänd (ska jä-ligt mycket till) då ska vi ha krigat till tusen. Idag släpper vi, gör fler misstag än ett c-flickslag ibland och bjöd på autobahn bakåt. Ett ÖSK vi aldrig mer vill se, med andra ord. Fanns vissa ljusglimtar idag, jag ser dem inte klart just nu men de får vi klamra oss fast vid och utöka. Skönt att vi har revanch att ta redan på onsdag.


Tyvärr tyvärr fanns det idag 400 tappra i publiken och även tv-kameror på plats för att beskåda detta skit. Nu uttrycker jag mig hårt, men de som är involverade i sport kan relatera - ni andra kan kanske glömma den här läsningen. TACK för att ni kom och kom tillbaka för nästa gång ska ni besparas detta. Då är det ny match och nya tag.


Kastar ingen skugga över Eslövs utförande av matchen, de gjorde allt de skulle med vad de hade - och vad de fick av oss. Kul att äntligen få se "SnyggOla" live, måste ju dock tillstå att grabbarna som uppträdde på Ladies Night igår var något hetare, kan ha med scenkläderna att göra kanske? När vi ändå är inne på snygga grabbar så fanns det en riktig råhunk på läktaren idag och sedan en rad hockeyhunkar som levererade och höll Örebro i topp i Behrn Arena. 7-3 mot Bofors, skönt med en Örebrovinst idag.


Connyklack, hockeyback.

/godnatt

Torsdagsupdate

Carin Bergdahls fb-status på onsdagskvällen löd: ”Fan vad jag älskar att träna hårt. Känslan efter när man knappt är människa är oslagbar”

 

Och hon talade nog för hela laget, svetten som har brutit ut ur varenda por i kroppen bara hittills denna vecka hade kunnat fylla Gustavsviks stora pool flera gånger om. Och än är det inte slut för denna vecka. Dubbelträning ikväll, ett gympass och söndagsparty i form av match mot Eslöv hemma. I Eslöv hittar vi en gammal ÖSK-bekanting, han har tidigare figurerat som spelare i herrlaget och även tränare för F87. Han kommer dock bara känna igen två starka namn i dagens ÖSK-trupp då resterande har spridits med vinden. Någon har barn, någon bor i ett annat land, någon pluggar till läkare – ja, ni vet ju hur det där är. Ola heter i alla fall karln vi talar om och hans dåvarande adepter som på söndag ska göra allt för att knäppa honom på näsan är inga mindre än Therese och Frida. Det är alltså inga dussindonnor han har haft hand om i unga år.

 

Annat smått och gott från veckan som varit?

Kecke har gjort en heroisk insats och rensat bollarna från klister, det är sånt som gör att vi älskar honom!

Axelsson persade på 20m, trots hennes kakuppladdning (ger dig ett rätt där Oskar Gustavsson i NAs sportpanel)

Frida och Dojjan hetsskrattade så tårarna rann på tisdagskvällen när Axelsson hade bekännelsestund, jag var f ö gravallvarlig själv och det gjorde det hela ännu roligare för flickorna. Tydligen!

 

I måndagskväll iklädde jag och Dojjan oss åter rollen som hockeyfruar och fick se Örebro vinna över Oskarshamn, tämligen komfortabelt skulle jag vilja säga. Kände mig som Wikegård när jag säger ”Peter kommer sätta den i öppen bur” – och vad händer då 4 sekunder efter? Jo, Peter gör mål! Tack för kaffet.


skånereseskoj

Nu har vi gjort tre Skåneresor, ingen av dem hade en speciellt rolig hemresa men lite måste man roa sig med på vägen dit. Denna gång var det åter pitstop i Ljungby, våra ögon skådar Malmö Redhawks (Malmös allsvenska hockeylag) buss och damerna har aldrig haft mer bråttom ut ur bussen. Tyvärr såg vi bara en hockeyhunk, men det vickades duktigt på rumporna i våra baggymjukisar på vägen förbi. Detta  trots att vi inte såg om grabbarna satt i bussen eller ej, men chaffisen såg nöjd ut.

Under Axelssons första tripp in på Citygross någonsin fick jag sällskap av Mickis. Barnen fick göra muffins och det är väl "ingen skräll" som Mickis sa att jag frågade om även jag fick skapa bakverk.


Resultatet:




Ser kanske inte mycket ut för världen, men den var goooooood


Sedan såg vi denna pärla på parkeringen och kopplade snabbt ihop det med dansbandsmusik. Mickis youtubade upp Jontez och vi fick höra riktiga dansbaneklassiker.







Såhär låter det när våra polare från landsvägen sjunger upp till dans


http://youtu.be/-H4pNUZPePs



ÖSK Inc

Nu var det dags, ÖSK Inc. Vad har damerna för tatueringar, vart sitter dom och framförallt - på vem?
Vi lottar ut 2 biljetter till matchen mot Eslöv 6/11 till den som kan placera flest antal tatueringar på respektive spelare. Lycka till och mycket nöje!

(En gaddning saknas pga "dåligt underhåll" vid fototillfället)



Bild 1.



Bild 2.



Bild 3. (vilken luring)



Bild 4.



Bild 5.



Bild 6.




Bild 7.




Bild 8.



Det ryktas även om ett par till på ingång, vi kanske bjuds på dessa vid senare tillfälle.

dagen efter

... och nu snackar vi inte baksmälla. Fast det på ett sätt känns så. För gårdagen var ingenting annat än ett bakslag.

Känslan inför matchen var riktigt bra, bra uppvärmning, skön laddning, kroppen var redo och stämningen laddad. Matchen blåstes igång och det var knappast den första pipblåsningen vi fick höra denna lördag i Lund.
Jag tänker inte påstå att domarna förlorade matchen åt oss, för vi vet inte om vi hade vunnit även om vi tillåtits spela vårt spel. För det var det de hindrade, åt bägge håll. Utvisningar som knappast skulle blivit frikast i tidigare spelade matcher drabbade bägge lagen varav ÖSK blev först ut. 3 utvisningar och någon/några varningar - när 10 minuter hade spelats. Axelsson hade kammat hem ett gult kort och två (mer eller mindre tveksamma) utvisningar och Mickis hade fått se de två fingrarna även hon. Där ändrades försvarsspelet som det har sett ut de senaste matcherna, nu kanske inte till det sämre i just denna match för den blev lite ordning efter ett tag. En tvåpunkt fick oss att få lite kontakt tillsammans med en grym uppryckning från 18-10 till 18-15 (enligt matchrapporter).

Det var det om domarna, vi skyller alltså ingen förlust på dem men vi kan säga att vårt spel blev tillräckligt påverkat för att inte kunna spela som vi kan och är vana vid. I andra halvlek verkade de däremot få en ny syn på kroppskontakt, av egen erfarenhet (och själv ha blivit utvisad för en liten tröjdragning) så blev jag nästintill avklädd utan reaktion. En (från sidan tillsynes) brutal smäll i sidan på Mickis resulterade i inget annat än en offensiv foul - och H43 fick bollen. Dunder brukar snacka om 50-50 bedömningar, men jag vet inte riktigt. Såg illa ut och inte bättre när spelaren som rusade som en brunstig tjur ställer sig och "firar" (vet inte hur man ska uttrycka det när man knyter nävarna nöjd i luften). Hockeyfeelingen kokade och handskarna skulle kastats om vi stod på is. Carro fick också en fin påspringning från deras bänk, försöker ta sig loss och förbi, vilket resulterar i en halvmara. Heta känslor igår, på planen, på bänken och också på läktaren. Har riktigt svårt för spelare som ena stunden tar sig över munnen så man tror att halva garnityret ligger i handflatan, för att i nästa när man insåg att man fick bollen - begära tre meter. Väldigt tråkigt igår var att de fick en spelare skadad, för mitt otränade och ickekunnande öga så såg det illa ut. Hoppas att hon snart är på benen igen. Hugger till i hjärtat när just knäskador kommer på tapeten.


Pluslistan, saxad från NA:

1. Sara Johansson
2. Carin Bergdahl
3. Frida Granberg

Frida åter i mål i hela 60 minuter gjorde en bra insats mellan stolparna, speciellt med tanke på hennes långa frånvaro från matchspel om man ska tänka i hela matcher. Sara gör åter en grym match och visar stort självförtroende och hög procent (100% igår om jag inte är helt fel ute). Carin krigar på, sätter 4 straffar och gjorde igår en kanonkulesatsning som resulterade i mål, fick även utmärkelsen Matchens lirare. Malin Bergfalk var inne både på vänsternio och mittnio och gjorde en klart godkänd insats. Mickis och Carro målade på lite aviga vis några gånger, viktigt! Mickis och Dojjan skötte tvåpunkten på ypperligt sätt i försvarsarbetet. PastaElin gjorde några riktigt snygga mål och slet hund som vanligt i gröten av blåa spelare.

Så, ni ser. Det fanns väl positiva saker igår också, även om jag var tokförbannad och såg allt i svart efter matchen. Var bara riktigt beviken, och arg.
Underbara Larsson-twins på plats gör en skåneresa värd ändå. Stort tack till delar av klanen Larsson i övrigt, Bodens Brad Pitt (Erik, Carins karl), mamma Johansson och makarna Jämthed samt pappa Granberg som bussade ner med oss. Plus till Sigge och Leffe som åkte ner för att kika (och imponerande restid hem) samt pärlan Mikaela Bergback som bussade ända från Oslo för att komma och kika. Det är svartvit kärlek!

fredagskortisar

I en försvarsövning tillsammans med Emelie tog sig plötsligt Axelsson om högerpatten och skrek, ”Vafaan! Va ont!”

Vad hände där? Emelie är som bekant ganska så lång, och Axelsson ovanligt spänstig vid just detta hopp, så hennes tänder slår ihop precis över… Ja, ni med fantasi (och utan också för den delen) kan ju lista ut resten.

 

Tack till Jonas för svar om Färs & Frosta. Det var dock lite tråkigt för spekulationerna om en väldigt rik slaktare, en iskall ko eller en inflytelserik bonde dör väl ut så smått nu. Eller så fortsätter vi troligtvis, vi är ju rätt lättroade.

 

Dunder håller ett hett, inspirerande taktiksnack med det gula laget på träningen innan tvåmåls-spelet ska börja. Alla sammanbitna och lyssnar fokuserat. Spänningen släpper när han får responsen; ”aaaight sunshine!” men fokus kvarstår tillsammans med spridda leenden.



Ett gäng förbannade tjejer kommer in till handbollspasset efter färden på cykel från friidrottshallen. Varför?  Farbror blå kollade cykellysen på vägen... Om någon blev lite fattigare låter jag vara osagt, men jag tror ingen cyklar utan hädanefter.


preegamefriday och ett glömt skratt

Underbara fredag! Eller? Personligen, njaa. Dubbeljobb idag plus förlängt på sista stället så jag fick avboka misshandelsmassagen och kör en gammal hederlig 10-timmarsfredag. Men, klirr i kassan!

 

Annars då? Vid första anblicken av Nisse igår på fysträningen så kom jag på att jag glömde ett STORT tisdagsskratt. Nisse och Dojjan skulle kampera ihop vid en medicinbollsövning. Nisse pressar Dojjan duktigt och när det sedan är hennes tur att kasta så tänker hon jävlas lite. Hon tar en lättare boll för att kunna kasta på hårt som f-n. Skickar iväg bollen och träffar Nisse mitt i pannan! Bollen studsar iväg, jag och B-falk böjer oss i skrattattacker och Dojjans samvete mår som en deltagare i Paradise Hotel dagen efter togafesten. På torsdagen ståtade Nisse alltså med en lite lätt svullen blånäsa.

 

På facebook fanns igår kväll en bild på ett par sargade smalben. Varför, kan man undra? Jo, plinthopp stod på programmet igår igen och vissa vill inte inse sina begränsningar. En bild kommer självklart på Stegfel när vi får lite ordning på det hela. Tackar Nisse för ännu ett par nyfunna muskler och krampkänning i ryggfiléerna.

 

Tycker att fredagen ter sig ganska bra här ändå, en verkstadshunk serverar en iskall cola zero, mamma kom in med lite medkänsla och en fredagskram, en av märkescheferna bjöd på bulle och jag får med mig en överraskning till damerna i bussen imorgon. Fredagskvällen blir filbunke deluxe, vankas sushi GRANDE och soffhäng. Matchladdning i världsklass!

 

”Jag har aldrig haft träningsvärk i rumpan, men sen jag kom till Örebro är det fan allt jag har” – vår bodenbabe Carin jobbar sig mot en putrumpa á la Nisse. Välkommen till rumpsällskapet!


Den ständigt leende bänken (?)

Träningen igår var en mixad upplevelse, i alla fall för undertecknad. Känslan av att ha två betongklossar till ben och en högerskinka som kändes som att det bestod endast av ett stort fett blåmärke var inte alls välkommen då veckans långpass stod för dörren. Efter uppvärmningar stod en del lekar (jobbiga sådana) på schemat och tävlingsdjävulen brann som aldrig förr. De som tyckte att lekarna var roligast var Dunder, Tompa, Kecke och Frida som fick stå och bomba oss med bollar. Nu ska jag inte skriva ut det som konstaterat fakta, men det andra laget fuskade nog lite. Och ja, mitt lag förlorade alla utom en… Då släpper vi det!

 

Läste inför matchen mot H43 på damhandboll.nu precis och började skratta för mig själv. Radarparet på bänken, Dunder och Kecke som ständigt har ett leende på läpparna. De, och jag räknar med Tompa där, har uppenbarligen ett charmigt rykte. Det är ju jättebra och för att inte såga av våra kära karlar vid fotknölarna så är de ju faktiskt glada ibland. Kecke är väl vår största solstråle men även Tx2 töjer på smilbanden ibland. Jag brukar ju i och för sig alltid reta Dunder för hans ”kroniska ilsk-rynka” i pannan och brinner för uppgiften att få Tompa att skratta åt min strida ström av skämt. Några småfniss har jag fått hittills, men skam den som ger sig! Det var annars bra läsning i det stora hela, känns som att de fått grepp om oss på samma sätt som vi ser oss själva. Vägrar se oss som slagpåse, vår poängtorka till trots.

 

Idag hägrar ett fyspass i friidrottshallen med allas vår Nissegosse och sedan ett bollpass i det numer uppvärmda Idrottshuset. Bara två dagar till det är dags att dansa igen, återigen nere i Skåne. Vi börjar kunna den vägen nu! Hade fått upp hoppet om en skön publikskara som tidigt aviserade sin närvaro, men i princip samtliga har nu andra planer. MEN, en säker åskådare vet jag kommer vara på plats. Och hon kommer ha åkt långväga för att heja på oss mot den första tvåpoängaren. Från ett annat land, till och med. 7 timmar på tåg, där snackar vi hängivenhet mina damer och herrar! Samtliga är självklart välkomna till Färs & Frosta (ständig undran, namnet?!) i Lund på lördag, 16.00


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0