suck, igen!
”Bryt ihop och kom igen”, jag tror att jag har fått den kommentaren minst 9 ggr den här säsongen. Varför? Vi har spelat nio matcher och fått en poäng. Jag, och min griniga vinnarskalle, har såklart inte alls varit nöjd. Oavsett om förlusten har varit 20 bollar mot ett starkt Skövde, eller 3 bollar i en svajig match mot Höör så svider det bra länge efteråt. Har aldrig varit bra på att förlora, och även om det tar mycket energi så tänker jag nog aldrig bli det heller. Är starkt inbiten i att om man inte hatar att förlora så vill man inte vinna tillräckligt mycket.
Igår var det åter match, känslan inför matchen var riktigt bra och jag kände att ”idag är det dags”. Det kan tyckas vara lite väl naivt efter vår inledning och att Skuru som bekant låg tvåa i serien inför matchen mot oss. Men sådana petitesser var inget jag la för stor vikt på, vet att vi kan och jag kände att det var dags. Vi fick direkt motvind igår, hade väldigt svårt att sätta bollen i nät, spred bollar över sidlinjen eller rätt i händerna på Skuruförsvaret, sköt i virket eller mitt på målvakten. Det resulterade i kontringar från deras sida och ett annars jämt Skuru som fördelade målskyttet på samtliga spelare. Vi gör väldigt mycket bra igår, men avslutar många situationer sämre. Antalet felpassar och mindre väl avvägda avslut torde vara en skrämmande siffra jag knappt vill veta av.
En fin siffra är dock publiksiffran som igår låg på drygt 450 personer, det är ett nöje att se läktaren så tätt befolkad ändå och att ständigt höra ert stöd.
Matchens lirare Carin Bergdahl, ständigt trummande.
Ingen topp-3 lista i NA, kan kanske få ett utlåtande av Tx2 angående det ikväll då vi slickar våra sår med ett fyspass i friidrottshallen.
