fystisdag och höftkaka
Så, hur gott hade det gjort damerna att vara ifrån varandra en helg? – Det märktes faktiskt ingen större skillnad. Det var kanske några fler skratt efter helgens uppdateringar, singelsällskapets ständiga frågor om grabbnyheter och lite större uppslutning efter att några näsor hade torkats. Spel på schemat och krigarinställningen fanns i alla fall på plats. Axelsson kastar sig, föga graciöst, efter en boll och införskaffar sig en såkallad höftkaka. Helt på egen hand, smidig som man är! Dojjan ville inte vara sämre, men hon gjorde det med lite mer mjukhet, kan man väl säga.
Sistnämna Dojjan och vår österkumpan Frida har förövrigt ett yrke de kan stryka ur framtiden. De kommer aldrig bli agenter, eller någonting annat där man använder kodnamn heller för den delen. De outar vårt mest använda kodnamn, på facebook av alla ställen. Skrynklar nu ihop hjärncellerna för att komma på ett nytt till vår ganska ofta omtalade karl. Frågan är om jag inte ska göra det så internt att bara jag själv vet om det, säkerheten framför allt.
En annan bloggare, om jag nu ska titulera mig som det, Fanny (innebandybloggen på NA) skrev om hockeypojkar på gymmet, hur de vill imponera och lassa på för mycket i vikt. Igår när jag, Carin, Mickis, Jess och vår forna lagkamrat Dannie landade på gymmet så hade de invaderat likt myror på en sockerbit. Det var pojkar högt och lågt, och de hade tagit beslag på alla skivstänger i hela gymmet. Här vill det till att markera, så vi ställde oss mitt i smeten till grabbarnas stora glädje (?) och var mest i vägen för de runt om.
Kvinnor, ta plats!
Ikväll har basketen match och vi får stå tillbaka, tyvärr. Men då får istället Nisse sätta tänderna i oss och bränna våra kroppar ytterligare, återstår att se vad han hittar på för helvetesövningar ikväll.
Det kan tyckas att jag ständigt är negativ gällande fysträning och hårda handbollspass. Men jag gillar det ju, annars skulle jag/ vi vara dumma om vi fortsatte. Men vi lever ibland efter devisen; vi är bäst när vi gnäller, som Bengan Johansson sa i dokumentären Bengans Boys. Och det gick ju bra för dem, då kan det gå bra oss!
Ska försöka göra en insats gällande ÖSK Inc idag, och hoppas på lite framgång.
På återseende!
