skam, svett och skratt
Man trodde att skammen skulle ha lagt sig vid det här laget, och ja. Det har den gjort, till viss del. Vi blev utskåpade och det med 18-40 (inte 18-42 som jag tydligen fick för mig, varför göra skadan större än den redan är?) Tycker inte att vi kan släppa det heller, utan ge oss fan på att aldrig mer må som vi gjorde efter slutsignal och resten av söndagskvällen. För personligen var jag helt trasig, jag tål helt enkelt inte sånt där.
Pluslistan från i söndags, saxad från NA:
1.Frida Granberg
2. Carin bergdahl
3. Vivian Kamel
Igår stod svett och skratt på schemat, välbehövligt måntro? Det är ganska kul att se Frida Granberg, som annars totalt orädd ställer sig framför spelare som skjuter över 100 km/h med en hård handboll, springa som ett skållat ollon och vara livrädd för de vinande mjukhandbollarna som försöker träffa henne. Sämst på den leken? Vi måste säga PastaElin Pettersson. Jag och fröken Wessman hade stor skrattfest åt vår gängliga lagkapten som försökte väja för bollarna som flög runt omkring. Vår mest omedvetna fuskare? Mallan Bergfalk som ständigt sprang en meter framför angiven linje, trots att hennes medspelare höll sig lydigt bakom. Då Dunder och jag påpekade detta sa hon det oskyldigaste ”Jahaaa”:et någonsin och parkerade lydigt bakom linjen.
Under träningens sista kamp stod försvaret och målvakterna som starka vinnare, mest spektakulära försvarsstil går till Sara Johansson. Om än inte mindre effektiv, måste tilläggas. Hon och fröken Jämthed nollade sina motståndare, tillsammans med målvakterna.
Idag ser träningsupplägget säkerligen annorlunda ut, fokus på morgondagens match och laddning till tusen. Sedan regelrätt tisdagsmys för att hålla på traditionerna.
